På psyk är duschen slanglös, Prinsessan uppvarvad, X och Hawaii delar på en Bounty medan Robban nästan blir upphetsad av Max Blechers intensiva varseblivning av intigheten. En patient vill sälja Italien. Vårdaren Bosse Bicep flexar sina ögonstenar. Nicka med bara! Säg inte vad du egentligen tänker på (ketamin, elbehandling, Utvägen).
Välkommen till psyket, ett reservat som det talas tyst om i Sverige. Platsen där galenskap, motsträvighet, arbetsskygghet – ja, mänsklighet – fortsatt finner livsrum i ett samhälle som annars premierar arbetsvilja, högt tempo och social foglighet. På psyk är alla Människor, kanske mer än någonstans annars.
Robert Myhrelds dagboksanteckningar från en allmänpsykiatrisk avdelning, någonstans i Sverige, är en välbehövlig paus från normaliteten. Vi får ta del av en mörk men kärleksfull inblick i det som drabbar ungefär var tredje person någon gång i livet: hur det känns att må så psykiskt illa att man behöver akut hjälp. Och hjälp finns att få. “Ibland är det alltid samma sak” vittnar om just det.
