Nå skrufva Fiolen, Hej Spelman skynda dig! Carl Michael Bellman var underhållaren framför andra i 1700-talets Stockholm. Ungdomsglädje, livsberusning och diktarbegåvning hade fört honom bort från en stadgad ämbetsmannabana och den sociala miljö där han först hörde hemma. Hans visor sjöngs och spreds som skillingtryck över hela landet. Ekonomiskt gav de dock skralt utbyte. Jagad av fordringsägare hade han en ständig press på sig att skapa nya visor - att tillfredsställa publiken. Om sig själv var han märkligt tystlåten. Hans personlighet kan dock anas i hans verk, som i ungdomsdikterna där han tolkar inte bara sin livslust. Där finns också dödsmedvetande och tungsinne, ibland dövade av brännvinstörsten. En infektionssjukdom band honom periodvis vid sjuksängen. Den tidiga dikten "Frossan" tolkar dödsskräcken, rädslan för att ha hamnat utanför människoringen, utanför dryckesbrödernas gemenskap. Hans livsöde fick en tragisk final i kontrast till den livsglädje och tröst han skänkt både samtid och eftervärld. Carl Michael Bellman bygger på de dokument som finns om hans liv, officiella och privata. Tonvikten ligger vid det i hans dikt som leder in mot personligheten. Det mesta av allt detta bärs upp av musik och bakom texterna lyssnar vi till Bellmans röst. Boken är rikt illustrerad.
