Syster Förlag – förlag

Kanske är det enda sunda sättet att reagera på alla orimliga krav i en sjuk värld att vara besvärlig? Att skrika ut sin sorg på tunnelbaneperrongen, gå barfota mitt i vintern, sätta sig på en parkbänk och supa, fylla fickorna med magiska stenar eller komma försent till arbetsträningen för att man varit uppe hela natten och kollat på porrfilm och spelat gameboy? I nitton hyllningsporträtt skildrar Klara Wiksten människor som på ett eller annat sätt går utanför samhällets regler och ramar, för att ge plats åt deras historier. Hjärnan darrar utspelar sig till stor del på olika institutioner för arbetslösa, platser hon själv har många års erfarenhet från. Klara Wiksten är konstnär och serietecknare. Hon debuterade 2012 med serieromanen Dagarna som rosades av kritikerna.

”Jag är ingen djurmänniska helt enkelt.” I Åsa Schagerströms barndom i den småländska jordbruksbygden kryllar det av djur. Hundar, får, höns och otaliga katter. De bra katterna är de som gör sitt jobb och fångar råttor, de som ville kela och lata sig i solen däremot – värdelösa kattskrällen. Åsa växer upp med övertygelsen om att djur saknar själ, och med ett förakt mot de som gullar och förmänskligar djur. Som vuxen går hon med på sin dotters heta önskan att skaffa katt. Den stolta hankatten Rubin flyttar in. Till en början håller sig Åsa på avstånd från Rubin, men efter en dramatisk händelse vänder allt. Bandet mellan Åsa och Rubin växer sig starkt och den kartongälskande och själfulla hankatten är inte bara ett mysigt sällskap, han blir också nyckeln till känslor som Åsa omsorgsfullt stoppat undan och låst in. Rubin följs av Fenriz; en glad skit som älskar att gosa och jaga. Frälst på kattlivet tar Åsa in ännu en katt: den förvildade Ossian som de hittar darrande med halv svans längst in i ett hörn på katthemmet. Vägen till att få Ossians förtroende blir lång, krokig och full av bakslag. Oändligt långsamt släpper Ossian sin gard, men till sist möts katt och människa i förtroende och slickar sina sår tillsammans. Min kattresa är en rörande, rolig och djupt mänsklig berättelse om att möta andra levande varelser med ett öppet sinne. Och sig själv.

Åsa Grennvalls nionde serieroman heter Deras ryggar luktade så gott och har hyllats av en enig kritikerkår under hösten. Den självbiografiska berättelsen om Jenny som växer upp i en familj oförmögen att uttrycka känslor och kärlek, har skakat om både läsare och kritiker. Boken har diskuterats flitigt i medierna under hösten, och Åsa Grennvall har pratat om sina erfarenheter och sitt serieskapande i bland annat SVTs Babel, P1 morgon, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Åsa Grennvall (f. 1973) är en av de mest betydelsefulla inom samtida svensk seriekonst, och en föregångare till den stora våg av såväl feministiska som självbiografiska serier som dominerar serieutgivningen i dag. Hon skildrar obönhörligt makt och destruktivitet i nära relationer, med en mörk och egensinnig bildvärld, tonsäker dialog, drastisk humor och ett genomtänkt bildberättande.

Hörs orden bättre om de broderas? Den rakt igenom broderade boken Urmodern är kritikerrosade serieskaparen Åsa Schagerströms (f.d. Grennvall) elfte bok, där poesi och textilkonst vävs samman till en nattsvart men försonande betraktelse om rotlöshet. Boken handlar om att inte vara del av någon länk bakåt i tiden och ensamheten i det. Urmodern föddes ur jorden, grävde upp sina egna rötter. Hon har aldrig haft en navelsträng att klippa av.

En trasig historia är en serieroman om att växa upp med en gränslös förälder. Lösryckta minnesbilder kokar ned ett mångårigt sjukdomsförlopp till en tät berättelse i rasande tempo. Mamma kan plötsligt köpa en massa kläder, bli kär i en kändis, brusa upp för ingenting, dra opassande skämt på en middag och sen försvinna i flera timmar. Barnperspektivet är smärtsamt starkt, men Tillmans svarta och träffsäkra humor är hela tiden närvarande. Marie Tillman är mest känd för sin serie ”Livscoachen” som bl a gått i Metro i flera år. Det här är hennes debut i längre format.

Vinnare av Urhunden för 2016 års bästa originalsvenska seriebok I en dagboksanteckning från 2004 skriver Åsa: "Det är synd om pappa som har en så gammal, ful och pinsam dotter som aldrig kommer kunna ge honom några barnbarn ens?. Några år senare är hon gift och har två barn. Kan barnbarnen vara vägen till uppmärksamhet och godkännande från pappan? Är tiden inne för försoning? Åsas livslånga jakt på kärlek och bekräftelse från sina föräldrar blåser igång igen. "Jag håller tiden" handlar om att inte ha samma tideräkning som alla andra. Att alltid komma i god tid till tåget, men aldrig glömma saker i rätt tid. Den handlar också om att se tiden som sin vän. Att känna att man inte förlorar något när tiden går utan tvärtemot vinner fler stunder med dem man älskar. Att tiden långsamt bär en bort från det som gjorde mest ont. Efter den hyllade "Deras ryggar luktade så gott" är Åsa Grennvall tillbaka med en serieroman om sorg, kärlek och svåra men viktiga uppbrott.

IBLAND DÖR ENS BÄSTA VÄN helt plötsligt. En vän som varken är sjuk eller gammal. Döden är så nonchalant, livet också? Det bara fortsätter för vissa, fast allt gör ont och hjärtat känns trasigt. Fanny sörjer, men det är så svårt. Det är tröttsamt, ensamt och ilsket att sörja. Och hur kan alla andra vara så levande och lyckliga och gravida när Nabil är död? Tack och förlåt handlar om början och slutet. Den handlar om foster med dåligt lokalsinne, om att bli kär, om att bryta ihop i en gynstol och om att dela den sista snusen med sin allra bästa vän. FANNY AGAZZI (f. 1985) är serietecknare och journalist. Hennes serier har synts i antologier som Kvinnor ritar bara serier om mens och Det grymma svärdet. Tack och förlåt är hennes debutroman.

Nikki bor på en ö i Bohuslän med sin familj. Hon är i brytpunkten mellan det gamla, trygga livet och det nya okända. Kompisgänget från högstadiet har hon inte längre mycket gemensamt med, men gymnasiet som hägrar inne i stan är skrämmande. Vuxna tycker att Nikki väger för mycket, men ingen frågar hur hon egentligen mår. När Nikki börjar på gymnasiet är hon ensammast i världen. Efter ett tag börjar hon umgås med ett litet queert gäng i klassen, och inser att det faktiskt är hennes nya vänner. Med vännerna får hon även nya perspektiv på kroppen, sexualitet, politik och kamp. Nikki är en coming-of-age-roman om att hitta sitt sammanhang, sig själv och inte minst: den första kärleken.

En panikångestattack på dagismötet. Ett cancerbesked. Barndomsminnen av pappas gömda öl. Mammas sträva klapp på kinden. Total panik handlar om att bli förälder samtidigt som man förlorar en egen förälder. Att växa upp, men med barndomens minnen konstant flåsande i nacken. Den handlar om att hantera vardagens alla små krav på att vara social, småprata i lekparken ? om att försöka men misslyckas.

ATT VARA SÅ DÄR riktigt kär för första gången. Att äntligen få vara ihop med någon! Och att bli så fartblind av känslor och berusad av bekräftelse att man inte märker när förälskelsen vänder sig emot en. Plötsligt krymper rummet, och de kärleksfulla orden har bytts till tjat, krav och skuldbeläggande. Kaninhålet är en berättelse om ett förhållande som är långt ifrån unikt. En historia om skuld och skam, kontroll och övergrepp. Om hur fort det går att halka ner i ett djupt hål, och hur mödosamt det är att klättra upp igen. BERIT VIKLUND är född 1984 i Skellefteå. Hon är serietecknare och biblioteksassistent, utbildad på Serieskolan i Malmö där hon 2005 var med och startade det feministiska serienätverket Dotterbolaget. Kaninhålet är hennes debutbok.