FARO – serie

Errico Malatestas text På kaféet publiceras här för första gången på svenska, tillsammans med Ett anarkistiskt program från 1922. Dessa bägge texter utgör ett utmärkt underlag för en introduktion till de anarkistiska idéerna.

Paul Lafargues bok ”Rätten till lättja” publicerades 1883 och blev en succé. Lafargue som var gift med Laura en av Karl Marx döttrar, motsatte sig med denna bok själva arbetsbegreppet. I stället för att kämpa för bättre arbetstider ville Lafargue att det avlönade arbetet skulle upphöra, han såg det som ett modernt slaveri. På det sättet kom han i kollision med sin egen svärfar Karl Marx, som i arbetet och proletärerna såg framtidens hjältar, bärare av en ny mentalitet, den nya människan. Lafargue ville att människorna skulle starta kooperativ och att de skulle självförvalta sina arbetsplatser och njuta av sin lediga tid. Tid för njutning är människans öde och njutning är varken syndfullt eller motbjudandet, det ingår i mänsklighetens arv. Vi ger ut Lafargue på nytt, som väcker frågor som fortfarande är giltiga, minskning av arbetstider, automatisering och medborgarlön.

I vår serie av böcker med röster från andra sidan, historia och kamp, är det Flora Tristans tur. För första gången på svenska bjuder vi här på ett smakprov av hennes breda produktion.

Uffe var kanske mest känd för sina svarvade stickpinnar i trä som han distribuerade på egen hand. Han flyttade in på Skogsnäs i samma veva som jag flyttade ut. Fast vi hade redan lärt känna varandra i Uppsala många år tidigare. Han var en kille som jag skulle kalla för reko. Den här novellen, som han skrev på Skogsnäs, skickade han till mig för att publicera, redan dagen efter att han hade sträckskrivit den under tre dagar. Den 9 februari 1981! Nu har jag till slut fått ihop alltihop den 12 februari 2023, illustrationerna gjorde jag redan 2016. Uffe flyttade lite senare ner till Järna där han bodde i det gamla stationshuset. «Annars går livet på räls.» skrev Uffe till mig, han anade inte då att även döden kan gå på räls. En kväll på väg hem genade han över järnvägsspåren, i god tro att han var på rätt spår, men tåget kunde inte väja. Ett fruktansvärt slut och en stor chock för alla hans vänner runt omkring honom. Jag är okunnig om han lämnade andra texter efter sig. Men den här texten har i alla fall en plats att fylla. Även om det är oerhört försenat så är det en hyllning till hans minne.