Som kritiker har jag ofta haft känslan av att det är erfarenheten av att ha skrivit poesi som djupast format mitt kritiska arbetssätt. Att de läsande sensibiliteter som poesin själv uppfinner och skriver fram, poesins tolkningsakter och upptäckande i rörelse, dess läsning av världen, av de utanförliggande eller inre materialen, den främmande texten, den andra människan, språket, lyrikens traditioner ? att allt detta utgjort ett slags kognitiv förutsättning för det kritiska uppdraget. Att poesin lärt mig att läsa.? Hanna Nordenhök är poet, romanförfattare, litteraturkritiker och doktorand i litterär gestaltning vid Akademin Valand, Göteborgs universitet. "Kritik 6-12" är ett delbokslut över väsentliga strömningar i den svenska litterära samtiden.
