Ett urval Krönikor från Radio Kristianstad - med Södergård i Lunnom som bas.

Ett par käpphästar är skövlingen av regnskog i Amazonas och den homogeniserade mjölken.

Författaren Birgitta var ganska ny i Skåne. Tillsammans med make och tre barn hade hon bytt sitt ordnade stockholmsliv mot ett liv på landet med några höns, gammal traktor (makens) och hushållsgris. Maken hade ett ordnat arbete i stan. Själv sökte Birgitta alternativ till sin lämnade tjänst som frilansande ingenjör för LM Ericsson i Stockholm, för att även hon få in lite kulor till försörjningen. Det räckte liksom inte med att bara ha en hushållsgris.

Birgitta sökte i sina själsliga gömmor efter dolda förmågor och fann snart en som hon började förkovra sig i. Ungefär samtidigt uppvaktade hon chefredaktören på en av morgontidningarna och erbjöd tidningen att få henne som kåsör i tidningen en gång i veckan. Chefredaktören samtyckte och under fem år var Birgitta varje torsdag Veckans Birgitta med läsekretsen. Efter dessa fem år sade hon tack och adjö. Då hade hon hunnit köra fel i Lönsboda, få motorstopp i Älmhult, hennes grisar ha drabbats av rödsjuka, bina svärmat, skånerabbor visat sig vara skräppor, fårahagen visat sig vara en vång och utekatten blivit kung i rumssoffan.
En stockholmska på drift i Skåne hade helt enkelt inte mer att tillföra i ämnet.
Då - tänka sig så lämpligt! - sökte Radion programledare. Sökande uppmanades att sända in ett röstprov. Utan att egentligen fundera, valde Birgitta ett av sina kåserier från morgontidningen; Mårten Gås, ett kåseri som fortfarande - tjugo år senare - får både henne själv och andra som var med på den tiden att drabbas av skrattanfall.
Hon fick jobbet. Om det berodde på att även kanalchefen fick ett skrattanfall och inte förmådde säga annat än Ja när han hörde henne på bandet, eller, om han ansåg att hon hade en bra radioröst, vet hon inte. Efter ett antal år som frilansande programledare på Radion fortsatte Birgitta i alla fall som krönikör i samma kanal en gång i veckan.
Ett par käpphästar var skövlingen av regnskog i Amazonas och den homogeniserade mjölken.

För några år sedan sammanställde Birgitta ett urval av sina kåserier i morgontidningen under titeln Veckans Birgitta. Nu är det dags för Veckans Krönika. Krönikor alltså, inte kåserier den här gången. Lite allvarligare. Men fortfarande med en hel del skratt.

Ett urval Krönikor från Radio Kristianstad - med Södergård i Lunnom som bas.

Ett par käpphästar är skövlingen av regnskog i Amazonas och den homogeniserade mjölken.

Författaren Birgitta var ganska ny i Skåne. Tillsammans med make och tre barn hade hon bytt sitt ordnade stockholmsliv mot ett liv på landet med några höns, gammal traktor (makens) och hushållsgris. Maken hade ett ordnat arbete i stan. Själv sökte Birgitta alternativ till sin lämnade tjänst som frilansande ingenjör för LM Ericsson i Stockholm, för att även hon få in lite kulor till försörjningen. Det räckte liksom inte med att bara ha en hushållsgris.

Birgitta sökte i sina själsliga gömmor efter dolda förmågor och fann snart en som hon började förkovra sig i. Ungefär samtidigt uppvaktade hon chefredaktören på en av morgontidningarna och erbjöd tidningen att få henne som kåsör i tidningen en gång i veckan. Chefredaktören samtyckte och under fem år var Birgitta varje torsdag Veckans Birgitta med läsekretsen. Efter dessa fem år sade hon tack och adjö. Då hade hon hunnit köra fel i Lönsboda, få motorstopp i Älmhult, hennes grisar ha drabbats av rödsjuka, bina svärmat, skånerabbor visat sig vara skräppor, fårahagen visat sig vara en vång och utekatten blivit kung i rumssoffan.
En stockholmska på drift i Skåne hade helt enkelt inte mer att tillföra i ämnet.
Då - tänka sig så lämpligt! - sökte Radion programledare. Sökande uppmanades att sända in ett röstprov. Utan att egentligen fundera, valde Birgitta ett av sina kåserier från morgontidningen; Mårten Gås, ett kåseri som fortfarande - tjugo år senare - får både henne själv och andra som var med på den tiden att drabbas av skrattanfall.
Hon fick jobbet. Om det berodde på att även kanalchefen fick ett skrattanfall och inte förmådde säga annat än Ja när han hörde henne på bandet, eller, om han ansåg att hon hade en bra radioröst, vet hon inte. Efter ett antal år som frilansande programledare på Radion fortsatte Birgitta i alla fall som krönikör i samma kanal en gång i veckan.
Ett par käpphästar var skövlingen av regnskog i Amazonas och den homogeniserade mjölken.

För några år sedan sammanställde Birgitta ett urval av sina kåserier i morgontidningen under titeln Veckans Birgitta. Nu är det dags för Veckans Krönika. Krönikor alltså, inte kåserier den här gången. Lite allvarligare. Men fortfarande med en hel del skratt.