Michail Kuzmin (1872–1936) var en av de mest framträdande ryskspråkiga författarna under tidigt 1900-tal. 1906 väckte han sensation och bestörtning med kortromanen "Krylja" (Vingar), som introducerade samkönad kärlek som tema i ryskspråkig litteratur. Kuzmins säregna gestalt, liv och diktning fick avgörande betydelse för bland andra Anna Achmatova, särskilt "Poem utan hjälte". Sista åren av livet kunde han inte mer ge ut sina verk, som ändå nått nya läsare och rönt efterföljare, inte minst under postsovjetisk tid. "Alexandrinska sånger" skapades ursprungligen just som sånger, ämnade att framföras till egen musik (Kuzmin var även tonsättare), men antog snart en självständig litterär form. Verket skrevs huvudsakligen under 1905, publicerades i sin helhet 1908 i debutdiktboken ”Seti" (Nät) och gavs senare ut i separata utgåvor. Samlingen – obundet befryndad med Kavafis samtida poesi – är i den ryskspråkiga litteraturen ett ovanligt exempel på ett lyriskt verk som frångår konventioner och tyr sig till en friare verskonst. Detta är den första översättningen av ett helt verk av Kuzmin till svenska.
