I varje tid under kyrkans historia har god men också mindre god förkunnelse producerats. Detsamma gäller sångtexter och musik. Det som inte håller hög kvalitet faller med all rätt i glömska. Men det som har glöd och lödighet förtjänar att överleva och föras vidare, särskilt som kvaliteten ofta går hand i hand med tidlöshet. C O Rosenius betydelse för svensk kristenhet kan knappast överskattas. Hans samtid förmådde uppskatta honom, vilket visade sig i de skaror som samlades för att lyssna till honom och i den spridning hans skrifter fick. Och hans minne har hållits levande, inte minst genom hans psalmer som tillhör de mest älskade i vår psalmskatt. Hade Rosenius varit verksam på 2020-talet hade hans predikningar funnits på Youtube och Facebook och genererat klick, tummar upp och kommentarer. Det fascinerande med projektet “Guds barns trygghet” är att vi nu – 150 år efter hans död – får chans att fördjupa oss i hans muntliga förkunnelse, även om det sker i form av predikoutkast. Rosenius omvittnade förmåga att väcka och beröra dog inte med honom, utan lever kvar. Moderna predikningar, färdigställda av en rad välkända kristna förkunnare från olika sammanhang, visar att hans grundton av förtröstan på Gud och hans övertygelse om att nåden alltid räcker går att transponera till vår tids språk och tankevärld. Tillsammans utgör predikoutkasten och de nyskrivna texterna en källa till inspiration, för den enskilda läsaren men också för Rosenius sentida arvtagare i predikstolar och ambor. Elisabeth Sandlund, ledarskribent på tidningen Dagen, författare, engagerad i S:ta Clara kyrka i Stockholm.
