Det hela börjar med att Richard Johansson 2002 lyckas köpa ett underrede till en vagn. Sedan dess har han arbetat med sitt Folkkonstmuseum, med allt från byggandet av själva vagnen till arbetet med att samla föremål. Allt har sin utgångspunkt i Richards starka intresse för folklig konst och han skriver själv: ”Hela verket är gjort med kärlek. Från vagnens estetik till varje pinal i museet. Som många vet har kärleken till folklig konst […] följt mig under hela mitt konstnärskap. På så vis är vagnen en naturlig följd i mitt arbete som konstnär.”

Det hela börjar med att Richard Johansson 2002 lyckas köpa ett underrede till en vagn. Sedan dess har han arbetat med sitt Folkkonstmuseum, med allt från byggandet av själva vagnen till arbetet med att samla föremål. Allt har sin utgångspunkt i Richards starka intresse för folklig konst och han skriver själv: ”Hela verket är gjort med kärlek. Från vagnens estetik till varje pinal i museet. Som många vet har kärleken till folklig konst […] följt mig under hela mitt konstnärskap. På så vis är vagnen en naturlig följd i mitt arbete som konstnär.”

Det hela börjar med att Richard Johansson 2002 lyckas köpa ett underrede till en vagn. Sedan dess har han arbetat med sitt Folkkonstmuseum, med allt från byggandet av själva vagnen till arbetet med att samla föremål. Allt har sin utgångspunkt i Richards starka intresse för folklig konst och han skriver själv: ”Hela verket är gjort med kärlek. Från vagnens estetik till varje pinal i museet. Som många vet har kärleken till folklig konst […] följt mig under hela mitt konstnärskap. På så vis är vagnen en naturlig följd i mitt arbete som konstnär.”