Vita Ludens – förlag

I skildringar av den svenska vänsterradikaliseringens era återkommer ett antal standardmotiv: Vietnamrörelsen och kritiken mot USA-imperialismen, studenterna som ockuperar Kårhuset, hippiekulturen, de hängivna maoisterna och de nya marxist-leninistiska förbunden etcetera. Den här berättelsen ger en inblick i ett annat 1968 och andra perspektiv på tidens politiska utveckling, som skiljer sig radikalt från de dominerande vänsterperspektiven. Bland tidens anarkistiska och frihetliga vänstersammanhang – som sällan belysts – har ett initiativ stuckit ut, som länge haft en närmast mytisk status: Gyllene flottan. Det här är den första skildringen av de svenska situationisterna i Gyllene flottan och föregångaren Libertad. Förutom att det rör sig om en okänd del av svensk arbetarrörelsehistoria representerar den här berättelsen också en saknad pusselbit i historieskrivningen om Situationistiska internationalen. Tidigare har det situationistiska projektet i Sverige representerats av den ensamme danske medlemmen J.V. Martin och de ökända konstnärerna vid Drakabygget i Skåne, som bröt med internationalen i början av sextiotalet. Men att en svensk krets slöt upp bakom internationalens skandinaviska sektion i slutet av decenniet har knappt ens noterats. De svenska situationisternas historia presenteras här parallellt med illustrationer, serier och textutdrag från deras utgåvor, tillsammans med ett urval av hela texter och översättningar.

Anarkism och rätt, kaos eller ordning? Alltför ofta blandas begreppen anarki och kaos ihop, när anarki i själva verket är en ordning som bygger på internationell fred, frihet, jämlikhet och solidaritet, vilket utmanar och därför hotar den nu härskande ordningen som bygger på det motsatta. Anarkismen vänder sig mot orätter och det är därför helt naturligt att det finns en anarkistisk rätt. En rätt som aldrig är definitiv, utan som kontinuerligt måste diskuteras, förbättras och vara möjlig att förändra. Och rätten är något som angår alla och kan inte överlåtas till andra än de som kan påverka och påverkas av den. När rätten används som ett medel att härska över andra blir den till en orätt. Det är utgångspunkterna för de underlag till diskussioner som den här boken lyfter fram.

Errico Malatestas text På kaféet publiceras här för första gången på svenska, tillsammans med Ett anarkistiskt program från 1922. Dessa bägge texter utgör ett utmärkt underlag för en introduktion till de anarkistiska idéerna.

Texterna är hämtade ur Brands tidskriftsutgivning under åren 1976 – 1978 och översattes till svenska för första gången och har inte publicerats igen senare. Samtliga texter ingick i en serie presentationer av anarkosyndikalistiska rörelser internationellt. Det var tänkt som underlag för frihetliga studier som kunde bedrivas individuellt eller i grupper. I den här boken har texterna kompletterats med länkar till källor på internet som kan besökas för att fördjupa kunskaperna som dessa texter är en inledning till.

Paul Lafargues bok ”Rätten till lättja” publicerades 1883 och blev en succé. Lafargue som var gift med Laura en av Karl Marx döttrar, motsatte sig med denna bok själva arbetsbegreppet. I stället för att kämpa för bättre arbetstider ville Lafargue att det avlönade arbetet skulle upphöra, han såg det som ett modernt slaveri. På det sättet kom han i kollision med sin egen svärfar Karl Marx, som i arbetet och proletärerna såg framtidens hjältar, bärare av en ny mentalitet, den nya människan. Lafargue ville att människorna skulle starta kooperativ och att de skulle självförvalta sina arbetsplatser och njuta av sin lediga tid. Tid för njutning är människans öde och njutning är varken syndfullt eller motbjudandet, det ingår i mänsklighetens arv. Vi ger ut Lafargue på nytt, som väcker frågor som fortfarande är giltiga, minskning av arbetstider, automatisering och medborgarlön.

Den grymma kokboken är en inbjudan till en resa genom matens historia, genom vårt sätt att tillaga den, genom vårt förhållande till den, genom våra tabun och påbud. Det är också en resa till det okända landskap som bara kommer fram i våra mardrömmar, när vi jagas av gigantiska insekter och ormar, när vi blir uppätna av kannibaler som kokar oss i ofantliga grytor, när vi äter våra fienders hjärnor för att få deras minne. Våra ”Micheline” guider till detta okända land som inte är kartlagt på någon karta eller i någon handbok består av våghalsiga skribenter och receptsamlare som har bidragit med sina favoritgrymheter. Illustrerad med över 100 trägravyrer från 1800-talet

Det här är Ana Valdés resa. Hennes frågor om döden, smärtan och förundran över hur man överlever cancer. Det är en resa in i kräftans rike, där röster och viskningar möts. Här finns sjörövare, poeter och de tempelvakterna som skyddar det hemliga rum dit bara de modiga har tillträde.Det är en bok för äventyrare som är inte rädda att gå vilse och att hitta sig själva i elden och askan. En bok om hur man överlever en svår sjukdom med glädjen och hoppet i behåll.Ana Valdés, född i Montevideo i Uruguay1953, under många år verksam som kulturjournalist och författare i Sverige.

Blanca Luz Brum var ett lysande vittne till sin tid och jag säger lysande eftersom hon likt ett stjärnskott lyste på olika himlavalv men utan att stanna. Under hennes flyktiga passage bländades många män av henne, poeten Parra del Riego, tänkaren Mariategui och till och med general Juan Domingo Perón kallade henne sin lojala vän. Men det var den mexikanske muralmålaren David Siqueiros som var kärleken där hon stannade. Med honom delade hon skyttegravarna i 1930-talets arbetarkamp och omvälvningar. Men hon kunde inte försvara den idealistiska kommunismens förvandling till auktoritär stalinism och tog sin tillflykt till Chile. Där fann hon en fristad och gjorde en ideologisk helomvändning som är oförklarlig för en modern läsare: hon blev aktivist för Pinochet och när hon, i egenskap av ordförande för Chiles PEN-klubb, åkte i väg till internationella kongresser försvarade hon den chilenska diktaturen och förnekade att det fanns försvunna författare. Hugo Achugar skriver hennes biografi i romanform och med hjälp av arkivmaterial och sin egen fantasi spårar han historien om denna motsägelsefulla och karismatiska kvinna som förförde män och kvinnor på sin tid och lämnade ett outplånligt märke på de platser hon passerade genom, med penslar av fiktion och forskning. Denna roman är en del av vad vi idag skulle kalla falska biografier eller självbiografier, där rösterna blandas och blir till en polyfon kör.

Den här boken är en hyllning till rösterna till de som vi inte hör som har hemliga koder som vi inte kan tyda. De som skriver med osynligt bläck de som berättar sina historier på nätterna när vi drömmer. De behöver tolkar för att bli synliga. En bok om exil och utanförskap men också en bok om gränslös kärlek om solidaritet om minnet om kampen mot glömskan en bok om broar om ensamhet och glädje om den eviga leken mellan ljuset och mörkret mellan Eros och Tanatos, om språkets hemligheter om förbund om vänskap och möten. En bok om hopp

Yousefs bok är en nomadisk resa genom fängelset i Guantánamo Jerusalems dammiga gator och Gazas frihetslängtande invånare. En bok om motstånd och saknad en bok där alla som har gått genom krig och flykt och smärta kan känna igen sig. En bok om hopp en bok om överlevnad mot alla odds.

I vår serie av böcker med röster från andra sidan, historia och kamp, är det Flora Tristans tur. För första gången på svenska bjuder vi här på ett smakprov av hennes breda produktion.

Uffe var kanske mest känd för sina svarvade stickpinnar i trä som han distribuerade på egen hand. Han flyttade in på Skogsnäs i samma veva som jag flyttade ut. Fast vi hade redan lärt känna varandra i Uppsala många år tidigare. Han var en kille som jag skulle kalla för reko. Den här novellen, som han skrev på Skogsnäs, skickade han till mig för att publicera, redan dagen efter att han hade sträckskrivit den under tre dagar. Den 9 februari 1981! Nu har jag till slut fått ihop alltihop den 12 februari 2023, illustrationerna gjorde jag redan 2016. Uffe flyttade lite senare ner till Järna där han bodde i det gamla stationshuset. «Annars går livet på räls.» skrev Uffe till mig, han anade inte då att även döden kan gå på räls. En kväll på väg hem genade han över järnvägsspåren, i god tro att han var på rätt spår, men tåget kunde inte väja. Ett fruktansvärt slut och en stor chock för alla hans vänner runt omkring honom. Jag är okunnig om han lämnade andra texter efter sig. Men den här texten har i alla fall en plats att fylla. Även om det är oerhört försenat så är det en hyllning till hans minne.

Jag kände till Gaza innan jag besökte staden första gången 2003. Aldous Huxleys bok Eyeless in Gaza refererar till en dikt av den engelske poeten Milton som i sin tur refererar till den judiske hjälten Simson, som fick sina ögon utstuckna och levde som fånge i Gaza i flera år. Huxleys bok och Simsons öde fick mig att drömma om Gaza. En stad som erövrats gång på gång, jag såg ruiner av grekiska tempel och arabiska moskéer. Man kan komma till Gaza via medelhavet eller via gränserna mot Egypten och Israel, vilken markeras av en hög mur. Gaza har blivit förstört och återuppbyggt flera gånger om och gazaborna skryter om den odödliga staden som alltid reser sig när imperierna faller och lämnar ruiner bakom sig. Några av imperiernas barn upptas av staden och blir i sin tur gazabor med barn som säger -Vi är från Gaza! Gaza Blues är en hyllning till staden som Italo Calvino skrev om och som Marco Polo beskrev den för Kublai Khan. Jag andas Gaza. Den sista tanken innan jag somnar, Gaza finns i mina drömmar och tanken på Gaza är den första som vaknar med mig om morgonen.

Gunnar Svensson författare och tecknare född 1935, son till resepredikanten John Svensson, Åsele, södra Lappland. Gunnar skriver sitt liv som han lever med omsorg och kärlek, sitt sjömansliv och livet som modetecknare, hästkarl, fredsaktivist och mycket mer. Ett vackert epos där bilder och texter får illustrera varandra i snabba glimtar, prosa och poesi från en som övat länge på att berätta.