Sjöjungfrudrömmar

• Utgivningsdatum: 2019-06-16
• Mått: 110 x 178 x 11 mm
• Vikt: 141 g
• Format: Häftad
• Språk: Svenska
• Serie: Berättelser från Manhem
• Antal sidor: 163
• Förlag: Ymperia
• ISBN: 9789198406542

• Fantasy

2 recensioner, genomsnitt 4.5/5

1. 4/5 Marias 2023-12-28

   3,5/5
   
   Drottningen föder ett ovanligt barn och direkt börjar rykten spridas om en förbannelse som har drabbat Den flytande staden. Vad annars kan det handla om, när barnet har vassa tänder, ödlelika ögon och sammanvuxna ben som gör att hon inte kan ta sig någonstans utan rullstol? Detta gör att invånarna blir rädda för Atsilea. De äldre ville från början offra henne till gudinnan Sedna, men Valan säger att sjöjungfrun är menad att rädda staden. Kan det vara så att det som andra räds faktiskt ska bli deras räddning?
   
   Sjöjungfrudrömmar är en kortroman av Cecilia Larsson Kostenius som utspelar sig i samma universum som fantasyserien "De fem elementen" men cirka tjugo år innan. Det innebär att den går att läsa helt fristående men eftersom jag har läst nästan hela "De fem elementen"-serien tycker jag om att få en bakgrundshistoria och mer på fötterna när det kommer till ett av folkslagen, sylferna. Dessutom gillar jag att det handlar om karaktärer som återfinns i serien.
   
   Här är det Atsilea som är i fokus. Hennes drömmar och längtan, hur hon verkligen vill vara som alla andra så till den milda grad att hon ändrar på den hon är för att passa in. Och jag känner verkligen med henne, men skulle så gärna skaka om henne för att få henne att inse vad hon håller på med. Hon är lite av en självuppfyllande profetia, och hela kortromanen har en känsla av klassisk saga.
   
   Jag tycker om att persongalleriet är väldigt begränsat till Atsilea och de som är precis runt henne, eftersom hon inte kan ta del av sylfernas samhälle som alla andra. Relationen mellan henne och systern är precis sådär som det ska vara, där de avundas varandra för motsatta saker.
   
   Det är en historia om självkännedom, kärlek, vänskap, systerskap och tillhörighet. Om att känna sig utanför så mycket att man alternerar sig själv på ett sätt som kanske inte går att ändra och att älska så stort att man släpper taget.
   
   Språket är bra och jag tycker om att det finns lite mer information om Manhem i slutet av boken som antingen lite påminnelse eller för att dra in en till att vilja läsa hela "De fem elementen". Målgruppens ålder är 12-15 och det fungerar det utmärkt för, men jag skulle säga att den passar lika bra till äldre läsare.

2. 5/5 - 2019-09-21