Visar resultat för..."sista människorna"

Tellusdemokraterna enade till en början hela mänskligheten kring sin utopi och har styrt världen i nästan 100 år. Alla kvarlevande människor har kopplats upp mot en server och vet allt om världen och varandra. 

Men ingen vet hur någon annan ser ut och ingen har någonsin ätit mat från jorden. Ett okänt virus eller grundämne som verkar komma från yttre rymden har förgiftat jorden, täckt solsystemet i svart dimma och tycks förgöra energin. All energi som finns kvar behövs för att hålla den växande servern vid liv. Alla människor bär heltäckande huvudmasker från födseln medan städerna har släckts. Människorna kan bara livnära sig med artificiella näringsampuller en kort tid till.

Daidalos får i uppdrag att rädda vad som kvarstår av mänskligheten undan den förgiftade Tellus, hitta ett nytt hem och starta en ny civilisation år 2145. Evakueringsraketen är startklar men det saknas fortfarande en pusselbit ingen vet längre hur mat odlas. Daidalos försöker hitta den enda personen som vet och det enda verket som kan ge honom kunskaperna. Jakten leder honom in på gåtor kring livets och universums ursprung medan det verkar finnas organisationer större och mäktigare än Tellusdemokraterna. Historien och myterna tycks upprepa sig genom miljontals år.

Stockholm ligger i ruiner. Döda människor flyter i vattnen, bråte hopas på gatorna, skadade människor syns överallt. I denna katastrofdrabbade stad går Björn Ranelid och hans barnbarn Ryder Jackson. De har ingen möjlighet att ta kontakt med sina anhöriga. De sover i ett bergrum inne i Mariaberget och var eller varannan dag går de till Jakobs kyrka, där mat till de nödställda delas ut. Björns uppgift är att ta hand om barnbarnet, se till att han överlever och hålla honom på gott humör. Därför berättar Björn ljusa minnen från sin egen barndom. Människornas namn och namn på platser i staden är också autentiska. Trots förödelsen finns det ljuspunkter. En kör sjunger i kyrkan och en orkester spelar i operahuset. I slottets östra flygel, som inte har rasat, startas en skola. Människor visar barmhärtighet. Med andra ord: de grundläggande värdena återupprättas. Konsten, musiken och det talade ordet överlever. Människorna lyssnar på varandra. Ansikten, möten, blickar betyder något. Och kärleken förstås. Det handlar om att återerövra det fundamentala när civilisationen har krackelerat. Kärleken och de sista människorna på jorden är något aldrig skådat, en apokalyps med självbiografiska inslag. Björn Ranelid spänner sin inlevelseförmåga till bristningsgränsen och uppfinner ett språk och en värld utan förebilder.

Stockholm ligger i ruiner. Döda människor flyter i vattnen, bråte hopas på gatorna, skadade människor syns överallt. I denna katastrofdrabbade stad går Björn Ranelid och hans barnbarn Ryder Jackson. De har ingen möjlighet att ta kontakt med sina anhöriga. De sover i ett bergrum inne i Mariaberget och var eller varannan dag går de till Jakobs kyrka, där mat till de nödställda delas ut. Björns uppgift är att ta hand om barnbarnet, se till att han överlever och hålla honom på gott humör. Därför berättar Björn ljusa minnen från sin egen barndom. Människornas namn och namn på platser i staden är också autentiska. Trots förödelsen finns det ljuspunkter. En kör sjunger i kyrkan och en orkester spelar i operahuset. I slottets östra flygel, som inte har rasat, startas en skola. Människor visar barmhärtighet. Med andra ord: de grundläggande värdena återupprättas. Konsten, musiken och det talade ordet överlever. Människorna lyssnar på varandra. Ansikten, möten, blickar betyder något. Och kärleken förstås. Det handlar om att återerövra det fundamentala när civilisationen har krackelerat. Kärleken och de sista människorna på jorden är något aldrig skådat, en apokalyps med självbiografiska inslag. Björn Ranelid spänner sin inlevelseförmåga till bristningsgränsen och uppfinner ett språk och en värld utan förebilder.

Tellusdemokraterna enade till en början hela mänskligheten kring sin utopi och har styrt världen i nästan 100 år. Alla kvarlevande människor har kopplats upp mot en server och vet allt om världen och varandra. 

Men ingen vet hur någon annan ser ut och ingen har någonsin ätit mat från jorden. Ett okänt virus eller grundämne som verkar komma från yttre rymden har förgiftat jorden, täckt solsystemet i svart dimma och tycks förgöra energin. All energi som finns kvar behövs för att hålla den växande servern vid liv. Alla människor bär heltäckande huvudmasker från födseln medan städerna har släckts. Människorna kan bara livnära sig med artificiella näringsampuller en kort tid till.

Daidalos får i uppdrag att rädda vad som kvarstår av mänskligheten undan den förgiftade Tellus, hitta ett nytt hem och starta en ny civilisation år 2145. Evakueringsraketen är startklar men det saknas fortfarande en pusselbit ingen vet längre hur mat odlas. Daidalos försöker hitta den enda personen som vet och det enda verket som kan ge honom kunskaperna. Jakten leder honom in på gåtor kring livets och universums ursprung medan det verkar finnas organisationer större och mäktigare än Tellusdemokraterna. Historien och myterna tycks upprepa sig genom miljontals år.