Anneli Lindström – illustratör

Häng med kattsyskonen Morris och Molly på deras busiga äventyr!Katterna Morris och Molly flyttar in i ett stort hus i Karlstad där de träffar på andra djur – OCH spöken!Morris som är en mycket nyfiken katt råkar bli instängd i bagageutrymmet på en bil. Hussen Greger blir kontaktad. Kommer det att ordna sig?Ugglan håller reda på tiden och ekorren varnar säkert för faror där den hoppar mellan trädens grenar.Illustratör: Anneli Lindström.

Att få modern teknik att fungera på Åreskutan, där både elektrisk ström och vägar saknas, kan ses som en omöjlighet. Tomte-Tom Tomsson är van att lösa svåra problem. Han tar tåget in till Östersund, köper både en dator och en parabolantenn. Ser till att två skickliga IT-tekniker sätter upp parabolen på stugans tak. Han fixar till och med elektricitet från norrskenets flammande energi. När allt är klart uppstår ett stort problem: stegen är borta. Dessutom trasig. Nallehunden har råkat knuffa omkull den, och teknikerna inser att det är livsfarligt att hoppa ner …

In the book In and Outside the Greenhouse, Anneli Lindstrom presents her haiku poems and her own illustrations inspired by Japanese poetry and visual art from the 17th to 18th centuries. The poems are written from a contemporary perspective compared on early Japanese poetry. She interprets and visualizes nature’s vegetation in her own way, and has chosen to photograph flowers and greenery on different occasions, in and outside the greenhouse, and edit the photographs as illustrations and collages inspired by Japanese art, especially flower art. Anneli is an art historian, author, illustrator and silver designer. ‘The inspiration for this book come from my interest in Japanese culture and my studies in art history, photographic projects, graphic art and literature.’

I boken I och utanför växthuset presenterar Anneli Lindström sina haikudikter och illustrationer med inspiration av japansk dikt- och bildkonst från 1800-talet, och tidigare än så. Dikterna är skrivna ur ett samtida perspektiv jämfört tidig japansk poesi. Hon tolkar och visualisera naturens växtlighet på sitt eget vis, och har valt att vid olika tillfällen fotografera blommor och grönska, i och utanför växthuset, för att sedan redigera fotografierna likt illustrationer och kollage med inspiration av japansk konst, speciellt blomsterkonst. Anneli är konsthistoriker, författare, illustratör och silverdesigner. ”Inspirationen till denna bok föddes med mitt intresse för japansk kultur och mina studier i konstvetenskap, fotografisk projektutveckling och litteratur.”

Halvar Hage var en hyllad författare, främst under sjuttiotalet. Vid den tiden gjorde han stor lycka med en samtidsskildring som omgivningen, lite mot hans vilja, kallade för generationsroman. Den blev så uppmärksammad att den så småningom blev film. Som så många andra under den här tiden ägnade han sig även åt musik, som i förlängningen blev teater. Tillsammans med Anneli, livspartner och diktare, komponerades visor och pjäser. Allt gick som en dröm in i nästa decennium. Då tystnade Halvar Hage, drabbad av en stroke. Han levde därefter ensam och övergiven, endast ihågkommen av hemtjänsten och en bror. Ett stort antal år senare, framme i nutid, dimper plötsligt ett brev ner i stiltjen. Det är en hälsning från hans förlag, med undran om hur han mår efter alla år och om han har några idéer eller litterära tankar. Om han har nåt på gång helt enkelt. Brevet ger Halvar panik, han ser det som en piska att leverera, ett tvång. Chocken får hans stillastående medvetande att rämna mitt itu, han upplever sig utanför sig själv, ser sig själv som en gammal utlevd gubbe. Halvar tvingar sig själv att söka upp den här gubben och få fysisk kontakt vilket också lyckas på ett gärde i hans barndomstrakter. Gubben uppmanar honom att vandra omkring och samla romanstoff och återta sitt rätta namn, Sven Andersson. Efter en tids omkring irrande hamnar han på behandlingshemmet Aftonsol där han träffar Lillemor. Hon tillhör Halvars, eller nu Svens, generation och fascineras av sin gamla favoritförfattare och lyckas befria honom från hans vanföreställning. Men…hur var det med den där stroken? Och varför har han varit så ensam? Frågorna ger inte Lillemor nån ro. Samtidigt föder det hela en inre konflikt hos henne som bara efterlämnar frågor. Drivs hennes engagemang av dom gamla heliga värdena, eller gör hon det här för att själv stå i rampljuset? Är hon ännu ett offer för dom nya idealen? Som kanske inte är så nya...

Österlen i september. Sommargäster och turister lämnar sina hus, allt glesar ut och tystnar, friden lägger sig över hav och åkrar. I några hus lyser ändå lamporna allt tidigare på kvällen. I tre av de husen bor Nisse, Britta, och Sven, alla runt 60 år. De känner inte varandra där de går i sin ensamhet omgivna av fågelsträck, vindar och en allt blekare höstsol. Nisse med sin strävan efter att bli en bättre människa och göra gott, efter ett slirigt liv i Värmland. Britta som i över 30 år har längtat efter sin käresta som inte har kunnat välja mellan henne och sin gud. Sven som älskar väderleksrapporten och fåglar, som omger sig med rutiner för att hålla sina tankar borta från den han saknar så mycket men aldrig pratar om. Vilken tur att de finner varandra! Lasse Hägglund har skrivit en skröna om längtan efter att leva fullt ut. Det här är hans debutroman.

Ibland vill livet gå åt olika håll. Det kan kännas snårigt och jävligt, eller superlajbans och kärleksfullt. Och mer än så, ja allt däremellan. Ibland ganska utmattande. Lite av varje, helt enkelt. ”När jag förlorade min son nådde jag den absoluta botten. Där låg jag på ett 'svart golv' under en lång tid. Så småningom kunde jag hitta ny energi, kraft att studera, kreera mera, och åter igen se skönhet och detaljer i min omgivning. Det går! När jag illustrerar väljer jag att fokusera på kärlek, glädje, humor och värme. Jag väljer den soliga stigen i skogen.” Jag tog den snåriga vägen är en glad och pigg bok!

Mellan årstider timmar – rör sig kring en äldre, kulturintresserad man som bevittnar sitt eget åldrande inifrån samtidigt som livsmönster sakta vittrar bort och lever kvar främst i minnesbilder som små, återkommande fragment av verklighet i ett liv där då–nu–sedan, har upplösts som linjär följd. ”Detta är snarast bakgrunden mot vilken skeendet utspelar sig och inte bokens 'handling'. Skulle mitt val ha varit att berätta om en människa, hade jag istället valt prosan”, nämner Lars.

Österlen i september. Sommargäster och turister lämnar sina hus, allt glesar ut och tystnar, friden lägger sig över hav och åkrar. I några hus lyser ändå lamporna allt tidigare på kvällen. I tre av de husen bor Nisse, Britta, och Sven, alla runt 60 år. De känner inte varandra där de går i sin ensamhet omgivna av fågelsträck, vindar och en allt blekare höstsol. Nisse med sin strävan efter att bli en bättre människa och göra gott, efter ett slirigt liv i Värmland. Britta som i över 30 år har längtat efter sin käresta som inte har kunnat välja mellan henne och sin gud. Sven som älskar väderleksrapporten och fåglar, som omger sig med rutiner för att hålla sina tankar borta från den han saknar så mycket men aldrig pratar om. Vilken tur att de finner varandra! Lasse Hägglund har skrivit en skröna om längtan efter att leva fullt ut. Det här är hans debutroman.