Uffe var kanske mest känd för sina svarvade stickpinnar i trä som han distribuerade på egen hand. Han flyttade in på Skogsnäs i samma veva som jag flyttade ut. Fast vi hade redan lärt känna varandra i Uppsala många år tidigare. Han var en kille som jag skulle kalla för reko. Den här novellen, som han skrev på Skogsnäs, skickade han till mig för att publicera, redan dagen efter att han hade sträckskrivit den under tre dagar. Den 9 februari 1981! Nu har jag till slut fått ihop alltihop den 12 februari 2023, illustrationerna gjorde jag redan 2016. Uffe flyttade lite senare ner till Järna där han bodde i det gamla stationshuset. «Annars går livet på räls.» skrev Uffe till mig, han anade inte då att även döden kan gå på räls. En kväll på väg hem genade han över järnvägsspåren, i god tro att han var på rätt spår, men tåget kunde inte väja. Ett fruktansvärt slut och en stor chock för alla hans vänner runt omkring honom. Jag är okunnig om han lämnade andra texter efter sig. Men den här texten har i alla fall en plats att fylla. Även om det är oerhört försenat så är det en hyllning till hans minne.
