”Jag är ingen djurmänniska helt enkelt.” I Åsa Schagerströms barndom i den småländska jordbruksbygden kryllar det av djur. Hundar, får, höns och otaliga katter. De bra katterna är de som gör sitt jobb och fångar råttor, de som ville kela och lata sig i solen däremot – värdelösa kattskrällen. Åsa växer upp med övertygelsen om att djur saknar själ, och med ett förakt mot de som gullar och förmänskligar djur. Som vuxen går hon med på sin dotters heta önskan att skaffa katt. Den stolta hankatten Rubin flyttar in. Till en början håller sig Åsa på avstånd från Rubin, men efter en dramatisk händelse vänder allt. Bandet mellan Åsa och Rubin växer sig starkt och den kartongälskande och själfulla hankatten är inte bara ett mysigt sällskap, han blir också nyckeln till känslor som Åsa omsorgsfullt stoppat undan och låst in. Rubin följs av Fenriz; en glad skit som älskar att gosa och jaga. Frälst på kattlivet tar Åsa in ännu en katt: den förvildade Ossian som de hittar darrande med halv svans längst in i ett hörn på katthemmet. Vägen till att få Ossians förtroende blir lång, krokig och full av bakslag. Oändligt långsamt släpper Ossian sin gard, men till sist möts katt och människa i förtroende och slickar sina sår tillsammans. Min kattresa är en rörande, rolig och djupt mänsklig berättelse om att möta andra levande varelser med ett öppet sinne. Och sig själv.
