– Den här komber do att behöv, sa pappa och räckte över en silverfärgad verktygsback.
Hans ögon sa inget om hur väl han trodde att jag skulle använda den, eller till vad. Men värmen i blicken sa att han litade på att jag skulle lista ut det när jag var tvungen.
Det är svårt att växa upp. Ofta är det också smärtsamt, som då man vill vara sin pappa till lags och får en verktygsback på foten. Eller då den första ölen ska pressas ner, hur illa den än smakar.
Miljöerna hittas ofta på den österbottniska landsbygden, där såväl byoriginal som kommunalpampar får komma till tals.
I Axel Åhmans noveller blir vardagliga ögonblick betydelsebärande och de sociala koderna blottlagda. Och de handlar ofta om hurudan en riktig karl ska vara – och inte vara. Det gäller att bete sig rätt var man än befinner sig, om det så är i simhallens bastu, på bensinstationen eller i skidspåret. Det värsta tänkbara är att vara ”klein”, ett ord som för alltid placerar en hos de svaga, klena och opålitliga.
Klein är Åhmans debut.
