Om vinnaren skriver historien, vem skriver då historien om alla som förlorat? Oftast är det kungarna och överheten som skapar glorifierade berättelser om sig själva, berättelser som bevaras och lärs ut till Sveriges yngre generationer. Länge fanns ingen som berättade om alla vanliga svenskar som skickades ut att dö i centralmaktens många krig, människor som generation efter generation led under svält, fattigdom, förtryck och utarmande skatter. Som barn till fattiga torpare kom Alfred Kämpe (1877—1936) i nära kontakt med de allt vanligare arbetskonflikterna bland Sveriges allmoge, och kunde på nära håll se hur brännvinet ledde till undernäring och armod i familjerna. Möjligheten till reformer dröjde ända till 1890-talet, då arbetar- och nykterhetsrörelsen kom till landsbygden. Nu kunde fattiga torpare, bönder, backstugusittare, hantverkare, statare och drängar lära sig de första grunderna i en organiserad motståndskamp. Allmogen kunde nu ta strid för sin frihet. För det var en strid. Det var många som föll när svenska soldater sköt skarpt mot de medborgare som vågade protestera, fick livstids fängelse, torterades eller misshandlades till döds, såg sina hem slås sönder av godsherrens folk och sedan tvingades gå runt till sina grannar för att försöka tigga till sig en liten bit mat till sin familj. Vårt moderna samhälle vilar på andras historia. Alfred Kämpe ger dig med sin ”Svenska allmogens frihetsstrider” en rapport om dåtidens uppror mot total maktfullkomlighet och svåra missförhållanden i vårt land. Det var helt vanliga män och kvinnor som genom umbäranden lade grunden till det Sverige vi känner i dag. Ett bekvämt vardagsliv du delar med din familj, släkt, vänner, grannar och kollegor. Tills något i vårt land slutar fungera. Lär dig av historien, du också, för det är bara vi som kan ta oss an vår tids kamp. Börja med att bilda dig. Journalisten och författaren Alfred Kämpe (1877—1936) var en av alla de som kom ur enkla villkor. Föräldrarna var torpare vid Fyllingarum fideikommiss, och som alla barn av enkel börd fick han tidigt lära sig arbeta. Elva år gammal blev han vallpojke vid herrgården, och från 13 års ålder var han vuxen nog att fullgöra godsets hjälpdagsverken bland statare, dagsverkstorpare och hjälpdagsverkare. Fyllda 20 år kunde han lämna herrgården och flyttade som arbetare till Norrköping, där de framväxande folkrörelserna erbjöd både lånebibliotek och frivilligt bildningsarbete. Snart skrev Kämpe artiklar i liberala tidningar, där han kritiserade konservativa lantpatroner och storbönder. Steget från journalist till författare var inte långt. Med sina novell- samlingar, med motiv från lantarbetarnas liv, blev han en av Sveriges första proletärförfattare. 1908 var han med och startade den fackliga organisationen Svenska lantarbetareförbundet. Under 1910-talet ägnade Kämpe mycken tid åt historiska studier. Resultatet har du i din hand; krönikan ”Svenska allmogens frihetsstrider” som gavs ut i tre band 1918—20. Allmogens förflutna var dessförinnan mycket ofullständigt utforskad. Här beskriver han historien främst ur den fattiga lantbefolkningens perspektiv, och för första gången skildras bland annat de svenska bondeupproren.
