“Tuominen kan i Bliva ingen sägas ge kött åt en nihilistisk mystik i Simone Weils tappning, som hon levandegör genom att gestalta intetblivande och inre befrielse i olika konkreta skepnader. Det är i sista hand det bräckligt mänskliga som det här kommer an på att göra sig fri från, och endast genom att en tomhet skapas, ett intet inom oss, där våra begär och vårt beroende av våra medmänniskor suspenderas, kan nåden nå fram.” - Ur Anna Sjöbergs efterord
