Församlingen, organisten och orgeln
Svenskar sjunger psalmer i kyrkan och har så gjort sedan reformationen. Traditionen är obruten, även om språk, melodier och framförandeformer har ändrats åtskilliga gånger under de fyrahundra år som gått. Hur församlingen, organisten och orgeln samverkar i gudstjänstsången, både historiskt och idag, skriver Per Högberg om i sin avhandling.
Per Högbergs grundfrågor handlar om församlingssång som konstnärligt uttryck och om gestaltningen av denna sång som konstnärlig interaktion. Vilket är förhållandet mellan församling, orgel och organist när det gäller psalmsång? Är det orgeln som leder sången, är det organisten eller i själva verket församlingen? Att alla tre har stor betydelse för resultatet visar Per Högberg med sina exempel från det egna musicerandet och från besök vid gudstjänster med olika förtecken, allt från demensavdelningen på ett svenskt sjukhus till den väldiga domkyrkan i Uppsala.
Per Högberg gör en historisk tillbakablick på församlingssångens praxis samtidigt som hans avhandling innehåller analyser av det egna musicerandet tillsammans med kör- och församlingssångare i två olika kyrkor, med helt olika förutsättningar, i början av 2010-talet. Det är mötet mellan de ideologiska, teoretiska och praktiska aspekterna som intresserar honom.
I avhandlingen ingår också en cd med exempel från de två olika situationer Per Högberg arbetat med; den tidiga 1800-talsorgeln i östgötska Gammalkil och Vasakyrkans orgel från sekelskiftet 1900 i Göteborg.
Per Högberg är verksam som organist och körledare i Vasakyrkan, Göteborg. Han har organist- och körpedagogexamina från musikhögskolan i Göteborg har har därefter studerat vid musikerutbildningen med musikvetenskaplig fördjupning som ledde fram till magisterexamen i musikalisk gestaltning vid samma institution. Bland hans orgellärare märks Bertil Karlsson, Rune Wåhlberg, Hans Davidsson, Hans Fagius och Tomas Willstedt.
