Efter mötet med Överste inspektören förvandlades jag, på ett förunderligt sätt som en larv som kommer ur sin puppa och blir till en fjäril, samtidigt som min själ, som hade varit tom fylldes av kärlekens rus. Jag kunde flyga utan vingar upp i molnen och glömde bort min man, kände mig euforisk snarare än rädd. Min man var ironiskt nog, den förste att märka min förvirring och sade ilsket att du är kär, jag ville hämnas alla dessa år av osanna beskyllningar, så jag tittade på honom och sade du är sjuk, Gud hjälpe dig.
