Visar resultat för..."födas"

Emilia Bergmark-Jiménez egen förlossning 2017 tog fyra dygn och lämnade fler traumatiska minnen än hon först trodde. Det var det största som hänt henne men hon kunde efteråt inte förstå hur det är möjligt att föda barn på annat sätt än genom akuta snitt. Ur rädslan och nyfikenheten föddes projektet Svenska förlossningar, där Emilia under de senaste tre åren har närvarat vid och fotograferat ett stort antal födslar. Den här boken berättar i text och bild om tretton av dem och innehåller bilder från många fler, med olika förutsättningar och förlopp. Texten är skriven ur Emilias perspektiv, med samma känsla som hennes första bok En förälders födelse, och kommer att täcka både högaktuella aspekter av förlossningsvården, hur det är att föda barn i Sverige idag, och djupt existentiella frågeställningar. Det är en berättelse om den första gränsen mellan liv och död, och vad som händer med författaren när hon återvänder dit.

Vid sidan av karavanvägen hade ett stort kors rests. På det hängde en man, uppspikad med järnspikar genom händer och fötter. En jätte, naken förutom sitt höftskynke. De stora musklerna var markerade som kraftiga rep längs lemmar och bål under den solbrända huden. Smärtan drev fram svett som rann över ansikte och bröstkorg, men de blå ögonen under den svarta kalufsen brann av vrede. Blod sipprade sakta från såren i händer och fötter.

Constantius bugade sig retsamt.

"Jag ber om ursäkt, kapten", sa han. "Jag kan tyvärr inte stanna och underlätta dina sista timmar, jag har åtaganden att fullfölja i stan. Jag får inte låter er läckra drottning vänta!" Han skrattade till. "Jag måste således lämna dig åt ditt öde – och åt de där skönheterna!" Han pekade menande åt de svarta skuggorna som cirklade på himlen högt ovanför.

”Så farväl, modige kapten! Jag ska försöka komma ihåg dig om någon timme när Taramis ligger i mina armar. "

Blod strömmade åter från de genomborrade händerna när Conan slöt sina nävar runt spikhuvudena och drog och slet. Musklerna spändes i de massiva armarna och han böjde fram huvudet och spottade på Constantius. Krigsherren skrattade kallt, torkade bort saliven från harneskets krage och svängde runt hästen.

"Tänk på mig när gamarna sliter köttet från din kropp", skrek han. "Öknens asätare är särskilt glupska. Jag har sett män hänga i timmar på kors, utan ögon, utan öron, utan skalp innan de vassa näbbarna slutligen ätit sig in till de vitala organen."

* * *

Robert E Howard började i slutet av 1920-talet blanda fantasy, skräck och mytologi med action. romans, svärdsstrider och magi – det som senare kom att bli fantasy-genren "sword and sorcery". Howard skrev totalt cirka tjugo berättelser om Conan. Dessa publiceras nu i Krönikan om Hyboria.

* * *

Detta är den nionde berättelsen om Conan (enligt Dale Rippkes kronologi) första gången publicerad 1934 i tidningen Weird Tales.

* * *

Musik av David Fesliyan (www.fesliyanstudios.com)

Ljudeffekter från Freesound.org av minian89, kyles, n-audioman, uzbazxur, dinodilopho, caganecelik, kinoton, soundmary, xfixy8, thoryn, bolkmar, carlito62, jordishaw, guyonland, yap-audio-production, dickblox, hugobeaumont, hybrid-v, gabrielaupf, stomachache, f-m-audio, grez1, poots, jacobalcook, fiffion9, digpro120, craigsmith, unchaz

Om Alban och hans fantastiska hundliv, från den dagen han föds på den varma ängen tills den dag han dör. Men dessemellan hinner han leka mycket, hitta sin försvunna pappa, träffa Kärleken Melitta och själv få barn och barnbarn!

En underbar kultbok från 70-talet!

Barbro Lindgren, född 1937, är en mycket originell och personlig författare. Hon utbildade sig på Konstfack och Konstakademin.Alban : popmuffa för små hundar har hon både skrivit och illustrerat.

Röster om Barbro Lindgren:

"Hon har vidgat ramarna för vad man skriver om. Man vet aldrig vad det är som kommer, hon är vild i sitt skrivande och har mycket humor. För mig har det varit viktigt och utvecklande."

Eva Eriksson, barnboksillustratör och långvarig samarbetspartner

"Barbro Lindgren är ballast av alla hon har absolut gehör, man tror på var enda ord och hon får det personliga att bli allmängiltigt. Dessutom är hon en eminent tecknare."

Stina Wirsén, illustratör och tecknare

"Hon har gjort böcker i alla genrer och för alla åldrar med ett väldigt stort register när det gäller tankar och känslor. Hon har överskridit gränserna och varit en verklig föregångare."

Anna-Clara Tidholm, författare och illustratör

"Hon var först med att hålla ett konsekvent barnperspektiv, se på världen med barns ögon, att vara i femåringen. Min uppfattning är att hon startade den traditionen i Sverige. Att få illustrera hennes fantasirika texter är en stor gåva."

Pija Lindenbaum, barnboksskapare och samarbetspartner

"Hon har ett speciellt språk och att skriva för barn är en konst. Hennes texter lämnar utrymme åt bilderna och när man arbetar med henne får har man fullständig frihet."

Olof Landström, illustratör, animatör och samarbetspartner

Emil väntar och längtar. Han ska snart bli storebror! Men när hans lilla syskon Våfflan föds är det fortfarande vintervantväder, inte alls vår som mamma hade lovat. Våfflan är väldigt liten och måste bo på sjukhuset. Det vill inte Emil! Hur länge ska Emil behöva vänta på Våfflan?

Vänta på Våfflan är en varm och inkännande syskonbok om att få ett litet syskon som är för tidigt fött. Boken berör många – i Sverige föds över 7 000 barn för tidigt varje år – och kan ge både igenkänning och tröst för familjer i liknande situationer. Men det är också en berättelse om stark syskonkärlek, längtan och hopp som alla barn kan känna igen sig i.

Debutanten Therese Ekstrand och illustratören Mia Olofsson har skapat en bilderbok som hjälper både barn och vuxna att prata om stora känslor kring ett litet, litet syskon. En berättelse om hur det känns när det inte blir som man har tänkt sig, men när det ändå blir bra på ett alldeles oväntat sätt.