Ibland vill livet gå åt olika håll. Det kan kännas snårigt och jävligt, eller superlajbans och kärleksfullt. Och mer än så, ja allt däremellan. Ibland ganska utmattande. Lite av varje, helt enkelt. ”När jag förlorade min son nådde jag den absoluta botten. Där låg jag på ett 'svart golv' under en lång tid. Så småningom kunde jag hitta ny energi, kraft att studera, kreera mera, och åter igen se skönhet och detaljer i min omgivning. Det går! När jag illustrerar väljer jag att fokusera på kärlek, glädje, humor och värme. Jag väljer den soliga stigen i skogen.” Jag tog den snåriga vägen är en glad och pigg bok!
