» Stjärnhimlen ovanför dig är så obarmhärtigt oändlig. Det finns inga väggar som kan hålla ihop dig, du försvinner i allt runtomkring. Du skriker och ljudet som kommer ur dig känns främmande och du blir rädd. Du blir rädd för dig själv « Stina kommer till världen 1983 med en bekymmersrynka mellan ögonbrynen. Med självklarhet äger hon sin plats på jorden. Förundrad och full av liv går hon genom barndom och tonår, rakt in i vuxenvärldens oförutsägbara stormar. I sjuksköterskeyrket inom palliativ vård, som hustru och som mamma andas Stina kärlek och omsorg, samtidigt som en kamp rasar inom henne. Hon blir en av alla de livsviktiga kvinnor som älskar, vårdar, stöttar och håller. Men vem håller henne när hon faller? Och hur reser vi oss - gång på gång - när benen knappt bär och det krossade hjärtat värker?
Leva som en ormbunke, dö som en duvaär en roman om uppbrott, avsked och systerskap. Det är en bok om sorgen att lämna - och bli lämnad - när solen står som högst. Om hjärtan som börjar och slutar slå och om vänskap som inte bryr sig om tid och rum. En annorlunda och poetisk beskrivning av relationers starka band som knyts och löses upp - vare sig vi vill eller ej.
