Rafael Donner skriver om känslor. Om att bryta sig ur en snäv och obekväm mansroll, om gråt och stolthet, om kärlek och skam. Om att ha en känd far och försöka hitta sin egen plats i tillvaron. Det här är en självbiografisk essäsamling, som öppnar med en text där pappa Jörn Donner ligger på operationsbordet. Berättelserna radar sedan upp sig: Skammen över att ha strypt en tupp, galenskapen man känner ensam i en fyllecell, självsäkerheten man återvinner genom att byta namn. Rafael Donner skriver högst personligt och originellt. Hans texter är fyllda av intressanta och humoristiskt skarpa iakttagelser.
