I lilla Sheindels ögon är världen full av skönhet. Hon älskar att plocka blommor, åka skridskor i sina träskridskor på den frusna sjön i vintertid, se hur molnen ändrar form i himlen och tänka på vad de liknar. Sheindel bor med sin familj i en judisk by, en shtetl, I timmar tittar hon på när hennes pappa arbetar i smedjan. En dag gör han ett par misslyckade ljusstakar som är både böjda och ojämna. Besviken vill han smälta ned dem igen, men Sheindel stoppar honom, ty för henne är de vackra. Varje sabbat tänder hon ljus i sina krumma ljusstakar och byter aldrig ut dem. Ljusstakarna följer med henne genom barndomen och vuxenlivet. Hon gifter sig och får en dotter, Rochele. Ljusen i Sheindels ljusstakar lyser upp Rocheles vagga med förhoppningen att den lilla flickan också kommer att lära sig se skönheten i krumma ting. Sen kommer en tid av mörker och ondska. Sheindels man skjuts ihjäl, byns enda synagoga bränns ned och alla judar drivs iväg, över den frusna floden, till ett getto. Här finns det inga ljus att tända, men Sheindel och Rochele fortsätter att läsa välsignelsen över ljusstakarna, trots att mörkret lagt sig kompakt över jorden. Nava Semels berättelse om Sheindels ljusstakar är en om minne och arv och om behovet att hitta skönhet även i en värld av mörker och ondska. När Sheindels barnbarnsbarn, Nava, tänder de böjda ljusstakarna ber hon att mörkret inte skall återvända och tänker på smedens lilla flicka som vinkar till henne. "Undzere laykhter" är översatt till jiddisch av Shloyme Lerman och illustrerad av Gilad Seliktar.
