Narin Förlag – förlag

En av den kristna trons konstanter är Guds oföränderlighet. Gud är densamme igår, idag och för evigt. Nya testamentets budskap är att Jesus från Nasaret är Gud i mänsklig gestalt. Gud är som Jesus och har alltid varit som Jesus. Hur ska vi då hantera de bibeltexter som verkar beskriva en Gud som är arg och hämndlysten och inte alls lik Jesus? Under väckelsetider har det inte varit ovanligt med svavelosande förkunnelse som närmast skrämt människor till tro. Ja, den sortens förkunnelse verkade fungera - men är den sann? I denna bok gör Brian Zahnd upp med en gudsbild som formats utifrån vissa bibeltexter och av vår egen rädsla och skam. Boken hävdar att evangeliet är godare nyheter än många anat. För en del kommer bokens budskap störa, för vi är ofta så fast förankrade i våra hemmasnidade gudsbilder. Men för den som vill lyssna till rösten av en kärleksfull himmelsk Far är bokens budskap befriande.

Ezra Gebremedhin är född 1935 och uppvuxen i Etiopien med eritreanska föräldrar och är en svensk-eritreansk teolog och kyrkoledare. Han har varit generalsekreterare för den lutherska Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien 1963-1966 och docent vid Uppsala universitet, samt författat åtskilliga böcker och vetenskapliga artiklar. Han studerade pedagogik i hemlandet och i USA, och tog en magisterexamen där. Efter att också ha tagit en teologie kandidat-examen återvände han till Etiopien. Gebremedhin reste 1970 till Sverige för att doktorera på nattvardssynen hos Kyrillos av Alexandria, men blev kvar i Sverige på grund av de förföljelser som utbröt i hemlandet sedan den kommunistiska Mengisturegimen tagit makten. I Sverige har han under 55 år arbetat som präst och undervisat vid Johannelunds teologiska högskola och vid Uppsala universitet. I den två-språkiga boken Äntligen – Minnen från mitt liv/ Born to a Finalmente – Notes on my Life ger Ezra axplock från sin barndom i Addis Abeba, och om sina föräldrar och syskon. EFS i Sverige har haft nära kontakter med Etiopien sedan slutet av 1800-talet och berättelsen innefattar även personliga relationer till missionärer och andra i Sverige. Boken kan vändas och läsas från båda hållen, på engelska eller svenska. Ezra Gebremedhin was born 1935 and brought up in Ethiopia, where he was also ordained into the ministry of the Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus (EECMY). Ezra’s parents moved to Ethiopia from Eritrea (then an Italian colony) in the latter half of the Nineteen-twenties. He and his siblings received a deep and the lasting impression of the Evangelical Lutheran faith which had nourished their parents in Eritrea when they were young. A retired Assistant Professor of Theology at the University of Uppsala, the author has also served as a pastor not only in the Church of Sweden but also among the Eritrean Diaspora and Ethiopians of Evangelical Lutheran and other Christain persuasions. Äntligen/Born to a Finalmente is a one volume book with two languages, English and Swedish and contain memories from his childhood and life in Ethiopia and the 55 long stay in Sweden.

Utifrån personlig och pastoral erfarenhet, ger oss Zahnd i denna bok en inbjudan att vandra tillsammans på en resa mot rekonstruktion. I en värld som snabbt förändras och som känns alltmer inkompatibel med kristendom, ger denna bok oss ett välbehövligt hopp. En tryggare och mer grundad tro är möjlig – om den får byggas på Kristi skönhet och sanning. ”När vi ska sortera i vad som är omistligt i den kristna tron och vad som måste överges behöver vi hjälp av någon som gått före. Brian Zahnd är en sådan lots. Somliga kommer att provoceras av den här boken, andra ska finna bröd till sin undernärda själ. Att Zahnd äntligen kommer på svenska i Thomas Arvidssons utmärkta översättning är mycket glädjande.” Fredrik Lignell, pastor i Ryttargårdskyrkan Linköping ”I en tid där allt fler kristna förlorar tilliten till både Bibeln och kyrkan kommer Brian Zahnd med ett berörande evangelium. Några av kapitlen läste jag med tårar i ögonen.” Eleonore Gustafsson, skribent och pastor i Pingstkyrkan Linköping samt Nya Slottet Bjärka-Säby

I ett samhälle där alla förväntas passa in i samma mall blir vissa mänskliga egenskaper klassade som avvikande eller rent av funktionsnedsättande. Bibeln säger att människan skapades till Guds avbild, men vissa människor får aldrig möjlighet att se sig själv i det ljuset. Den här boken förklarar på vilket sätt människor med autism är Guds avbild. men också på vilket sätt Gud blir lättare att förstå utifrån perspektivet autism. Undrar du varför människan inte kan se Gud i ögonen? Undrar du varför Gud ibland är tyst? Undrar du vad det innebär att vara Guds vän? Undrar du hur Jesus kunde bara så okänslig för människors reaktioner? Undrar du hur Jesus kunde utstå korsets ohyggliga lidande utan att ge upp? Öppna boken och låt dig förundras över Guds storhet, kärlek, omsorg och … autistiska egenskaper!

Sayragul Sauytbay föddes i provinsen och arbetade som läkare innan hon blev utsedd till högre tjänsteman. Hennes liv blev omkullkastat när de kinesiska myndigheterna fängslade henne. Brottet: att vara kazak, en av Kinas etniska minoriteter. I fängelset tvingades hon arbeta med att undervisa om Kinas språk, kultur och politik. Genom arbetet fick hon tillgång till hemlig information som avslöjade Beijings långsiktiga planer på att underminera både landets minoritetsfolk och demokratier runt om i världen. Efter sin flykt från Kina återförenades hon med sin familj men lever under ständigt hot om repressalier. Detta sällsynta vittnesmål från världens största övervakningsstat avslöjar inte bara den skrämmande omfattningen av Kinas tyranniska ambitioner, utan även motståndskraften och civilkuraget hos en enskild visselblåsare. Sayragul Sauytbay bor med sin familj i Sverige sedan 2019 och har haft långa intervjutillfällen med journalisten Alexandra Cavelius under arbetet med boken.

Aldrig mer våldets väg är, ursäkta ordvalet, en krutdurk. Den kommer ställa jobbiga frågor till sina läsare. Frågor vi inte kan blunda för. Ju närmare krigsrykten kommer oss, desto större är risken att vi ger upp tidigare ideal. Rädsla har den effekten. När det vi omhuldar mest hotas, blir vi defensiva och får tunnelseende. Behovet av teologisk reflektion kring icke-våld är stort i vår tid, därför blev denna bok översatt till svenska. Motivationen till boken i sig grundar sig helt på Jesus Kristus och de ord vi har av honom i Nya testamentet. Brian Zahnd, som gjort en omvälvande resa, är din guide till fredsstiftandets väg och utmanar oss att inte endast tro på Jesus som frälsare av enskilda individer, utan tro på hans politiska idéer om en värld grundad på kärlek och förlåtelse i stället för makt och våld. Att Guds rike kan, och ska, bryta in redan här och nu. Vågar, och vill, vi som bekänner oss till Kristus tro det när oron växer och rösterna höjs för upprustning och militära allianser? Var ligger vår djupaste lojalitet och vad får efterföljelsen kosta? Brian Zahnd är pastor i Word of Life Church (WOLC) i S:t Joseph, Missouri och har skrivit ett tiotal böcker, av vilka När allt står i brand – tro formad ur askan (Narin förlag 2023) är den första på svenska. Han är en tongivande röst för en evangelikal tro som söker sig vidare, bort från den nationalistiska och starkt parti¬politiska form av kristendom som präglat stora delar av USA:s kristenhet.

”Hallå?” svarade Esther i telefonen en aning osäkert. Trots att hon kände igen numret kunde hon inte vara säker på vem som var i andra änden. Om polisen hade anhållit telefonens ägare kanske de hade börjat gå ige­nom kontakterna i telefonlistan. Att slumpvis ringa upp kontakter från mobiltelefoner, som konfiskerats från nordkoreanska flyktingar, är ett vanligt sätt för kinesisk polis att få fast dem som hjälper flyktingarna. ”Esther”, sa en desperat röst i andra änden av linjen. ”Du måste hjälpa mig, jag har blivit skjuten”. Sedan dog linjen. Hon visste att det var Peter som ringde, en nordkorean som hon undervisat i över två år. Hon hade gett honom en mobiltelefon för att han skulle kunna ta kontakt när han kom tillbaka in i Kina.

Det nordiska missionsflyget började dramatiskt. En grupp norska missionärer satt fast på Madagaskar efter andra världskriget. Det gick inte att sända något fartyg för att hämta dem eftersom kusterna var fortsatt minerade. Jakten på ett lämpligt flygplan startade. Planet SE-APG Ansgar kom att göra 95 flygningar varav 54 flygningar till Afrika och 24 till Indien och Kina under åren 1945-1950. Mer än 1 200 passagerare transporterats till och från de olika missionsfälten. Företrädare från över 32 missionssamfund över hela världen har begagnat sig av Ansgar. Efter fem år fick flygplanet andra uppgifter. Eric Knutson har hela sitt liv samlat på information om det flygplan med vilket han som liten reste till Indien tillsammans med sina föräldrar. Som filatelist har han även samlat på brev som skickades med planet till Afrika och Indien.

1917, för exakt hundra år sedan, möttes två svenskar av en händelse på ett tåg i centrala Kina. Mannen hette Johan Gunnar Andersson och var forskare, medan kvinnan, Maria Pettersson, var missionär. Det var början på en serie händelser som fyra år senare skulle resultera i en upptäckt som förändrade Kinas historia. Alla historieböcker fick skrivas om och fortfarande får alla kineser lära sig om detta i skolan. Att svenskar varit avgörande för en sån sak är i stort sett okänt i vårt land. I Kina räknas nu JG Andersson som den moderna arkeologins skapare och står nu staty framför det nyöppnade Yangshao Cultural Museum i Kinas största provins, Henan. Maria tillbringade 55 år i Kina och vi får följa hennes fascinerande och utgivande arbete, som förändrade så många kinesers liv. Hon var en svensk moder Teresa och räddade livet på tusentals barn som annars skulle ha dött. I denna bok har vi förmånen att lära känna ett fantastiskt kvinnoöde, som framtill nu är totalt okänt i Sverige. Konstnären Janeric Johansson, har under sex års tid forskat fram denna historia och parallellt med det som hände för hundra år sedan får vi följa de fascinerande turerna hur olika händelser idag vävs samman med historien. Hans föredrag runt om i Kina på olika universitet och hans utställningar på gallerier och museer i världens största land har uppenbarat en längtan efter hopp mitt i den ekonomiska framgångssaga som är Kinas. Han visar också på hur konsten som språk öppnar upp för samtal om saker som normalt är förbjudet att tala om från en talarstol i Kina.

För den som har kontakt med muslimer är denna bok ett bra hjälpmedel för att fördjupa den egna kunskapen. Boken kan med fördel både läsas som bok och användas som referensmaterial.

”Det har varit min passion att göra det omöjliga. Gud är det omöjligas Gud”. Så sammanfattade värmlänningen Nils Fredrik Höijer sitt liv. Han blev omvänd som ung när han gick på ett möte för att skämta och fick sedan en iver att nå de onådda med evangeliet. Denna iver tog honom på hästryggen ända bort till Kashgar i Kina. Han var äventyrlig, orädd och viljestark. 1903 grundade han den missionsorganisation som går under namnet Ljus i Öster. I boken får du följa denne pionjär under hans strapatser i Ryssland, Kaukasien och Centralasien. Han var inte rädd för att bana nya vägar och de onådda folken var hela tiden hans intresse. Han ville gå dit ingen annan gått.

I Carolina Klintefelts diktsamling Stormgata flödar orden med känsla för jordens liv och hjärtas innersta pulsslag ropar rytmiskt ut de minstas och ömtåligastes nödrop och vånda. Samlingen har ett förtätat språk och hon en förmåga att ladda små detaljer med stor betydelse. det är de små små rottrådarna som brister först de genomskinligt vita mjukaste ömtåligaste de som inte ger ifrån sig några ljud som brister tyst liksom ett barn som drunknar bara tystnar upphör tror att det var meningen att just de inte förtjänade livet att det är såhär det är: att små sköra rottrådar ska brista är till för att brista har fått liv för att kunna dö och det var inte mer än såhär liten slumrande möjlighet den mjuka trevande längtan som söker vatten värme näring som söker sin plats i tillvaron får jag vara här är detta min plats har jag ett namn så ömtålig högkänslig försynt frågande … Carolina Klintefelt (f 1973) debuterade 2001 med diktsamlingen Som sanden och har sedan dess varit verksam bland annat som författare, redaktör och översättare. Hon har skrivit ett tiotal böcker, för både vuxna och barn, och medverkat i flera antologier. Hon är journalist och arbetar med kommunikation och litteraturutveckling.

En av lärarna från bibelskolan, Bo Wettéus skriver om boken: "Beskrivningen av den stora kärleken är vacker, ömsint och berörande, men rymmer också inslag av osäkerhet, tvivel och tvekan. Boken bygger på författarens dagboksanteckningar, brev, personliga reflexioner och skarpa analyser av aktuell teologisk debatt." Bo Wettéus , pastor i Evangeliska Frikyrkan och tidigare föreståndare på bibelskolan Livskraft. ”Det är med stor personlig behållning och bitvis ljudliga skratt som jag läser Jan-Gunnar Wahléns skildring. Genom hela boken finns en varm och innerlig ton som väl speglar livet på bibelskolan som jag också minns det. Boken tjänar som en god uppmuntran och inspiration på den fortsatta vägen framåt.” Gunilla Ikponmwosa, samordnare för Mellanöstern och rådgivare i mänskliga rättigheter på Equmeniakyrkan och elev på bibelskolan Livskraft 1988-1989

Den uiguriske poeten och författaren Abdushukur Muhammet Qumtur föddes i Kucha i Östturkestan (Xinjiang), Kina 1967. På universitet studerade han litteratur och jobbade 13 år som lärare på en högskola. Han kom som flykting till Sverige 2003. Tills nu har han publicerat nio böcker. Hans dikter har översatts till svenska, engelska, turkiska, japanska och azeriska. Abdushukur Muhammet var redaktör för diktsamlingen Natten och andra uiguriska dikter. Han är medlem av Svenska författarförbundet och Svenska PEN och ordförande för Världens uiguriska författarförening. Den uiguriske författaren Perhat Tursun föddes 1969 i Atush i Östturkestan (Xinjiang), läste vid Nationella universitetet åren 1984-1989 och fick senare en doktorsexamen i turkologi. Här är han representerad med några av sina dikter.

både att undervisa och arbeta med språket, men även praktiska saker som att laga kylskåp, stationens jeep, starta postkontor och planera för flygfält. Hans kärlek till gumuzfolket som han tjänade växte och översättning av bibeldelar på deras språk blev ett resultat av hans arbete. Under Eskil Forslunds långa liv (född 1935) har han hunnit verka med mycket, som präst, bibelskollärare, TEE-strateg, informatör, författare, som en dag blev teologie doktor. Boken är illustrerad med ett 100-tal foton och några kartor.

Denna bok är en slags Kristens resa genom det tjugonde århundradet. I dag, ett par decennier in på 2000-talet, börjar vi få lite perspektiv på detta märkliga sekel. Ett århundrade av världskrig och kallt krig, av vetenskapliga upptäckter, tekniska genombrott, sekularisering och världsvid väckelse. Allt detta återfinns i Lundgrens livsberättelse. Här finns både väckelsens stormande omvändelse och det mörka tvivlets dunkla natt – känslan av att Gud dött och kosmos är en kall, tom ödemark. Vi möter internationell storpolitik genom FN-tjänst, biståndsarbete och bibelsmuggling i Sovjetunionen. Men också svensk politik i form av Vietnam-debatt, möten med partiledare och framväxten av ett nytt riksdagsparti. Men den stora berättelsen i denna livsberättelse är den om ekumenik – det tema som på ett särskilt sätt präglar hela 1900-talets kyrkohistoria. Lundgren beskriver upptäckten av syskon i andra kyrkor från ungdomens skolgrupper till mötet med den karismatiska förnyelsen på 1970-talet. Här får vi se historien från första parkett, inklusive personliga möten med några av århundradets viktigaste gestalter. Internationella figurer som Stanley Jones, Kathryn Kuhlman, David du Plessis och Michael Harper – och svenskar som Lewi Pethrus och Ylva Eggehorn. Hos Lundgren kombineras journalistens skarpa blick med det personliga sökandets känslighet. Det tar oss nära både människor och händelseförlopp. Vi får möta historien som levd erfarenhet, och kan se både nyanser och mångtydigheter. Det är vad den personliga berättelsen möjliggör, därför är de minst lika viktiga som arkiv och annat källmaterial som historiker gräver i. Livsberättelsen ger oss historien inte bara som data och fakta, utan med en känsla för hur den doftade och smakade för dem som levde mitt i den. Ur Joel Halldorfs förord Ivar Lundgren, född 1931, har arbetat som journalist på tidningen Dagen och Dagens Nyheter. Han har varit direktor för biståndsorganisationen Läkarmissionen samt sakkunnig på Utrikesdepartementet under Alf Svenssons tid som utrikesminister. Han är författare, bl a till böckerna Ny Pingst, Lewi Pethrus i närbild, Ord som öppnar världen, Livets pris och Ansgar.

”Gud, varför frågar du just mig?! Har du inte andra redskap som duger bättre för den här uppgiften?” Elna Lenell var 23 år gammal när hon förstod att Gud talade till henne om att resa till Kina som missionär. Men det var inte behovet av arbetare som gjorde att hon efter en lång kamp sa ja. Och hade Gud frågat efter hennes duglighet för uppdraget hon definitivt sagt nej. Det som till slut fick henne att kapitulera var kärleken – Guds kärlek till Kinas otaliga miljoner. Den kärleken drev henne. Och den brann i hennes eget hjärta. Elna föddes 1894 i den lilla byn Lenåsen norr om Rättvik. Där växte hon upp som det yngsta barnet i en stor familj och i ett hem som var präglat av 1800-talets folkväckelse. Det första världskriget hade just avslutats då kallelsen förde henne till norra Kina, där Svenska Missionen i Kina (nuvarande Evangeliska Östasienmissionen) hade sitt missionsfält. I 27 år utförde hon troget den kallelse som var hennes, bland ett folk som genomlevde stora omvälvningar och ofattbara katastrofer. Där, på en av det andra världskrigets fronter, fick hennes livsgärning ett dramatiskt slut.

Den unga kvinnan Mina får ett brev om giftermål från en okänd man. Året är 1899 i dåtidens fattiga Kina där de på var sitt håll är arbetare i missionens tjänst. Breven, tidigare okända, berättar om deras kärlekshistoria, om Gustaf Adolf, mannen av börd och Mina, kvinnan av folket. Här finns också brev från Minas vänner, Sigrid, Maria, Nanna och Mary. Vi får följa kvinnornas arbetsamma liv på den kinesiska landsbygden. De startar skolor, tar hand om oönskade flickebarn och avgiftar opiumrökande kineser. Genom kärleksbudskapet lär de människor använda ord i stället för vapen. Livet är fyllt av strapatser, men oavsett vad som händer dem är det deras starka tro, deras kärlek och medmänsklighet som bär dem genom orostider. De ger människor hopp om en bättre framtid, ett hopp som kommer att leva vidare till kommande generationer. Karin Stålhammar Hansson fick för några år sedan kartonger med brev och foto från sina farföräldrar tid i Kina. Dessa har hon gått igenom och sammanställt till en fascinerande berättelse om ett par människors hängivenhet och kärlek till det kinesiska folket.

Hedvig Lovisa Rinell reste till Kina som missionär. Hon kom till kejsardömet Kina 1894, upplevde övergången till republik 1912 och reste hem till Sverige 1949, samma år som Folkrepubliken Kina utropades. Under 55 år arbetade hon främst med utbildning av kinesiska barn, ungdomar och kvinnor i provinsen Shandong. I sin dagbok berättar hon om uppror, krig, belägringstillstånd och ockupationer, men också om stor glädje och tacksamhet för arbete, vänskap kärlek och beskydd genom alla åren. Hon blev mor till fem barn och kallades ”vår dyrbara fru” av flera hundra före detta elever. Följ med henne i både vardag och fest. Hedvig och J.A. Rinell var bland Svenska Baptistsamfundets pionjärer i Kina Alice Rinell Hermansson är född i Kina och barnbarn till Hedvig.

Henry et Anna-Carin Stålgren ont travaillé au Burundi pendant 18 ans avec l´éducation et service médical à partir de 1965. Leur travail a donné un résultat favorable mais est également devenu très sombre. Ils ont aussi travaillé au Rwanda pendant deux ans. Deux de ses anciens étudiants ont traduit son livre en francais – en collaboration avec lui.

Sayragul Sauytbay föddes i provinsen och arbetade som läkare innan hon blev utsedd till högre tjänsteman. Hennes liv blev omkullkastat när de kinesiska myndigheterna fängslade henne. Brottet: att vara kazak, en av Kinas etniska minoriteter. I fängelset tvingades hon arbeta med att undervisa om Kinas språk, kultur och politik. Genom arbetet fick hon tillgång till hemlig information som avslöjade Beijings långsiktiga planer på att underminera både landets minoritetsfolk och demokratier runt om i världen. Efter sin flykt från Kina återförenades hon med sin familj men lever under ständigt hot om repressalier. Detta sällsynta vittnesmål från världens största övervakningsstat avslöjar inte bara den skrämmande omfattningen av Kinas tyranniska ambitioner, utan även motståndskraften och civilkuraget hos en enskild visselblåsare. Sayragul Sauytbay bor med sin familj i Sverige sedan 2019 och har haft långa intervjutillfällen med journalisten Alexandra Cavelius under arbetet med boken.

Bertil är medlem i den exklusiva Travellers Club, där kriteriet för medlemskap är att ha arbetat i tre världsdelar och rest i över 100 stater. Intresset till flyget fick honom att bli medlem i Flygande Veteraner som äger en DC-3. Det är särskilt tre avsnitt som griper tag, avsnitten som delegat i Internationella Röda Korset i inbördeskrigets Biafra, om ett våghalsigt hjälparbete i irakiska Kurdistan inom UNHCR samt återbesök i barndomens Kongo och dess grannländer.

“On 15 October we arrived in Leh. The second part of our caravan journey to Yarkand started on the 18th. Now the difficulties began. Fortunately, we had been able to repack our food boxes so that they were crammed to the corners. On the first day, we arrived at the foot of Khardung at 15,000 feet (about 4,500 metres). It was difficult to breathe, cold and windy. I was responsible for cooking that day. In the morning when I was to prepare breakfast, snow had fallen and the wind was howling. Oh, no! Still, it worked out! When we were ready to mount up, there were no horses. They had run off to Leh in the night. At long last, the caravan men managed to get them back so that we could start off. We were continually climbing as we rode until, at last, we arrived at the top of the pass at 17,600 feet (about 5,400 metres). Here it was full of snow. We had to dismount and walk downhill. As I was getting off my horse, I fell plump on my behind in the snow. It was very slippery ‒ and more so because I was wearing my new Gilgit-boots. The road downwards was laborious. We became so short of breath that we had to sit down in the snow, panting to catch our breath. Several of us were completely blue in the face. “The horses were slipping and sliding down the steep paths. Some rolled over in the snow. Indeed, it was a troublesome journey for all of us.” From Elisabeth Höök’s diary “In spite of opposition and martyrdom, the missionaries worked faithfully in education and medical care. They translated and printed the Bible and other books, established churches and cared for orphans. Nothing was impossible for them. They functioned as pastors, doctors, teachers, builders and explorers. They had a passion to do good to every-one they met.” From the Foreword by Bertil Svensson

När Maria och Magnus anlände som missionärer till Mongoliet, 22 och 26 år gamla, hade de känslan av att komma till jordens yttersta gräns. I huvudstaden Ulaanbaatar fick de lära sig det nya språket och börja upptäcka den mongoliska kulturen. Men uppdraget gällde att starta en missionerande församlingsgrundarrörelse där Jesus Kristus ännu inte var känd. Platsen blev staden Erdenet i en dalgång mellan höga bergsluttningar och där började de leva och vittna bland människorna. I januari 1993 bildades en församling som först mest liknande en tonårsklubb för flickor. Men Guds Ande var påtagligt verksam och när församlingen firade sin ettårsdag var de redan 121 medlemmar. I Marias skildring av deras pionjärtid får vi följa den fortsatta starka tillväxten och hur en dynamisk och självständig mongolisk församling växer fram. Hon skriver öppet och självkritiskt även om kulturkrockar och andra problem de mötte i arbetet. Det är en gripande och lärorik berättelse om hur ett ungt svenskt par genom Guds kallelse och Andens ledning får se en församlingsgrundarrörelse växa fram.

Vi får i denna skrift, skriven med ett rappt och medryckande språk, följa en småländsk bokälskande man från Anebyn med kameran på magen och sinnet skärpt, ut i stora världen. Utsänd på specifika och ibland farliga uppdrag. Han rör sig i det kommunistiska Sovjetunionen och i det slutna Kina. Han möter Österns hemligheter och får även vandra i Nestorianernas fotspår. En livsresa som få får vara med om .../ Berndt Sanfridson

I den här boken utvecklar Samuel Olofsson bilden av för-samlingen som en himmelsk entré – en Guds farstu, eller förstuga som är det ursprungliga ordet. I äldre stugor var farstun ouppvärmd och det var där man tog av sig stövlar och skor, hängde av sig ytterkläderna. Kort sagt, det var där man gjorde sig redo att komma in i värmen. Men Guds farstu är allt annat än trång. En av trons hemligheter, som bokens författare lyfter fram, är ordet ”tillsammans”. En gemenskap där människor med sina olikheter tillåts verka tillsammans är en viktig nyckel för att fler ska hitta in i värmen. Samuel Olofsson (född 1963) har allt sedan pojkåren strävat efter att upptäcka den kristna trons hemligheter. Och att hans medvandrare ska göra det också. I dag arbetar Samuel tillsammans med sin fru Touk i Laos där de genom organisationen Touk för Livet hjälper utsatta människor att få ett bättre liv. Tillsammans i Guds farstu är Samuels första bok.

The Swedish Evangelical Mission’s (SEM) A-plan was to reach the Oromo People in Ethiopia with the Gospel. By the cooperation of evangelical Christians from Ethiopia, Eritrea and Sweden this was made possible. Early important pioneers were the previously freed slaves Onesimos Nesib and Aster Ganno Salbana. Their translation of the Bible and a hymnbook into the Oromo language made the Oromo people “to feel at home” in the evangelical faith. Emmanuel Gebre Selassie and Emmanuel Abraham were two later important leaders. Their unity in the Christian faith made differences in ethnic background irrelevant. Step by step, strong relations developed between Ethiopian evangelical Christians and the SEM missionaries in Ethiopia. A decisive step was the founding of the Mekane Yesus Church in 1959 with 20 000 members. This church has now grown to become the largest evangelical Lutheran church in the world with approximately 12 million members. In this book you will follow the longstanding relations between Ethiopian evangelical Christians and the SEM missionaries. The relations survived dramatic external factors such as: the Italian occupation, the two larger famines of the 1970s and the 1980s, the Ethiopian revolution, the “Red terror” with persecution of Christians and closed churches. Rev. Dr. Staffan Grenstedt is a retired senior lecturer at the Johannelund School of Theology in Uppsala. He worked in the Mekane Yesus Church and the Ethiopian Graduate School of Theology for ten years.

"Av alla sommarbär tycker jag mest om hallon. Det är något nästan mystiskt med att smaken kommer fram genom att tugga på de små röda mjuka kulorna som innehåller bärsaften. Jag brukar också smeka mina läppar med hallonet, innan jag äter det; det känns mjukt, lite hårigt och fuktigt när jag trycker bäret på mina läppar. Det är kanske för att det var så länge sedan jag blev kysst." ”Vågskrift är vågad och utlämnande och handlar om det verkliga livet. Om svek och sorg, men också om närhet, Gud och litteratur.” Lars Narin “En litterär dagbok, poetisk, stormig och stark.” Elen Frings

Hur skulle kyrkan se ut utifrån de olika evangeliernas särdrag? Björne Erixon gör även en genomgång av de sju församlingarna som skildras i Uppenbarelseboken. Han har lång erfarenhet som lärare på bibel- och folkhögskola. ”I Björnes vision av församlingen och personlig och gemensam tro får både det gudomliga och det mänskliga plats. Vi får många perspektiv och infallsvinklar. Och det blir minst av allt ensidigt. Björne tar vara på lärdomar och tankar från Bibeln, Kyrkans 2000-åriga historia från de första generationerna till vår samtid, såväl som egen brottning, gedigen kunskap och sin långa livserfarenhet. Mitt i detta finns kärleken till Jesus och församlingen inbäddad och lyser igenom. Boken passar för enskild läsning och reflektion men den inbjuder också till ärliga samtal tillsammans med andra om detta med församling och tro.” Anette Fredriksson, omsorgspastor, Pingstkyrkan, Linköping ”Björne Erixon har upplevt det mesta både av kyrkans avigsidor och av dess vackra sidor. När han nu efter ett långt liv skriver ner sin vision om en levande, barmhärtig och varm gemenskap, hoppas jag att många läser och tar till sig av hans livsvisdom. Erixon ger klok vägledning och en ärlig beskrivning av kyrkans liv bortom de höga idealen. Samtidigt väcker hans fortsatta tro på kyrkan en längtan att upptäcka mer av dess skönhet. En bok att begrunda för alla som funderar kring kyrkan och dess framtid.” Roland Spjuth, teolog och författare ”Är det Björne Erixons andliga testamente som vi får del av här? Hela hans livslånga teologiska nyfikenhet, ärlighet och sökande efter fördjupning destilleras här till en text som utmanar, provocerar och välkomnar till reflektion. Ärendet är ytterst aktuellt, hur vi gestaltar Guds församling i en tid när starka krafter blåser och vill ta makten över vårt tänkande och varande. I den miljön är Björnes omarbetade nyutgåva av Gemensam väg en välkommen samtalspart i sökandet efter en hållbar färdväg i vår tid.” Marcus Sönnerbrandt, pastor, Pingstkyrkan, Linköping