Ett kapitel handlar om hur den svenska sötvattensforskningen uppstod. Det finns fog att påstå att den svenska limnologin föddes i Småland och att dess vagga kom att ligga i Aneboda, ett litet samhälle 4 mil norr om Växjö. År 1906 bildades Södra Sveriges Fiskeriförening med säte i Aneboda. Föreningens syfte var att genom undersökningar och praktiska försök utarbeta metoder för att höja fiskavkastningen i inlandsvattnen. År 1910 anställdes Einar Naumann som senare kom att bli Sveriges och världens förste professor i limnologi. I kapitlet vill jag lyfta fram några förgrundsgestalter, som i genuin Linnéansk anda utfört banbrytande pionjärarbeten inom svensk sötvattensforskning, inom såväl systematik som ekologi och praktisk tillämpad limnologi. De hade alla förmågan att se de allra finaste detaljerna i organismvärlden och utifrån dessa formulera en helhetssyn. I kapitlet "Från bruk till missbruk" behandlas den storskaliga torvbrytningen i Småland och Västergötland, där finska och nederländska företag bryter odlingstorv. De avskalade torvmossarna släpper ut mängder med koldioxid samtidigt som avrinningen från mossarna bidrar till surt och brunt vatten i nedströms belägna sjöar och vattendrag. Samtidigt krymper livsmiljöerna för ett stort antal hotade växt- och djurarter knutna till dessa våtmarker. Fortsatt tillståndsgivning till torvbrytning är ett exempel på den miljöpolitik som bedrivs i Sverige 2026. I ett avslutande kapitel ger jag några exempel på vad som görs för att återställa natur som vi och tidigare generationer behandlat alltför ovarsamt.
