När Krzysztof Siwczyk slog igenom 1995 med sin hyllade debut Dzikie dzieci (Vilda barn) kallades han MTV-generationens poetiska röst i Polen. Hans diktprosa var då en sorts betonghus-realism som han senare avfärdade som ungdomlig narcissism. I sina efterkommande verk övergav han det enkla språket och tvångsmässigt autobiografiska skrivandet. Istället gick han i riktning mot en djup lingvistisk analys där han experimenterar med språket och utforskar dess möjligheter och kapacitet. Siwczyk har hela tiden konsekvent flyttat horisonten för sin poesi, resultatet är en oerhört finstämd lyrik. Trots den språkliga komplexiteten är dikterna dock inte berövade existentiella erfarenheter som skapar en bild av människan djupt nedsjunken i världen och den gemensamma vardagligheten.

Föränderligheten i hans poesi pekar bland annat mot inspiration från avantgardistiska och neoavantgardistiska traditioner, språkets otillräcklighet och försök att tänja dess gränser. I sitt kreativa sökande åtföljs han alltid av läsarnas och kritikernas gunst. 

När man läser diktsamlingen Medianer får man ofta känslan av att luften inte räcker till. Däri ligger även det svåra i dessa dikter, de mullrar av budskapets opulens. Marcin Sendecki, Gazeta Wyborcza.

Klarskrift och andra dikter är den första utgivningen av Siwczyks verk på svenska, varsamt och lyhört översatta av Julian Birbrajer. Urvalet har gjorts av poeten själv tillsammans med översättaren och innehåller verk från 2016 och framåt.

Krzysztof Siwczyk (1977) är poet, skådespelare, litteraturskribent och direktör för kulturinstutionen Instytut Mikoowski tillägnat poeten Rafa Wojaczek i Mikoów. Siwczyk spelade även rollen som Wojaczeki en film av Lech Majewski 1999. Han tillhör det yngre gardet av uppmärksammade och prisbelönta polska poeter, kanske något motvilligt då han odlar ett ironiskt och inte minst självironiskt uttryck. Han debuterade redan som artonåring med Dzikie dzieci (1995) för vilken han belönades med flera prestigefyllda priser. Sedan dess har han gett ut ytterligare sexton lyriksamlingar, senast Krematoria I/Krematoria II (2022) som nominerades till Wisawa Szymborskas poesipris 2022. Hans dikter har tidigare översatts till bland annat franska.

När Krzysztof Siwczyk slog igenom 1995 med sin hyllade debut Dzikie dzieci (Vilda barn) kallades han MTV-generationens poetiska röst i Polen. Hans diktprosa var då en sorts betonghus-realism som han senare avfärdade som ungdomlig narcissism. I sina efterkommande verk övergav han det enkla språket och tvångsmässigt autobiografiska skrivandet. Istället gick han i riktning mot en djup lingvistisk analys där han experimenterar med språket och utforskar dess möjligheter och kapacitet. Siwczyk har hela tiden konsekvent flyttat horisonten för sin poesi, resultatet är en oerhört finstämd lyrik. Trots den språkliga komplexiteten är dikterna dock inte berövade existentiella erfarenheter som skapar en bild av människan djupt nedsjunken i världen och den gemensamma vardagligheten.

Föränderligheten i hans poesi pekar bland annat mot inspiration från avantgardistiska och neoavantgardistiska traditioner, språkets otillräcklighet och försök att tänja dess gränser. I sitt kreativa sökande åtföljs han alltid av läsarnas och kritikernas gunst. 

När man läser diktsamlingen Medianer får man ofta känslan av att luften inte räcker till. Däri ligger även det svåra i dessa dikter, de mullrar av budskapets opulens. Marcin Sendecki, Gazeta Wyborcza.

Klarskrift och andra dikter är den första utgivningen av Siwczyks verk på svenska, varsamt och lyhört översatta av Julian Birbrajer. Urvalet har gjorts av poeten själv tillsammans med översättaren och innehåller verk från 2016 och framåt.

Krzysztof Siwczyk (1977) är poet, skådespelare, litteraturskribent och direktör för kulturinstutionen Instytut Mikoowski tillägnat poeten Rafa Wojaczek i Mikoów. Siwczyk spelade även rollen som Wojaczeki en film av Lech Majewski 1999. Han tillhör det yngre gardet av uppmärksammade och prisbelönta polska poeter, kanske något motvilligt då han odlar ett ironiskt och inte minst självironiskt uttryck. Han debuterade redan som artonåring med Dzikie dzieci (1995) för vilken han belönades med flera prestigefyllda priser. Sedan dess har han gett ut ytterligare sexton lyriksamlingar, senast Krematoria I/Krematoria II (2022) som nominerades till Wisawa Szymborskas poesipris 2022. Hans dikter har tidigare översatts till bland annat franska.

När Krzysztof Siwczyk slog igenom 1995 med sin hyllade debut Dzikie dzieci (Vilda barn) kallades han MTV-generationens poetiska röst i Polen. Hans diktprosa var då en sorts betonghus-realism som han senare avfärdade som ungdomlig narcissism. I sina efterkommande verk övergav han det enkla språket och tvångsmässigt autobiografiska skrivandet. Istället gick han i riktning mot en djup lingvistisk analys där han experimenterar med språket och utforskar dess möjligheter och kapacitet. Siwczyk har hela tiden konsekvent flyttat horisonten för sin poesi, resultatet är en oerhört finstämd lyrik. Trots den språkliga komplexiteten är dikterna dock inte berövade existentiella erfarenheter som skapar en bild av människan djupt nedsjunken i världen och den gemensamma vardagligheten.

Föränderligheten i hans poesi pekar bland annat mot inspiration från avantgardistiska och neoavantgardistiska traditioner, språkets otillräcklighet och försök att tänja dess gränser. I sitt kreativa sökande åtföljs han alltid av läsarnas och kritikernas gunst. 

När man läser diktsamlingen Medianer får man ofta känslan av att luften inte räcker till. Däri ligger även det svåra i dessa dikter, de mullrar av budskapets opulens. Marcin Sendecki, Gazeta Wyborcza.

Klarskrift och andra dikter är den första utgivningen av Siwczyks verk på svenska, varsamt och lyhört översatta av Julian Birbrajer. Urvalet har gjorts av poeten själv tillsammans med översättaren och innehåller verk från 2016 och framåt.

Krzysztof Siwczyk (1977) är poet, skådespelare, litteraturskribent och direktör för kulturinstutionen Instytut Mikoowski tillägnat poeten Rafa Wojaczek i Mikoów. Siwczyk spelade även rollen som Wojaczeki en film av Lech Majewski 1999. Han tillhör det yngre gardet av uppmärksammade och prisbelönta polska poeter, kanske något motvilligt då han odlar ett ironiskt och inte minst självironiskt uttryck. Han debuterade redan som artonåring med Dzikie dzieci (1995) för vilken han belönades med flera prestigefyllda priser. Sedan dess har han gett ut ytterligare sexton lyriksamlingar, senast Krematoria I/Krematoria II (2022) som nominerades till Wisawa Szymborskas poesipris 2022. Hans dikter har tidigare översatts till bland annat franska.