En annorlunda och läsvärd framtidvision

När berget röt är en fristående uppföljare till När havet steg. Ja, man skulle kanske kunna läsa den som en fristående bok, men jag inbillar mig att den ändå är lättare att förstå om man läst "ettan". Då vet man att vi befinner oss någonstans cirka hundra år framåt i tiden. Världen ser inte ut som vi är vana att se den. Miljöförstöringarna har medfört just det som många i vår tid befarar. Grönlandsisen och Antarktis har smält, och världshaven har stigit rejält som följd av det. Människor och robotar lever parallellt med varandra. Handlingen utspelar sig främst på Kanarieöarna där man förbereder sig för att kunna evakuera ön inför ett väntat vulkanutbrott. Man bygger fartyg som ska frakta människor och robotar bort från ön, likt Noahs ark. Färden går österut mot det afrikanska fastlandet. Men där är öborna inte välkomna, och till slut tvingas de åter ge sig ut på havet för nya destinationer i sökandet efter en fristad. Många komplikationer följer under både de långa båtresorna och när folket försöker gå iland på olika platser. Till slut tvingas de återvända till sin ö, där det mesta är förstört efter vulkanutbrottet. Och de människor som tidigare vägrat följa med när ön evakuerades, är fientligt inställda och vägrar låta dem komma tillbaka. Det hela blir till en spännande och annorlunda framtidsvision som visar lite på hur livet kan komma att te sig i samverkan mellan människan och robotar. Men också en lite plågsam påminnelse om att mänsklighetens egoistiska känsla för mitt och ditt kanske inte ens kommer att förändras i framtiden.

Andie L