Paul Lafargue – författare

“In capitalist society work is the cause of all intellectual degeneracy, of all organic deformity.”Paul Lafargue’s The Right to Be Lazy spells out with unrivalled clarity the damage inflicted by the myth that endless work is morally virtuous. Presenting an inspiring vision of social equality and of individual human fulfilment, Lafargue’s text remains one of the most powerful denunciations of “economic prejudices” ever written.

Paul Lafargues bok ”Rätten till lättja” publicerades 1883 och blev en succé. Lafargue som var gift med Laura en av Karl Marx döttrar, motsatte sig med denna bok själva arbetsbegreppet. I stället för att kämpa för bättre arbetstider ville Lafargue att det avlönade arbetet skulle upphöra, han såg det som ett modernt slaveri. På det sättet kom han i kollision med sin egen svärfar Karl Marx, som i arbetet och proletärerna såg framtidens hjältar, bärare av en ny mentalitet, den nya människan. Lafargue ville att människorna skulle starta kooperativ och att de skulle självförvalta sina arbetsplatser och njuta av sin lediga tid. Tid för njutning är människans öde och njutning är varken syndfullt eller motbjudandet, det ingår i mänsklighetens arv. Vi ger ut Lafargue på nytt, som väcker frågor som fortfarande är giltiga, minskning av arbetstider, automatisering och medborgarlön.

Paul Lafargues berömda pamflett Rätten till lättja (Le droit á la paresse) i nyöversättning av Marie Berthelius och med efterord av Sven-Eric Liedman. Paul Lafargue (1842-1911) var utbildad läkare men utövade nästan inte läkaryrket alls utan var främst verksam som politisk aktivist och socialistisk författare. Han var svärson till Karl Marx, gift med Marx dotter Laura. Idag är han främst ihågkommen för sin både klarsynta och rabiata pamflett Rätten till lättja. Lafargue ifrågasätter sin tids syn på arbete. Det är rena vansinnet, menar han, att folket kämpar för rätten till åtta timmars arbetsdag. Alltså åtta timmars träldom, exploatering och lidande, när det är fritid, glädje och självförverkligande man borde kämpa för - och så få timmars slaveri som möjligt. Automationen, som redan på Lafargues tid hade nått långt, skulle utan vidare kunna reducera arbetstiden till tre eller fyra timmar per dag. Därmed skulle en stor del av dygnet återstå för sådant som vi egentligen vill göra - umgås med vänner, koppla av, njuta av livet, idka lättja. "För att kunna komma till insikt om sin egen styrka måste proletärerna förkasta den kristna, ekonomiska fritänkarmoralens fördomar. De måste hitta tillbaka till sina naturliga instinkter och proklamera Rätten till lättja - tusen och åter tusen gånger ädlare och heligare än de lungsiktiga 'mänskliga rättigheterna' som kokats ihop av den borgerliga revolutionens eteriska advokater. De måste avhålla sig från mer än tre timmars dagligt värv, för att under resten av dygnet lata sig och frossa." "Aristoteles dröm är vår verklighet. Våra eldsprutande maskiner med armar av stål fullgör outtröttligt och lydigt, till förmån för en underbar och outsinlig fruktbarhet, sitt heliga värv av sig själva. Och likväl förblir kapitalismens stora filosofers sinnen genomsyrade av fördomen om lönearbetet: den värsta formen av slaveri." Maskinen är mänsklighetens frälsare, menar Lafargue, men bara om den arbetstid den frigör blir till fritid. Så kan det bli, så borde det bli, men så har det sällan blivit. Den tid som frigörs blir vanligtvis omgjord till ytterligare arbetstimmar, ytterligare timmar av slit och släp. Att arbeta alltför många timmar per dygn är ofta nedbrytande, att arbeta ganska få timmar kan vara mycket vederkvickande och berikande och leda till allmän förkovran, hälsa, glädje, tillfredsställelse. Lafargues funderingar var intressanta och stridbara då och är ännu mer tänkvärda idag, när möjligheterna att förverkliga dem är ännu större. Resurserna finns, allt som behövs är att den politiska viljan vaknar. Paul Lafargue är en författare för vår tid. Hans evigt unga pamflett Rätten till lättja har kanske aldrig träffat så mitt i solar plexus som just nu. Paul Lafargues pamflett Rätten till lättja. Översättning Marie Berthelius, efterord Sven-Eric Liedman. ISBN 978-91-7742-472-7. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar. 96 sidor.

Now in a new translation, a classic nineteenth-century defense for the cause of idleness by a revolutionary writer and activist (and Karl Marx's son-in law) that reshaped European ideas of labor and production.Exuberant, provocative, and as controversial as when it first appeared in 1880, Paul Lafargue’s The Right to Be Lazy is a call for the workers of the world to unite—and stop working so much! Lafargue, Karl Marx’s son-in-law (about whom Marx once said, “If he is a Marxist, then I am clearly not”) wrote his pamphlet on the virtues of laziness while in prison for giving a socialist speech. At once a timely argument for a three-hour workday and a classical defense of leisure, The Right to Be Lazy shifted the course of European thought, going through seventeen editions in Russia during the Revolution of 1905 and helping shape John Maynard Keynes’s ideas about overproduction. Published here with a selection of Lafargue’s other writings—including an essay on Victor Hugo and a memoir of Marx—The Right to Be Lazy reminds us that the urge to work is not always beneficial, let alone necessary. It can also be a “strange madness” consuming human lives.