En kvinna flyttar tillfälligt in i en gammal fyrvaktarbostad på en folktom ö. Hon bär på ljungmonologer och en förlust.
Ön tar sig tätt inpå henne. Här finns djuphavsfiskarna och horisonten. Här finns den grå katten som skrapar på dörren och stormen som säger åt henne att lyssna.
Dikterna i Ö, ö berör skrivandets svårigheter när minnena gör ont. De präglas av levnadsvillkoren på ön och av spänningsförhållandet mellan ön och fastlandet.
Är detta platsen att läka från sin sorg?
