Jag kände till Gaza innan jag besökte staden första gången 2003. Aldous Huxleys bok Eyeless in Gaza refererar till en dikt av den engelske poeten Milton som i sin tur refererar till den judiske hjälten Simson, som fick sina ögon utstuckna och levde som fånge i Gaza i flera år. Huxleys bok och Simsons öde fick mig att drömma om Gaza. En stad som erövrats gång på gång, jag såg ruiner av grekiska tempel och arabiska moskéer. Man kan komma till Gaza via medelhavet eller via gränserna mot Egypten och Israel, vilken markeras av en hög mur. Gaza har blivit förstört och återuppbyggt flera gånger om och gazaborna skryter om den odödliga staden som alltid reser sig när imperierna faller och lämnar ruiner bakom sig. Några av imperiernas barn upptas av staden och blir i sin tur gazabor med barn som säger -Vi är från Gaza! Gaza Blues är en hyllning till staden som Italo Calvino skrev om och som Marco Polo beskrev den för Kublai Khan. Jag andas Gaza. Den sista tanken innan jag somnar, Gaza finns i mina drömmar och tanken på Gaza är den första som vaknar med mig om morgonen.
