Birger Grahn - Böcker

Texten i denna bok utgörs av renskrifter ur Domböckerna vid Arvidsjaurs tingslags häradsrätt. Domböckerna utgör ett mycket omfattande material, och därför måste någon form av begränsning ske. Urvalet utgörs här i huvudsak av personer som är kopplade till familjen Grahn/ Norman i Granbo och dem närstående personer.

Tidigare har författaren även givit ut böckerna "Bouppteckningarna berättar", “Giftmordet i Glommersträsk 1824” och “Kullern – Hans Aronsson. Nybyggare och processmakare i Lappmarken”. Dessa böcker utgörs också i huvudsak av material från samma Domböcker.

I själva verket är det arbetet med dessa tidigare böcker som visat på hur mycket intressant material som ytterligare finns till gängligt här i dessa gamla domböcker. Ofta kan det vara i samband med mindre smickrande omständigheter som en person aktualiseras inför rätten, men av och till rör det sig om registrering av insyningsprotokoll, köpeavtal, testamenten, etc.

Bland personer som har föranlett särskilt många anteckningar återfinner vi förste nybyggaren i Arvidsjaurs socken Pehr Israelsson Käck, Glommersträsk samt nybyggarna Abraham Sjödin och dennes far Anders Ersson, Pjesker , liksom brodern Erik Johan Andersson. Här finns också klockarna Anders Lehnman från Laijnejaur och dennes son J. P. Lehnman, Renvallen samt ett mycket omfattande material avseende kyrkoherden Pehr Edin (d.y.) i Arvidsjaur.

Läsningen av dessa dokument ger en inblick i hur livet kunde te sig för nybyggarna och andra boende i lappmarken under 1700-1800-talen.

När Kerstin Olofsdotter och hennes make Pehr Israelsson Käck med familj år 1757 drog till lappmarken och tog upp ett nybygge i Glommersträsk kom de att bli de första nybyggarna i Arvidsjaurs socken. I socknen hade fram tills dess endast funnits samisk befolkning. Under de närmaste åren kom flera nybyggare att etablera sig och ge upphov till många av de byar som idag finns isocknen/kommunen.

Kerstin Olofsdotter var författarens ana (förmoder) liksom flera av andra första nybyggare i byarna i Arvidsjaurs socken. Efter många år av släktforskning har han under senare år sammanställt ett antal böcker med olika aspekter på släktens historia. Här har författaren nu valt att belysa Kerstins andra make, Pehr Israelsson Käck, eftersom det finns mycket material dokumenterat om honom och att han är känd som förste nybyggaren i Arvidsjaurs socken.

Viktig källa är Arvidsjaurs Häradsrätts Domböcker. Andra källor redovisas i slutet av boken. Där faktauppgifter saknas har förf. tillåtit sig att fritt fabulera ihop berättelsen till vad som kan ses som en faktaroman.

Alla personer som nämns i boken (med enstaka undantag) är verkliga personer med så långt möjligt korrekta biografiska uppgifter

Allt sedan förf. fastnade för släktforskning för tjugo år sedan har utforskandet av anorna fortsatt och fördjupats. För att dokumentera sin forskning har förf. ställt samman en rad böcker. Redan från början var nyfikenheten riktad mot morfar Gustaf Norman. Hans bakgrund var okänd för nu levandeättlingar. Redan vid de första besöken på släktforskarlokalen i Luleå uppenbarades Gustaf Bernhards bakgrund.

Trots en start i livet under mycket torftiga omständigheter lyckades Gustaf Bernhard genom intensivt arbetet, svett och möda, samt genom förmågan att fånga tillfällen som kom inför honom, tillsammans med hustrun Hulda, bygga upp en tillvaro och en familj som blev framgångsrik för många. Förf. som är barnbarn till Gustaf och Hulda har med fascination följt spåren av deras livsväg, och där verkliga spår saknats med ödmjukhet försökt fylla i med tankar om hur det eventuellt hade kunnat vara. En faktaroman i spåren av en fascinerande nybyggare i Norrbottens inland.

Det som slår mig mest är: Hur orkade Pappa? Långa tunga arbetsdagar och sen alla andra uppdrag med alla de olika kommittéerna, utredningar, sammanträden och möten. Hur orkade Mamma? Graviditeter, småbarn, ladugården morgon och kväll (för det mesta), alla göromål utan moderna hjälpmedel. - - - Också imponerande är Pappas förmåga att uttrycka sig skriftligt med tanke på den begränsade skolgång som de hade på den tiden. Och han var inte rädd för att ge uttryck för sina åsikter! Så många minnen kommer tillbaka.(Ester, dotter) Kan bara instämma i alla tankar kring pappas och mammas arbetsinsatser. Bara tanken på hur arbetsdagarna gestaltas i Birgers renskrivning är ju på gränsen till hjärtklappning och ångest..! Det är som att hur lång och tung arbetsdagen än hade varit så fanns det ändå utrymme för att hämta en höskrinda eller något annat jobb i kvällsmörkret... (Börje, son) Vilken läsupplevelse om pappas och hela familjens liv!!! Hur orkade och hann dom med allt!? - - - Några tankar till. Pappas (och andras) tunga dagar i timmerhuggning vintertid. Det började med att ta sig ut i skogen på skidor och sen att skotta sig ner mot marknivå med den tidens järnskyfflar (långt före de lättmetall-skyfflar som skulle komma senare). Stubben fick inte bli för hög, och gropen måste vara tillräckligt stor för att ge utrymme för timmersvansen att såga ut trädet med. När väl trädet föll och det var djupsnö så försvann det till stor del i snön. Med mera skottning kom man så småningom åt att kvista trädet med yxa och aptera (dela upp stammen) i lämpliga längder. (Sverker, son) Hösten 2014 kom min bror Börje med ett par kartonger innehållande gamla fickalmanackor, kassaböcker, kopior på skrivelser, m.m. efter vår pappa Sven. Det blev en mycket stark upplevelse att få sätta sig ned med dessa böcker, och dag för dag "följa pappa i spåren" i uppbyggnaden av hemmet i Granbo, liksom av hur såväl vardag som helg framlevdes i vårt hem. (BG)

Efter mer än 10 års, i perioder intensivt, släktforskande har ett omfattande material insamlats och det börjar kännas svårt att överblicka alla personer och släktled. Jag har därför velat få en annan typ av överblick och vill här lyfta fram i ljuset de personer om vilka det finns andra noteringar än enbart (i förekommande fall) födelse- och/eller dödsdatum, samt om och när de varit antecknade som ägare av ett visst hemman. Därför har jag valt att börja "från början" och att redogöra för våra äldsta kända anor och att sedan kapitelvis följa olika grupper såsom prästerna, birkarlarna, köpmännen, hantverkare/smeder, ordningsmaktens representanter fram till och med samerna och nybyggarna i inlandet, som alla varit mina och mina syskons anfäder och anmödrar – kort sagt våra anor.

När man läser denna krönika måste man alltså komma ihåg att det finns ytterligare en rad personer (i själva verket flertalet) i mitt släktregister, som varit våra anor, som odlat jorden och fört släktet vidare, utan att de tagits med i denna bok. De här utvalda personerna är intressanta såtillvida att de förutom att ha odlat jorden även haft andra uppdrag eller positioner som gett avtryck i olika register eller dokument. Ibland kan det vara mindre smickrande sammanhang som orsakat att de finns med i registren, men jag har inte sett någon anledning att försköna verkligheten. Det som har skett har skett, och var och en får själv ta ansvar för sitt liv och leverne, vare sig man lever eller är död.

För mig har arbetet med detta material gett en spännande inblick i gamla tiders levnadsvillkor och även hos mig väckt ett intresse för vår svenska och norrbottniska historia som tidigare varit tämligen svalt. Jag har därför inlett de olika avsnitten med ibland rätt grundliga beskrivningar av tiden och situationen som anorna levde under – tämligen frimodigt kopierat från olika angivna källor, vilket förhoppningsvis gör krönikan intressant för bredare kretsar även utanför min släkt.

I boken beskriver doktor Grahn nära 400 patienter som i läkarjournalen fått diagnoskoder som "misstänkt amalgamsjuka", "amalgam, bättre efter sanering" och "amalgam, tveksamt samband". Flertalet av dessa kom till mottagningen på remiss från läkare och tandläkare i Norrbotten medan resterande patienter sökt själva utan remiss. För dessa patienter visas utdrag ur journalen av initiala och vissa uppföljande anteckningar som visar sjukhistorien och det närmaste förloppet. Anteckningarna är avidentifierade för att inte enskilda personer ska kunna kännas igen. Förutom anamnesen finns även preliminär bedömning med och i vissa fall även en kommentar eller reflexion av mer allmän karaktär. Inledningsvis presenteras i några kapitel den kunskapsbakgrund som verksamheten byggt på. Dessutom beskrivs avtalet med Norrbottens läns landsting och hur det praktiska mottagningsarbetet lagts upp, liksom utredningsgång och behandling av dessa patienter. Syftet är att i ett sammanhang presentera ett antal av dessa patienter, så att läsaren ska få en samlad bild av mångfalden men samtidigt också enhetligheten i besvärsbild hos dessa patienter. Förhoppningsvis ska dessa sjukhistorier, tillsammans med faktasammanställningen, öka förståelsen för detta problemområde så att flera patienter med dessa hälsoproblem ska kunna få hjälp i den ordinarie sjukvården. Docent Bo Nilsson (tidigare i Uddevalla, numera ålderspensionär) som är en av landets mest kunniga bland läkare, när det gäller amalgamsjuka, skriver så här i en kommentar om boken: "Den är fantastisk och arbetet med patienterna som ligger till grund för den är likaså särklassigt. - - - Särskilt de svåra åren då det lilla antal läkare som försökte hjälpa klämdes mellan de lidande och de som framhärdade med att ‘vetenskapliga bevis saknas‘ - och följaktligen skulle man inte göra någonting." Målgruppen för boken är studenter under läkarutbildning, lärare på medicinfakulteterna (flera olika discipliner berörs), samt läkare ute i praktisk verksamhet, som inte fått ta del av denna kunskap under utbildningen. Dessutom torde det finnas ett stort intresse bland de drabbade patienterna och inom patientföreningen Tandvårdsskadeförbundet, som behöver ökad kunskap för att kunna argumentera för sin sak bland doktorer som ännu inte följt med i det paradigmskifte som pågår.

Allmänläkaren, datakonsulten och spelmannen Birger Grahn i Luleå skildrar här sin uppväxt och studietid, samt de första yrkesverksamma åren som läkare i Luleå. I denna första del av självbiografin avhandlas barndomsåren i Granbo och Fjällbonäs utanför Arvidsjaur i Norrbottens inland, där familjen levde ett nybyggarliv som fortfarande till stor del följde gamla traditioner och arbetsmetoder, även om en ny tid gradvis växte in även i Grahn-familjens liv och värderingar. Vi får följa med genom real- och gymnasieskolan i Arvidsjaur respektive Piteå och sedan till medicinstudierna i Umeå. En väsentlig del av berättelsen handlar om de aktiviteter som försiggick utanför studierna som ung kristen aktivist inom svenska kyrkan, och sedan ett allt radikalare ställningstagande mot orättvisorna och svälten i världen, vilket småningom ledde till ett politiskt engagemang i den marxistleninistiska rörelsen och senare till steget ut ur denna rörelse. Som bilagor finns material från de första skolåren i folkskolan, gymnasieuppsatser och en hittills opublicerad diktsamling "Ormriket", samt en komplett samling av de sånger med kristetsocialt budskap som Birger Grahn skapade under studietiden i Umeå under mitten av 60-talet. Många av dessa framfördes då av författaren i hans egenskap av "kristen trubadur". En av dessa sånger, "Guds och Lammets lov", kom att få stor uppmärksamhet inom kyrkan och har vid återkommande revideringar av den svenska psalmboken tagits med i psalmbokstillägget. En kommande andra del av självbiografin behandlar de följande trettio åren. För den som är intresserad av att följa Grahns-släkten bakåt i tiden, finns även en bok om författarens far: "Hemmansägare Sven W. Grahn (1907-1954), Levnadsbeskrivning", som i huvudsak bygger på Svens anteckningar i fickalmanackor under åren 1938-1953, och där man dag för dag kan följa livet på gården, i skogen, i jordbruket och på den delägda sågen. Ytterligare en volym utgör en krönika över släkterna Grahn och Norman (Birger Grahns fars och mors bakgrund) från de äldsta kända anorna på 1500-talet, och via olika yrkesgrupper (präster, birkarlar, köpmän, soldater, smeder och samer) fram till en lång rad av nybyggare i lappmarken under 17- och 1800-talen.

Allmän läkaren, datakonsulten och spelmannen Birger Grahn i Luleå fortsätter här sin självbiografiska skildring av hur livet och verksamheterna utvecklades efter slutförd läkarutbildning och flyttning till Luleå. Efter en tid med intensivt politiskt engagemang i "yttersta vänstern" blev det ett odramatiskt farväl till politiken, och andra aspekter på livet kom i förgrunden, som yrkesmässig utveckling inom allmän medicin och samhällsmedicin, läkarfackligt arbete, renovering av bostaden i en gammal villa på Östermalm i Luleå, båtliv, etc. Efter skilsmässa och påbörjad ny relation tog yrkeslivet snart en delvis ny vändning som privatläkare med egen praktik tillsammans med den nya livskamraten. En speciell inriktning fick en del av läkarmottagningen då landstinget skrev avtal med dr Grahn, vilket reglerade omhändertagandet av patienter med misstänkt amalgamrelaterade sjukdomsbesvär. Under tiden pågick även ett intensivt utvecklingsarbete av dataprogram för läkarmottagningar, vilket under åren framöver utvecklades till ett komplett och konkurrenskraftigt verktyg för i första hand privatläkare och företagsläkare, "Dr Grans Datorsystem". Som datakonsult innebar detta många resor till läkarkollegor och användare runt om i landet, speciellt inför millenieskiftet, då programvaran måste uppdateras för att kunna hantera nytt sekel. Med tiden och allt eftersom övriga engagemang trappats ned har musiken, och speciellt spelmansmusiken/folkmusiken fått ett tilltagande utrymme, vilket intresse med tiden kanaliserats genom grupperna Luleå Nyckelharpor, Spelmanslaget i Luleå hembygdsgille och i Norrbottens spelmansförbund samt i andra mer tillfälliga konstellationer. Som bilaga till denna del av biografin finns tonsättningar som förf. gjort till sånger ut Tolkiens "Sagan om Ringen". För den som är intresserad av att följa Grahns-släkten bakåt i tiden, finns även en bok om författarens far: "Hemmansägare Sven W. Grahn (1907-1954), Levnadsbeskrivning", som i huvudsak bygger på Svens anteckningar i fickalmanackor under åren 1938-1953, och där man dag för dag kan följa livet på gården, i skogen, i jordbruket och på den delägda sågen. Ytterligare en volym utgör en krönika över släkterna Grahn och Norman (Birger Grahns fars och mors bakgrund) från de äldsta kända anorna på 1500-talet, och via olika yrkesgrupper (präster, birkarlar, köpmän, soldater, smeder och samer) fram till en lång rad av nybyggare i lappmarken under 17- och 1800-talen.

Förutsättningarna för att denna bok blivit till har i huvudsak varit att: 1) Arkiv Digital sedan några år tillbaka tillhandahåller inte bara kyrkböckerna via Internet utan även häradsrätternas domstolsprotokoll där bland annat ett stort antal gamla bouppteckningar finns registrerade och lagrade. 2) tillgången till Barbro Lunsjös "Släktforskarens uppslagsbok" samt smidiga sökmöjligheter på Internet, och inte minst 3) att förf. kunnat avsätta avsevärt med tid under förra året för att arbeta med dessa texter varit. Att tolka och renskriva bouppteckningar från 1700-1800-talen är tidskrävande och ibland frustrerande. En del av de senare texterna är visserligen tydliga och lättlästa, men de äldsta texterna kan vara rätt svåra att tyda för en amatörforskare. Dels använde man ju då en annan skrivstil med ofta helt annat utseende på bokstäverna, dels stavades orden ofta godtyckligt. Men arbetet var mödan värt och insamling och renskrift av dessa 50-talet bouppteckningar gav en spännande inblick i det vardagliga livet för dessa föregångare. En del var mer välbärgade och hade omfattande inventarielistor medan andra levde som "fårgångare" med endast ett fåtal ägodelar. Så kom tanken att kanske även andra kunde uppleva samma intresse, och att materialet borde sammanställas till en bok, försedd med de ordförklaringar som ofta hämtats från nämnda uppslagsbok och i andra fall från nätet eller på annat sätt. “Så efter renskrift och redigering, extra kontroller mot originaltexten, komplettering med ordförklaringar och tillägg av kortfattade texter om mina anor som levde på den tiden när bouppteckningarna gjordes, har boken till slut fått det skick som här presenteras. Kan den vara till någon glädje för andra än mig som jobbat med den, så håll till godo! Välkommen med på en resa tillbaka till 1700-1800-talen, ut på åkrar och fiskevatten, på kyrkfärder efter häst, in i kök och sängkammare. Låt fantasin flöda!” /B.G. Förf.

Den 16 november 1824 hittades den 27 årige drängen Petrus Larsson död i sin säng kl. halv fyra på morgonen. Snart började rykten löpa om att allt ej stod rätt till utan att han kunde ha blivit förgiftad. Det föranstaltades om obduktion och vid midsommartiden 1825, sju månader efter dödsfallet, grävde man upp Petrus kropp. Obduktion genomfördes och 2-3 månader senare företogs även kemisk undersökning av maginnehållet som resulterade i ett intyg där läkaren beskrev att det fanns arsenik samt möjligen även svavelsyra i den dödes innanmäte. På det urtima tinget i Arvidsjaur som började den 15 oktober 1825 blev så småningom två kvinnor misstänkta för gärningen. Den ena var Petrus svägerska och den andra var dennas mor. Orsaken till mordet skulle vara att undanröja Petrus från hemmansbesittningen till förmån för brodern Johannes och svägerskan. Båda anklagade kvinnorna förnekade medverkan till förgiftningen men de kom trots detta att bli inlåsta på Tukthuset, eller "Norra Corrections Inrättningen" i Stockholm, där de senare avled. Det finns ungefär åttahundra handskrivna foliosidor från rättegångarna och från fängelsetiden. En stor del av dessa dokument presenteras i denna bok, vilket ger en levande bild av hur rättsväsendet fungerade, hur rättslös en misstänkt kunde vara i en process där domaren i realiteten var åklagare och där försvarsadvokat var ett okänt begrepp. Man får även glimtar av det dagliga livet i en bondby, av marknadsresor och spannmålstransporter. Då det i flera sammanhang framförts tvivel, huruvida de båda kvinnorna verkligen var skyldiga, granskas i bokens tredje och sista del de data som finns och diskuteras möjligheten av en annan förklaring till dödsfallet.

Efter många års släktforskning och publicering av ett antal böcker med olika vinklingar på släktens historia, i några fall tillbaka till 1500-talet, har det känts angeläget att uppmärksamma mamma Linnéa med en egen bok. Hon har ju hela tiden funnits med i bakgrunden, trots att vi vet att hennes totala engagemang och oförtröttliga arbete i hemmet och på gården var en förutsättning för att allt skulle fungera. När jag väckte idén fick jag genast positiv respons från min syskon. Det fanns en hel del material att använda som stomme. Dels fanns alla bilder som scannats in från gamla fotoalbum i Granbo och bilder som vi tagit när vi, Linnéas barn, började använda kameror själva. I boken ompappa Sven finns ju också Linnéa omnämnd till och från och där kan man få en kronologi som ramverk. För att att få mer liv och ande på detta ramverk har mina syskon bidragit med berättelser, minnen och händelser som rör vår mamma. Ur släktforskningsregistren har jag tagit med berättelser om några av Linnéas tidigare förfäder, några generationer tillbaka, då ju vissa av dem har lämnat rätt anmärkningsvärda spår efter sig. Sammantaget har detta utmynnat i denna bok som förhoppningsvis ska kunna ge en levande bild av vardag och livsvillkor för en nybyggarhustru och hennes familj i Norrbottens inland under mellersta delen av 1900-talet.

"Ja ja, det är väl mest släktregister och en hel del krig i Gamla testamentet. Och så förstås skapelsen och syndafloden med Noak och arken. Vem bryr sig egentligen?" Men Hallå! Gamla testamentet är en helig skrift för tre stora världsreligioner, judendomen, kristendomen och islam. Även om dessa har fått "modernare" tillägg i form av Talmud och Mishna för judarna, Nya testamentet för kristna och Koranen för muslimer, så har ingen av dessa religioner tagit avstånd från Gamla testamentet som helig urkund. Fyra religioner eller mytologier av större betydelse för sina respektive tider och folk har konfronterats i Sverige under överskådlig tid. De kristna missionärerna på 800-900-talen mötte hårt motstånd från ett folk som ingalunda var gudlöst. De hade bara andra gudar än den ende som predikades av missionärerna. Och när nitiska präster under 1600-1700-talen med bryska metoder skulle omvända samerna från deras "avgudadyrkan", hade samerna sedan lång tid tillbaka en väl utvecklad mytologi och gudalära, om än inte i nedskriven form. Senare tiders mer omfattande invandring till Sverige från länder som domineras av muslimskt troende har aktualiserat möten mellan islam och kristendom, som genom historiens gång tagit sig olika mer eller mindre krigiska former, alltifrån korstågen och fram till vår tid. Så länge trosföreställningarna är privata och verkar tröstande för troende, sörjande eller förtvivlade, må det vara fritt för var och en att ta till sig eller skapa sig uppfattningar om tillvaron i denna och eventuellt andra existerande världar. Men när man låter trosföreställningar och dogmer som utgår från dessa skrifter utgöra underlag för förtryck av andra, och ibland eller ofta motivera våldsamheter, terrordåd, mord och krig, får frågan en annan dignitet. Då blir det nödvändigt att granska de bakomliggande urkunderna och utsätta dem för kritisk belysning.