Jag har läst nästan allt som är värt att läsa om sammanstötningen vid LBH. Den här boken säger samma sak alldeles för många gånger. Jag tror att den helt enkelt kunde ha redigerats ner med 200–300 sidor om det gjorts på rätt sätt. Några notiser: Sergeant Kanipes självutnämnda roll som budbärare från Custer kan – som författarna också tror – vara falsk. - Custers sista meddelande, nedskrivet av adjutant Cooke, var avsett för kapten Benteen och packmularna med reservammunitionen men inte för att Benteen skulle backa upp major Renos män i dalen utan för att nå Custers eget kommando på höjderna öster om LBH. – Custers fem kompanier var bara ögonblick från att bli hårt attackerade av indianerna sedan man yppat sin närvaro vid flodövergången vid Medicine Tail Coulees mynning. Därför tror jag att Custer aldrig hade en chans att temporärt positionera sig så långt nordvästut som författarna antar. - Jag tycker att kartorna är onödigt många och att dessutom visar en närmast kaotisk bild av vad som kan ha hänt. Dessutom finns det inga foton överhuvudtaget. - Ett gott råd för den i ämnet obevandrade kan vara att starta upp med böcker som målar upp bakgrunderna till Custers fallisssemang vid Little Big Horn River 1876. Ett utmärkt ex. på svensk botten kan vara indianförfattaren Tommy Erikssons kritikerrosade biografi "Custers sista strid" (Albert Bonniers förlag, 2011) eller hans lika hyllade levnadsteckning över siouxhövdingen Sitting Bull (Agerings bokförlag, 2013).

Horn

Jag har läst nästan allt som är värt att läsa om sammanstötningen vid LBH. Den här boken säger samma sak alldeles för många gånger. Jag tror att den helt enkelt kunde ha redigerats ner med 200–300 sidor om det gjorts på rätt sätt. Några notiser: Sergeant Kanipes självutnämnda roll som budbärare från Custer kan – som författarna också tror – vara falsk. - Custers sista meddelande, nedskrivet av adjutant Cooke, var avsett för kapten Benteen och packmularna med reservammunitionen men inte för att Benteen skulle backa upp major Renos män i dalen utan för att nå Custers eget kommando på höjderna öster om LBH. – Custers fem kompanier var bara ögonblick från att bli hårt attackerade av indianerna sedan man yppat sin närvaro vid flodövergången vid Medicine Tail Coulees mynning. Därför tror jag att Custer aldrig hade en chans att temporärt positionera sig så långt nordvästut som författarna antar. - Jag tycker att kartorna är onödigt många och att dessutom visar en närmast kaotisk bild av vad som kan ha hänt. Dessutom finns det inga foton överhuvudtaget. - Ett gott råd för den i ämnet obevandrade kan vara att starta upp med böcker som målar upp bakgrunderna till Custers fallisssemang vid Little Big Horn River 1876. Ett utmärkt ex. på svensk botten kan vara indianförfattaren Tommy Erikssons kritikerrosade biografi "Custers sista strid" (Albert Bonniers förlag, 2011) eller hans lika hyllade levnadsteckning över siouxhövdingen Sitting Bull (Agerings bokförlag, 2013).

Horn

Jag har läst nästan allt som är värt att läsa om sammanstötningen vid LBH. Den här boken säger samma sak alldeles för många gånger. Jag tror att den helt enkelt kunde ha redigerats ner med 200–300 sidor om det gjorts på rätt sätt. Några notiser: Sergeant Kanipes självutnämnda roll som budbärare från Custer kan – som författarna också tror – vara falsk. - Custers sista meddelande, nedskrivet av adjutant Cooke, var avsett för kapten Benteen och packmularna med reservammunitionen men inte för att Benteen skulle backa upp major Renos män i dalen utan för att nå Custers eget kommando på höjderna öster om LBH. – Custers fem kompanier var bara ögonblick från att bli hårt attackerade av indianerna sedan man yppat sin närvaro vid flodövergången vid Medicine Tail Coulees mynning. Därför tror jag att Custer aldrig hade en chans att temporärt positionera sig så långt nordvästut som författarna antar. - Jag tycker att kartorna är onödigt många och att dessutom visar en närmast kaotisk bild av vad som kan ha hänt. Dessutom finns det inga foton överhuvudtaget. - Ett gott råd för den i ämnet obevandrade kan vara att starta upp med böcker som målar upp bakgrunderna till Custers fallisssemang vid Little Big Horn River 1876. Ett utmärkt ex. på svensk botten kan vara indianförfattaren Tommy Erikssons kritikerrosade biografi "Custers sista strid" (Albert Bonniers förlag, 2011) eller hans lika hyllade levnadsteckning över siouxhövdingen Sitting Bull (Agerings bokförlag, 2013).

Horn