Visar resultat för..."historier Birger"

»Som väntat är det en bok byggd på gedigen sakkunskap och ambitiös research. Lodenius är en av landets främsta auktoriteter på högerextremism« Dagens Nyheter

Han föddes i Sillbodal i västra Värmland och var under många år verksam som distriktsveterinär. "Kodoktorn", som han allmänt kallades, utmanade såväl demokratin som den goda smaken. För eftervärlden är han känd som Birger Furugård, ledaren för det första svenska nazistpartiet.

Det svenska partiet bildades inte långt efter det tyska och var det första utanför den tyskspråkiga världen. I boken tecknas för första gången en bild av hur det gick till under de år då nazismen kunde ha blivit en faktor att räkna med även i vårt land. Det handlar om hemliga beväpnade skyddskårer, öppet judehat, falska attentat, umgänge med det tyska nazistpartiets höjdare men framför allt om drömmar om en annan värld.

I centrum står en charmig, vältalig men ytterst problematisk politisk ledare med uppenbara privata tillkortakommanden som hölls om ryggen av de höga ledarna i det tyska nazistpartiet.

Anna-Lena Lodenius är en av Sveriges skarpaste författare när det handlar om att granska våldsbejakande politiska rörelser. Boken om Birger Furugård bygger på ett omfattande grävande i svenska och utländska arkiv. Framställningen ger en unik inblick i den tidiga nazismen i Sverige.

En försommardag år 1678 är prosten Zacharias Plantin på väg från Offerdal till Frösön för att nå sina drömmars mål: en skola för högre utbildning i Jämtland. Han möter stora svårigheter och många prövningar i en tid präglad av krig, domedagsstämningar, faktaförnekelse och religiösa motsättningar.  

Skildringen ger inblickar i 1600-talsmänniskans vardag samt företeelser som avrättningar, trolldomsprocesser och sedlighetsbrott. Prosten samarbetar samtidigt med professor Johannes Schefferus om utgivningen av Lapponia, den första boken om de svenska samerna. Vid ståndsriksdagarna 1680 och 1686 är Plantin med om att införa enväldet i Sverige. När kung Karl XI kommer till Jämtland och Härjedalen är prosten givetvis på plats och till sist får han sin efterlängtade trivialskola.  

Bokens blandning av fakta och litterär gestaltning fördjupar våra kunskaper om ett omvälvande och spännande historiskt skede samtidigt som det finns klara paralleller till vår egen tid.

Birger Ekerlid har tidigare skrivit sex böcker om personer och händelser i Jämtland och Västerbottens fjällvärld.

Ett av många spännade nybyggaröden som berättas från kolonisationen av Arvidsjaurs socken handlar om ”Kullern” Hans Aronsson, född 1803.

Förutom Kullerns imponerande nybyggargärning med ett antal nybyggen, kom han även i samtida tidningsnotiser, i samband med sitt försvinnande och död, att kallas ”processmakare”. Hur var det egentligen med antalet nybyggen, och varför drog han från ett ställe till nästa? Var det borgarna i Piteå som med sina betalningskrav ställde honom på bar backe? Och hur var det med processandet inför rätten?

För att söka svar på dessa frågor har författaren gått igenom domstolsprotokoll och protokoll från sockenstämmor från tiden för Hans Aronssons vuxna liv, och renskrivit dessa handskrifter till mer läsbar text, vilka återges i denna bok.

Det handlar om en man av säregen kraft och förmåga. Trots svidande fattigdom försörjde han en familj med sju barn, varav flertalet sedermera skaffade egna familjer som gav ättlingar i många led, vilket den omfattande ättlingalistan i slutet av boken vittnar om.

Jag är lycklig. Jag har en inkomst. Jag är gift. Och jag är mor. - Kubanage    

Justine blev våldtagen inför ögonen på sin man och son. Berthe överfölls på vägen hem. Kubanage skulle sälja bananer till gruvarbetarna men blev istället våldtagen och prostituerad.

Att historierna från många kvinnor i Kongo är brutala vet allt fler även utanför landets gränser. Men historierna slutar inte där.

Elva år efter journalisten Birger Thuresons intervjubok De glömda kvinnornas röst har han rest tillbaka och sökt upp dem igen för att höra vad som har hänt. Genom allt mörker glimmar det märkligt nog av hopp och framtidstro. Tack vare stöd och hjälp, inte minst från Panzisjukhuset och dess chefsläkare Denis Mukwege, som tog emot Nobels Fredspris 2018, kan kvinnorna berätta om att livet har gått vidare och blivit bättre.

I den här boken berättar kvinnor om vad de har utsatts för, men också om hur de har det i dag. Det är en bok som andas hopp. Birger Thureson skriver också om den svenska pingstmissionens historia i Kongo och ger en bakgrund till läget i landet.

När jag ser en kvinna resa sig efter att ha blivit utsatt för brutalt sexuellt våld   då får jag kraft att arbeta vidare. Då känner jag att resultatet är värt mödan , säger Denis Mukwege.

Det går att göra något åt våldet. Det är därför jag har skrivit den här boken , säger Birger Thureson.  

Sagt om De glömda kvinnornas röst: "På ett skickligt sätt väver han ihop enskilda kvinnoöden med den storpolitiska utvecklingen och hjälper läsaren att förstå det som händer idag." Ulf B Andersson i Amnesty Press 03/09

Under några dramatiska veckor i augusti 1939 flög den svenske affärsmannen Birger Dahlerus i skytteltrafik mellan Berlin och London. Uppdraget: att försöka stoppa andra världskriget. När freden kom gav Dahlerus ut en bok där han gav sin egen version av sitt agerande inför krigsutbrottet. 1946 kallades han till Nürnberg som Görings försvarsvittne och fick då stor uppmärksamhet över hela världen för att sedan falla i glömska.

Nu när arkiven öppnats kan hela historien berättas. Dahlerus blev i själva verket en bricka i nazisternas spel med länderna i väst. Han fick dessutom med den svenska regeringen på att vilja ta över norra Norge efter det tyska anfallet 1940. Och det var han som förde fram kraven på tyska trupptransporter genom Sverige 1941.

Biografin om Birger Dahlerus avslöjar också hur hans företag, Bolinders, tjänade stora pengar på affärer med Nazityskland för att senare gå under när kriget var över.

Om författaren: Johan Jakobsson har arbetat i 30 år i gränslandet mellan politik och näringsliv. På 2000-talet var han partisekreterare, på 2010-talet grundade han public affairs-byrå och i början av 2020-talet var han chef för kommunikation och opinionsbildning på organisationen Svenskt Närings-liv. Regeringen utsåg honom 2022 till statssekreterare hos statsminister Ulf Kristersson.

”Birgerböckerna är helt fantastiska! Det här är helt klart böcker som man inte bara ska låna från biblioteket utan ha hemma i bokhyllan.” Ewa-Maria Wiik, Finland, om första och andra boken

”Har du inte upptäckt Birger än, gör det!” Karin Ljusterdal, Västerås Stadsbibliotek, på boktips.net om tredje boken

”Det här är en riktigt bra barnbok med jämställda värderingar och ett modernt och mycket rikt språk. Det är en bok som många barn gärna vill höra om och om igen och den stimulerar verkligen deras språkutveckling.” Maj-Britt Claesson, BTJ häfte 13105592, om fjärde boken

”Mina höga förväntningar om boken infriades. Precis som tidigare böcker är detta en rolig och spännande bok med bra driv och ett högt tempo. Jag gillar verkligen de färgstarka och oerhört charmiga bilderna. Birger är en sympatisk och mysig karaktär som är omöjlig att inte tycka om. Carola Lindström, Barnboksbloggen, om femte boken

”Passar perfekt för vilken morfar eller farfar som helst också!” Björn Bostrand, om sjätte boken

”En lekfull och varm men också lite impulsiv berättelse som verkligen fångade min 5-åring” Barnboksfamiljen, om sjunde boken

”Bästa barnboken, ever! Och då menar jag alla böckerna. Jag ska villigt erkänna att man som vuxen också skrattar och läser dessa böcker med nöje!” Marie Byenfeldt, om alla böckerna

När Kerstin Olofsdotter och hennes make Pehr Israelsson Käck med familj år 1757 drog till lappmarken och tog upp ett nybygge i Glommersträsk kom de att bli de första nybyggarna i Arvidsjaurs socken. I socknen hade fram tills dess endast funnits samisk befolkning. Under de närmaste åren kom flera nybyggare att etablera sig och ge upphov till många av de byar som idag finns isocknen/kommunen.

Kerstin Olofsdotter var författarens ana (förmoder) liksom flera av andra första nybyggare i byarna i Arvidsjaurs socken. Efter många år av släktforskning har han under senare år sammanställt ett antal böcker med olika aspekter på släktens historia. Här har författaren nu valt att belysa Kerstins andra make, Pehr Israelsson Käck, eftersom det finns mycket material dokumenterat om honom och att han är känd som förste nybyggaren i Arvidsjaurs socken.

Viktig källa är Arvidsjaurs Häradsrätts Domböcker. Andra källor redovisas i slutet av boken. Där faktauppgifter saknas har förf. tillåtit sig att fritt fabulera ihop berättelsen till vad som kan ses som en faktaroman.

Alla personer som nämns i boken (med enstaka undantag) är verkliga personer med så långt möjligt korrekta biografiska uppgifter

Texten i denna bok utgörs av renskrifter ur Domböckerna vid Arvidsjaurs tingslags häradsrätt. Domböckerna utgör ett mycket omfattande material, och därför måste någon form av begränsning ske. Urvalet utgörs här i huvudsak av personer som är kopplade till familjen Grahn/ Norman i Granbo och dem närstående personer.

Tidigare har författaren även givit ut böckerna "Bouppteckningarna berättar", “Giftmordet i Glommersträsk 1824” och “Kullern – Hans Aronsson. Nybyggare och processmakare i Lappmarken”. Dessa böcker utgörs också i huvudsak av material från samma Domböcker.

I själva verket är det arbetet med dessa tidigare böcker som visat på hur mycket intressant material som ytterligare finns till gängligt här i dessa gamla domböcker. Ofta kan det vara i samband med mindre smickrande omständigheter som en person aktualiseras inför rätten, men av och till rör det sig om registrering av insyningsprotokoll, köpeavtal, testamenten, etc.

Bland personer som har föranlett särskilt många anteckningar återfinner vi förste nybyggaren i Arvidsjaurs socken Pehr Israelsson Käck, Glommersträsk samt nybyggarna Abraham Sjödin och dennes far Anders Ersson, Pjesker , liksom brodern Erik Johan Andersson. Här finns också klockarna Anders Lehnman från Laijnejaur och dennes son J. P. Lehnman, Renvallen samt ett mycket omfattande material avseende kyrkoherden Pehr Edin (d.y.) i Arvidsjaur.

Läsningen av dessa dokument ger en inblick i hur livet kunde te sig för nybyggarna och andra boende i lappmarken under 1700-1800-talen.

I år är det 100 år sedan nomaden Nils Andersson Vinka föddes.

Sedan dess har det hänt mycket i det område som kalla Tärna i södra Lappland. I korta berättelser och essäer gör författaren nedslag i läsvärda historier och spännande händelser från slutet av 1800-talet fram till i våra dagar.

Boken avrundas med porträtt av några personer som har haft stor betydelse för bygdens utveckling.

Hur såg livet i fjälldalen ut innan stora delar lades under vatten?

I en dokumentation från 1950-talet möter vi samer och nybyggare som berättar om helg och vardag före dämningen i nedre Björkvattsdalen i Tärna i Västerbottens län. Rapporten och de många bilderna är ett ovanligt titthål in i dåtidens Tärna. Samtidigt kartläggs hela bebyggelsehistorien under 1800-talet. När området började koloniseras valde många samer att bli nybyggare. 

Förhållandet mellan de båda grupperna utgör en röd tråd i rapporten. Anekdoter och noteringar om personer, olyckor och andra händelser har sin givna plats i berättelsen. Inför dämningen på 1960-talet tvingades 169 personer att flytta. Många fler berördes indirekt, både jordbrukande nybyggare och renskötande samer.

Boken vänder sig till alla som är intresserade av samisk historia och de samhällsfrågor som är lika aktuella i dag som på 1950-talet och tidigare.  

Redigerad och kommenterad utgåva av Riksantikvarieämbetets undersökningar inför dämningarna i Björkvattsdalen i Tärna i Västerbottens län under 1960-talet.

Birger Ekerlid har tidigare givit ut sju böcker med anknytning till Jämtland och Västerbottens fjällvärld.

Efter mer än 10 års, i perioder intensivt, släktforskande har ett omfattande material insamlats och det börjar kännas svårt att överblicka alla personer och släktled. Jag har därför velat få en annan typ av överblick och vill här lyfta fram i ljuset de personer om vilka det finns andra noteringar än enbart (i förekommande fall) födelse- och/eller dödsdatum, samt om och när de varit antecknade som ägare av ett visst hemman. Därför har jag valt att börja "från början" och att redogöra för våra äldsta kända anor och att sedan kapitelvis följa olika grupper såsom prästerna, birkarlarna, köpmännen, hantverkare/smeder, ordningsmaktens representanter fram till och med samerna och nybyggarna i inlandet, som alla varit mina och mina syskons anfäder och anmödrar – kort sagt våra anor.

När man läser denna krönika måste man alltså komma ihåg att det finns ytterligare en rad personer (i själva verket flertalet) i mitt släktregister, som varit våra anor, som odlat jorden och fört släktet vidare, utan att de tagits med i denna bok. De här utvalda personerna är intressanta såtillvida att de förutom att ha odlat jorden även haft andra uppdrag eller positioner som gett avtryck i olika register eller dokument. Ibland kan det vara mindre smickrande sammanhang som orsakat att de finns med i registren, men jag har inte sett någon anledning att försköna verkligheten. Det som har skett har skett, och var och en får själv ta ansvar för sitt liv och leverne, vare sig man lever eller är död.

För mig har arbetet med detta material gett en spännande inblick i gamla tiders levnadsvillkor och även hos mig väckt ett intresse för vår svenska och norrbottniska historia som tidigare varit tämligen svalt. Jag har därför inlett de olika avsnitten med ibland rätt grundliga beskrivningar av tiden och situationen som anorna levde under – tämligen frimodigt kopierat från olika angivna källor, vilket förhoppningsvis gör krönikan intressant för bredare kretsar även utanför min släkt.