Jag beundrade honom så mycket; för den språkliga briljansen och den samtidiga återhållsamheten, för inlevelsen i de mest skilda människoöden, för den högt uppdrivna känsligheten. Och där fanns så mycket jag kunde identifiera mig med; det mörka, psykiskt bräckliga släktarvet och den sociala rotlösheten, känslan av att höra hemma lite överallt och ändå ingenstans.
Så skriver Kjell Westö i sitt förord om Runar Schildt, den författare han ser som sin kanske viktigaste förebild. I den svenska litteraturen har Schildt ofta framstått som en av de riktigt stora talangerna. Förväntan på att han skulle skriva den stora finlandssvenska romanen var enorm. Enligt en allmän uppfattning var det trycket från omvärlden som fick honom att begå självmord i september 1924.
I dag är det hög tid att se Schildt för den han var: en av det svenska språkets främsta prosaister. I den här volymen ingår de bästa av hans berättelser, från Ett nytt liv till Häxskogen , utvalda av Kjell Westö.
