Ars Interpres Publication – förlag

En vårmorgon i Lissabon möts en rysk författare och en portugisisk fotograf. En höstdag i Porto femton år senare tar de en sista promenad tillsammans. Däremellan ryms besvikelser, tillkortakommanden, kompromisser. Långnovellen "Fotografen" är en komprimerad, lågmäld inre skildring av ett liv fullt av obesvarbara frågor, groende osäkerhet och brist på sann, rättfärdigad tro. Maxim Grigoriev föddes 1980 i Moskva och växte upp i Stockholm. Han har vid sidan av sitt skrivande arbetat som översättare från ryska och delar i dag sin tid mellan Paris och Porto. "Fotografen" är hans tredje monografiskt publicerade verk efter prisbelönta novellsamlingen "Städer" och romanen "Nu".

Två av verbalreligionens största fundamentalister, Stefan Hammarén – poët för litterär väckelse – och Hugo Ball – en av lyxlitteraturens främsta nyodlare – möts för första gången i ett världshistoriskt skeende förklätt till privatiserad publikation. En flerskivad uppgörelse med rummet och dess skräck, med ljud och känsligheter. Ett sprakande julabrev på språkens och aningarnas eggar, joddlande svärta, suktan och svärmeri. Verket effacerar innebördernas tyrannier, vållar nya bon i talets och diktandets skuggland. Aldrig har Ball varit mer DADA, om han än vore så Hammarén. Stefan Hammarén – som i serien tidigare utkommit med Jordklotsmörkt, lakrits I-II (Pamphilus XVIII-XIX) – begår här sin andra offentliggjorda experimentella översättning, benämnd ävensättning, efter den mycket uppmärksammade Horla från 2004. Han har även försett utgåvan med ett utförligt efterljudsord samt illustrationer, scenerier i Boschs och Brueghels efterföljd, utförda på genuint brevpapper från hotell på Malta, i Malmö och Tomteland.

»I Derievas dikter förenas själsdjup med en suverän brist på sentimentalitet, gedigen traditionsmedvetenhet med en lika desperat sorts nykterhet.« Aris Fioretos »Hon var väldigt speciell som författare, levde helt för sitt författarskap. Hon hade en egen röst, en brutalt uppriktig och sanningssökande röst.« Bengt Jangfeldt

Michail Kuzmin (1872–1936) var en av de mest framträdande ryskspråkiga författarna under tidigt 1900-tal. 1906 väckte han sensation och bestörtning med kortromanen "Krylja" (Vingar), som introducerade samkönad kärlek som tema i ryskspråkig litteratur. Kuzmins säregna gestalt, liv och diktning fick avgörande betydelse för bland andra Anna Achmatova, särskilt "Poem utan hjälte". Sista åren av livet kunde han inte mer ge ut sina verk, som ändå nått nya läsare och rönt efterföljare, inte minst under postsovjetisk tid. "Alexandrinska sånger" skapades ursprungligen just som sånger, ämnade att framföras till egen musik (Kuzmin var även tonsättare), men antog snart en självständig litterär form. Verket skrevs huvudsakligen under 1905, publicerades i sin helhet 1908 i debutdiktboken ”Seti" (Nät) och gavs senare ut i separata utgåvor. Samlingen – obundet befryndad med Kavafis samtida poesi – är i den ryskspråkiga litteraturen ett ovanligt exempel på ett lyriskt verk som frångår konventioner och tyr sig till en friare verskonst. Detta är den första översättningen av ett helt verk av Kuzmin till svenska.

På gården - bland fåglar och helgon, träd och verktyg, bröd och sten, öken och eld - händer något där det vanligt vardagliga skickar en liten hälsning om en djupare verklighet. Inget är bara som det verkar och horisonten är tänjbar. Minnen från förr, här och sen där, gör något med oss nu. Richard Thörn är präst i Svenska kyrkan. Hans diktning har tidigare publicerats i tidskrifter som Ad Lucem, Populär poesi, Pilgrim, Periferi, Horisont och Opulens. Detta är hans första diktsamling.

"Sådd" samlar diktmaterial som tidigare publicerats i olika tidskrifter. Dikterna representerar initiala vändningar, rörelser, inom det som kom att bli dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Etui-(x)" och "Sådd II" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Sådd II" är en starkt och skört trevande utforskning av plats och befinnelser: ett öga som ser en sol, en hand som känner en jord. Samlingen ansluter i vändningar och rörelser till dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Sådd" och "Etui-(x)" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

Ilya Bernstein is a poet and translator. His work has appeared in Arion, Raritan, LVNG, Delos, Aisthesis, The Evergreen Review, and elsewhere. His books include a collection of philosophical poems, "Attention and Man" (Ugly Duckling Presse, 2003), and a collection of translations of poems by Osip Mandelstam (M-Graphics, 2014).

"Här : Översättningar ur Det tysta häftet" är en samlingsdikt som förestår ackompanjerande utläggningar i anslutning till dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet” – "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)" och "Frö" – vilka samtidigt utkommer i förlagets småskriftserie Pamphilus. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

Regina Derieva (1949–2013) var en ryskspråkig författare som från slutet av 1990-talet levde och verkade i Sverige. Diktsviten "Speglingar" hör till författarskapets sista, om än aldrig fullbordade verk. Det presenteras här för första gången i sin helhet på svenska i en översättning gjord från manuskript. En vindlande text om jagets omutbara skevheter och civilisationers obetingade förfall, om Linnés lärjunge Johan Peter Falcks ryska öde och om alla slags vindar. Alltsammans uttryckt med en poetisk nerv som bultar av Derievas karaktäristiska svärta och humör. Översättning Alan Asaid.

Amy Lowell (1874–1925) föddes i Brookline, Massachusetts, och tillbringade där större delen av sitt liv. Under vistelser i London stiftade hon bekantskap med företrädare för den imagistiska rörelsen, vars banerförare hon i mycket kom att bli. Trots sen debut, då hon var närmare fyrtio år gammal, skapade hon på kort tid ett omfattande, på sin tid uppburet författarskap. Endast enstaka av Lowells dikter har tidigare funnits på svenska och här presenteras hon med nio dikter som tecknar djupt personliga, brokiga bilder av USA. Översättning Alan Asaid.

"Kröningar" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Hartsvariationer (om våren)" och "Frö". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Hartsvariationer (om våren)" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Kröningar" och "Frö". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Frö" ingår i dikttrilogin eller -triptyken ”Det tysta häftet”, som också består av "Kröningar" och "Hartsvariationer (om våren)". Tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" bildar de en aleatorisk helhet som mot fonder av tro, grodd och vändning inscenerar jordlek och sång uti ordets natur. Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

Denna utgåva innehåller i två delar nyöversatta respektive nyskrivna textligheter som tecknar vissa fören och spår från senare år.  Första delen rymmer dikter av Walt Whitman, Konstantinos Kavafis, D. H. Lawrence, Arno Holz, Marina Tsvetajeva, Sofia Parnok, Ksenija Nekrasova, Jelena Schwartz och Kirill Medvedev, varav flertalet översätts för första gången till svenska.  Andra delen rymmer en elegi (efter ett utkast av Goethe), rader om en okänd soldat (utifrån Osip Mandelstams förödda originalmanuskript), smärre ballader (avlyssnade/framförda på gator och torg i Frankfurt, Köln och Bonn) samt sångfragment (ur handskrift funnen i Burg Ehrenstein, Westerwald).

Stefan Hammarén, som balanserade konstig grafik och språk, tog det aldrig så rimligt som i föreliggande dikttyktryck. För det första har det ett tydligt motiv, inte bara ett försök att göra livet till en grammatisk kod. Om du läser på ett abstrakt sätt, istället för att fokusera på varje enskild mening och riskerar att försvinna direkt, kommer du att märka hur det första mötet går och hur kärlekshistorien utvecklas när du reser fram och tillbaka – han bor trots allt i Finland. Det finsk-svenska Hammarén producerade och publicerade i dussinet tidigare böcker fick som resultat att han blev en författare vars språkliga avantgarde är så urbota avantgarde att även ett modernt avantgarde blir svårt att definiera. Och att investera i avantgarde är kanske det viktigaste. Hammarén gör det motsatta. Han låter tungan flyta och fylla all absurd tomhet, lika full som att försöka fixa någonting i denna värld. Men något mer har hänt, vi har fått en tryckkokbok som sållar Hammaréngrammatik, eftersom matjord är längre än ordhungern sträckt, hur det än vare. Stefan Hammarén är författare, poet och ljudkonstnär. Sedan debuten med En burk soppa 2001 har han gett ut dussintalet verk som utmanar gängse uppfattningar om vad litteratur kan vara, senast den omfångsrika Loserförfattarfabriken (2018). Hammaréns är en av den svenskspråkiga litteraturens mest innovativa röster, som i sin konstnärliga djärvhet och konsekvens saknar motstycke i samtidens litterära landskap.

Skrott och Addenda (Skrott) utgör i förbundet skick Medelbart tillägg till Det tysta häftet – Kröningar, Hartsvariationer (om våren), Frö. Jämte Tillägg till Det tysta häftet – Sådd, Etui–(x), Sådd II, Cæsur – bildar de första delen av Den aleatoriska skriften. I Ars Intepres Publications internationella poesiserie Scandinavian Wind Rose har även utkommit: Här : Översättningar ur Det tysta häftet. En samlingsdikt, samt Voronezjvariationerna (ur Mandelstamhäftet), I-III. Det senare representerar andra delen av Den aleatoriska skriften. Skrott och Addenda (Skrott) fullbordar ett poetiskt projekt utan motstycke i samtidslitteraturen.

Siv Cedering föddes 1939 i Överkalix men flyttade i tidiga tonåren med sin familj till USA, där hon kom att utveckla ett mångsidigt författar- och konstnärskap. Hon översatte och introducerade även en rad moderna svenska poeter i sitt nya hemland. Ett antal barnböcker och romaner skrevs på modersmålet, men dussintalet diktsamlingar skrivna på engelska har hittills blivit sparsamt uppmärksammade i Sverige. Siv Cedering dog i Sagaponack, New York, 2007. Här presenteras hon i poeten Matilda Södergrans andra urval på svenska – efter volymen "Om dikten är ett mål, tillåt mig att misslyckas" (Ellerströms, 2018) – med tonvikt på författarens ceremoniella förhållande till språk och liv. Dessa dikter kretsar kring ett av Cederings stora teman: människans förbindelse med naturen och namngivandets centrala roll i denna relation. Matilda Södergran (f. 1987) har vid sidan av sitt poetiska författarskap publicerat ett flertal översättningar från engelska.

”Voronezjvariationerna” – andra delen av det poetiska projektet Den aleatoriska skriften (men tillkommen före den första) – är en triptyk som formulerar ett fördolt eller otillåtet – ej medgivet och bestraffat – översättningsarbete. Det tar sin utgångspunkt i den ryske poeten Osip Mandelstams diktning och öde, i synnerhet den sena poesin och förvisningen i Voronezj. Det handlar om barbariska ord, om jord, ljus och mörker. Om ett skalkat fjärran och närmade, närande skikt av kanske-nåd, kanske-vändning. Om sått och utlåtet - köttets gråt och själens eviga resning; det stumma tråg, den kätte - där själva mörkret är ljus. Verkets tre delar utför en grävande syning av vad översättning är och vad översättning kan vara. Hur översätter man jord, snö och is, och bleknat solsken? Hur uttrycker man längtan och skylda minnen av Florens och Rom på stäpperna kring Voronezj? Eller gendriver den bådande taggtrådens obygd vid Vladivostok? Hur återger man en smekning eller en bild född av brödlöshet? Och hur fångar man, utan att infånga, den steglits som läts ut? Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur. Han har tidigare utgivit Den aleatoriska skriften, del 1, som består av följande verk: Det tysta häftet - "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö" (Pamphilus III-V) - samt Tillägg till Det tysta häftet - "Sådd", "Etui-(x)", "Sådd II", "Cæsur" (Pamphilus IX-XII). I serien Scandinavian Wind Rose har tidigare utkommit: "Här : Översättningar ur Det tysta häftet".

Den ryskspråkiga poeten Regina Derieva (1949–2013) kom i medelbar kontakt med den tysk-svenske kyrkomålaren Albertus Pictor i början av 1990-talet under sin exil i Jerusalem. Från slutet av decenniet levde hon i Sverige och kunde då besöka flertalet av de kyrkor som målades av Pictor och hans verkstad. Mötet med denna djupt fascinerande medeltida konst resulterade i en rad säregna dikter och anslutna texter, vilka söker uttryck för liv och öde mot fond av Pictors gärning. Utgåvan är försedd med personliga kringtexter i form av förord och kommentarer av Regina Derievas livskamrat, ikonmålaren Alexander Deriev. Den ges ut som del av projektet ”Albertus Pictor som Nordens ikonograf”. För översättningarna från ryska står Bengt Samuelson, Bengt Jangfeldt och Alan Asaid.

Textfragmenten som bildar "Om tacksamhet" dateras till juli 1919 och publicerades som ett sammanhängande verk, en helhet, första gången 1926 i en ryskspråkig emigranttidskrift i Bryssel. Texterna bär spår av den nöd och hunger som präglade Tsvetajeva och hennes familj såväl som miljoner andra liv och öden i tiden. Men det är också texter med allmängiltig kontur som medelst berått mod, ett slags kärv extas, aforistisk slagkraft och stilistiskt temperament, tar sig an att teckna tacksamhetens, eller tacksamheternas, vikter och utfall i den mulna mänskliga komedin. En prosa i lyrisk mundering, som närmar sig eller tangerar den artegna puls och andhämtning som råder i Tsvetajevas dikter. "Om tacksamhet" presenteras här för första gången i en självständig utgåva. Översättning och kommentar av Alan Asaid.

Samuel Triewald föddes 1688 i Stockholm och dog 1743 i Kiel. Han har kallats den svenske Boileau och ses som en av Sveriges första ”litteratur-kritiker”. Här återintroduceras hans två briljanta verssatirer som driver gäck med tidens litterära träck. Utgiven med efterord, kommentarer och ordförklaringar av Alan Asaid.

Tom Raworth (1938–2017) debuterade i slutet av 1960-talet och kom att betraktas som en av sin generations främsta och mest innovativa engelskspråkiga poeter. Han har haft ett stort inflytande inte minst på den avantgardistiska poesin i USA. Gunnar Harding har översatt och skrivit ett personligt förord om sin kollega och mångårige vän.

Finns det, nedlagt i orden, en kraft som gör det de uttalar? Ord som handlar, bryter sig ut ur sin tid och slungar sig mot framtiden. I det här personliga urvalet samlar Marie Tonkin nio kvinnliga poetröster från skilda epoker. Viktorianska Elizabeth Barret Browning, tyskjudiska Hilde Domin och italienska Alda Merini möter bland andra Marina Tsvetajeva och den samtida armeniska poeten Diana Anphimiadi. Mot fond av det visionära närmar de sig frågor om tid och evighet. Är det möjligt att uttala sig själv, göra sig till ord? Vilken poesi uppstår i de där gränslanden till det osägbara? Marie Tonkin är poet, kulturskribent och redaktör. Hon debuterade i bokform 2012 med den trespråkiga diktsamlingen "Pyramider i paradiset" och utgav senast "Silver och eld". Under 2021 utkommer hon med två nya diktsamlingar.

"Etui-(x)" bjuder ingångar – utsikter – till och mot en mosaik av antika liksom moderna fonder. Verket ansluter i vändningar och rörelser till dikttrilogin eller -triptyken "Det tysta häftet" (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"). Jämte "Sådd" och "Sådd II" utgör boken ett tillägg till "Det tysta häftet" och bildar tillsammans med samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) första delen av det poetiska projektet "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

"Cæsur" är det avslutande tillägget till Det tysta häftet (Pamphilus III-V: "Kröningar", "Hartsvariationer (om våren)", "Frö"), som jämte tilläggen "Sådd", "Etui–(x)" och "Sådd II" (Pamphilus IX-XI) samt samlingsdikten "Här : Översättningar ur Det tysta häftet" (i serien Scandinavian Wind Rose) bildar första delen av "Den aleatoriska skriften". Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur.

Patricia Lorenzonis debutdiktsamling kretsar kring den planerade modernistiska staden Brasília utifrån ett av stadens äldsta hotell, Hotel Nacional. Likt bultande tidskapslar samplar dikterna autentiskt material: resenärers omdömen, broschyrer, museiskyltar – en brokig kör som tecknar en biografi över ett hotells och en nations inre liv. Men här finns också ett sökande jag i samtal med Clarice Lispector och hennes texter från 1960-talets Brasília, en tid när staden var nyfödd och, som hon beskrev den, ”fullständigt naken”. Patricia Lorenzoni (f. 1975) är idéhistoriker och författare, verksam i Sverige och Brasilien. "Hotel Nacional" är hennes första diktsamling.

Amy Lowell (1874–1925) föddes i Brookline, Massachusetts, och bodde där större delen av sitt liv. Under vistelser i London stiftade hon bekantskap med företrädare för den imagistiska rörelsen, vars banerförare hon i mycket kom att bli. Hennes författarskap rymmer förutom poesin omfattande litteraturkritiska och biografiska verk. Denna systervolym till "Nio dikter om Amerika" (Pamphilus II) samlar ett trettiotal av Lowells mest berömda, på sin tid vågade kärleksdikter, som allt som oftast riktas till livspartnern Ada Dwyer Russel och har en puls som sällan hörts sedan Sapfo.

Jelena Schwartz föddes i Leningrad 1948 och dog i Sankt Petersburg 2010. Hon förblev hemstaden trogen livet igenom och var en viktig röst i dess rika om än underjordiska kulturliv under 70- och 80-talen. Hennes första diktsamlingar kunde publiceras först vid mitten av 80-talet, till en början endast i utlandet. Under de följande decennierna fick hon ett vidare erkännande och kom att räknas som en av samtidens främsta ryska poeter. Luftevangeliet är det första större urvalet av Schwartz på svenska och rymmer prov på både hennes lyrik och poetiska kortprosa. Med personligt förord av poeten Håkan Sandell, som även sammanställt utdrag ur sin mångåriga brevväxling med Jelena Schwartz.