"Man kan betrakta vår själ som en borg helt och hållet av diamant eller klar kristall. Den har många rum, liksom himlen har många boningar. Och om man betraktar den ingående, systrar, så är den rättfärdiges själ ingenting annat än ett paradis där Herren säger att han finner sin glädje. Hur föreställer ni er då ett rum där en så mäktig, så vis, så ren, så med alla rikedomar överöst konung skall finna sin glädje? Jag vet ingenting jämförbart med en själs stora skönhet och väldiga omfattning. Hur skarpt vårt förstånd än är, saknar den förmåga att fatta den, liksom det inte heller kan fatta Gud, för han har själv sagt att vi är skapade till hans avbild och likhet. [...] Vi tänker oss alltså att denna borg som sagt rymmer många boningar, några högst upp, andra i bottenvåningen, andra på sidorna. Och mitt i centrum ligger den förnämsta, där de mycket hemliga mötena mellan Gud och själen äger rum." Första boningen, första kapitlet
