I Carolina Klintefelts diktsamling Stormgata flödar orden med känsla för jordens liv och hjärtas innersta pulsslag ropar rytmiskt ut de minstas och ömtåligastes nödrop och vånda. Samlingen har ett förtätat språk och hon en förmåga att ladda små detaljer med stor betydelse. det är de små små rottrådarna som brister först de genomskinligt vita mjukaste ömtåligaste de som inte ger ifrån sig några ljud som brister tyst liksom ett barn som drunknar bara tystnar upphör tror att det var meningen att just de inte förtjänade livet att det är såhär det är: att små sköra rottrådar ska brista är till för att brista har fått liv för att kunna dö och det var inte mer än såhär liten slumrande möjlighet den mjuka trevande längtan som söker vatten värme näring som söker sin plats i tillvaron får jag vara här är detta min plats har jag ett namn så ömtålig högkänslig försynt frågande … Carolina Klintefelt (f 1973) debuterade 2001 med diktsamlingen Som sanden och har sedan dess varit verksam bland annat som författare, redaktör och översättare. Hon har skrivit ett tiotal böcker, för både vuxna och barn, och medverkat i flera antologier. Hon är journalist och arbetar med kommunikation och litteraturutveckling.
