Björn Ranelid – författare

Två människor, bägge framstående inom sina fält. Den ene en folkkär och romantiskt lagd författare som använder metaforerna för att blåsa liv i språket. Den andre en av Sveriges främsta fysiker, med en fast tro på vetenskapens förmåga att närma sig verklighetens natur.

Det fysiska mötet mellan dem, på Bokmässan 2024, är kort. Men samtalet fortsätter, i ett myllrande spår, genom vilda associationer. När de kommer ut på andra sidan har författaren försonat sig med stora delar av naturvetenskapens logik, och fysikern tillstår att mirakel existerar, åtminstone i överförd betydelse. Inte minst har de skrivit varsin, eller kanske en gemensam, självbiografi som undersöker livets allra största frågor.

Kärleken – lycklig och osjälvisk eller missriktad och tragisk – har alltid fått stor plats i Björn Ranelids böcker. Nu är det fyrtio år sedan han debuterade och han firar med en stor berättelse om den vackraste kärleken.

Han skriver om några av de män och kvinnor han har vigt. Han skriver om Milan som tappat lusten att leva, om David som är dömd till livstids fängelse och sist men inte minst om kärleken mellan honom själv och hans hustru Margareta.

”Jag har skrivit en bok om den okränkbara kärleken i människornas värld, men skuggorna hotar i paradiset”, säger Björn Ranelid om sin nya bok.

” Pappan och sonen tar varandra i hand när de möts i besöksrummet. Utomstående skulle kunna tro att det är två främlingar som ser varandra för första gången. Det är en del av tragedin och den obotliga sorgen för dem båda. David har förberett sig på att inte börja gråta. Det är fjortonde gången under sammanlagt nästan nio år som sonen kommer till fängelset och det har skett i hemlighet och lönndom vid varje tillfälle. --- Jag är oerhört ledsen, säger David. Ingen kan vara mer olycklig över det som skett än jag, men det hjälper inte. Kasper sitter tyst och håller tänderna i överkäken mot underläppen. ”

Kniven i hjärtat är en bok om liv och död, en bok på liv och död för huvudpersonerna. De är David, som mördat två människor och sitter i fängelse med en livstidsdom, och hans son Kasper, som börjar närma sig sin far efter många år av tystnad, skräck och misstro.Före katastrofen var David brobyggare, men med sina handlingar har han för alltid rivit broar mellan människorna. Under åren i fängelset har han börjat läsa och genom böckerna uppnått en sorts frihet. Nu vill han också skriva en bok för att förstå hur han kunnat skada sin familj så obotligt. Kasper tar kontakt med en författare som hjälper David att nalkas sanningen om sitt liv.

Björn Ranelid berättar om en tragedi och om vägen ut ur den. Hans språk är fullt av bilder som inte bara är oerhört vackra, utan också rymmer sanningar – dolda och dunkla eller strålande klara.

----

När lärarinnan Anna Jensens långa liv är slut samlas några av hennes elever på kyrkogården. En av dem är Björn Ranelid.

Han minns hur hans första skolfröken lärde honom att hålla pennan fint och forma bokstäverna vackert – och hur hon fostrade sina elever med kärlek och tålamod. Hans berättelse blir en skildring av skolan, Malmö och riket Sverige speglad genom Anna Jensen under nästan hundra år.

Kristina Lilja växer upp med föräldrar och sex bröder i ”Pinnakåkarna” i Malmö, ett område med nödbostäder som byggdes på 20-talet. Livet är hårt. Pappan super, slåss och trakasserar – med ödesdigra följder för fler än ett av hans barn. Hektor, som stammar, blir värst ansatt av fadern och Sixten skadas svårt när han bland kamraterna försöker få den respekt han inte får hemma. Men Kristina har ett eget öde och en begynnelse som är en gåta. När hon blir varse hur det ligger till lyckas hon bryta sig loss. Hon gör ett gigantiskt klass-språng och blir så småningom präst. Men utan hennes mamma Karin hade det inte gått. Karin är den som håller ihop familjen, sliter på dubbla jobb, och minns allt som hänt.

Tyst i klassen skildrar ett segregerat Sverige genom flera ögonpar. Med berättelsen om Kristinas liv från 40-talet till nutid har Björn Ranelid skapat ännu ett kvinnoporträtt som stannar i läsarens hjärta.

”… en av de bästa svenska romaner som någonsin skrivits!” Tranås-Posten

Döden skjuter livet framför sig i barnvagn. Lisen Andersson blev sju år och hon låg under ett tunt täcke av mossa, kvistar och löv och stirrade på sömmerskan som råkade hitta henne i skogsdungen. Kanske hade räven krafsat fram kroppen. Lisen fick litet mer än två tusen dagar av livet och den sista av dem bar hon vita knästrumpor och violblå klänning, när hon var på väg hem från skolan.

Det är tidigt trettiotal i en liten by vid Vätterns strand. Här ligger en bensinmack med verkstad som drivs av Harald Andersson, och i huset intill bor han med hustrun Greta och de tre barnen Sven, Albert och Lisen. Utåt sett en helt vanlig familj. Men dessa barn har innan de kan läsa och skriva hört alla svordomar som finns, de känner igen de förvridna anletsdragen hos hatiska och hotfulla vuxna, de vet var flaskorna är gömda. Och de är beredda att ljuga och skydda sina föräldrar till varje pris. Men det finns också emellanåt skratt och glädje i huset. Ända till den dag då Lisen hittas skändad och mördad. Då är Albert tolv år. Albert ska alltid minnas dagen då han första gången fick känna doften av den nyfödda Lisen. En upplevelse som han långt senare beskriver som stunden när livets mening framstod som fullkomligt klar. Ljuset han då drabbades av ska han bära med sig hela livet. Det som gör att han uthärdar ”de lömska stunderna” med modern, broderns avund, kamraternas hån, att i vuxen ålder bli övergiven av hustru och barn. Inte förrän sent i livet ska han möta en kvinna som han känner en sådan tillit till att hon får höra hela hans historia.

Lustmördarna är en roman om ondskan, om lusten att döda och om att döda lusten. Men det är också, och kanske framför allt, en berättelse om ljuset, om det obeskrivliga som gör att vissa människor överlever trots svek och motgångar. Björn Ranelid har som alltid ett budskap och precis som i den kritikerrosade Bär ditt barn som den sista droppen vatten tar han barnens parti, barnen är allas angelägenhet och han vädjar till vår medmänsklighet och vårt förnuft.

”Björn Ranelid är otvivelaktigt en prosans mästare” Svenska Dagbladet

”… berörande melodramatisk” Expressen

En människa kan plåga och skada en annan på många sätt. Det finns inga gränser och ingen mur och inga lås som hindrar henne, om hon har lusten och viljan...

Leopold Sandel växer upp med föräldrar och en syster i Stockholm. Han har svårt med stavningen i skolan och blir mobbad, men tar realexamen och får börja som aspirant på Centralfängelset på Långholmen. Plikttrogen och rättskaffens som han är avancerar han snart och blir utnämnd till överkonstapel. Astrid är den första kvinnan i Leopolds liv och hans stora kärlek. De bor i tjänstebostad på Långholmen och efter nio års äktenskap är hon nu havande. Men Leopold störs av att galna mördare och råbarkade brottslingar kan iaktta Astrid. Han är misstänksam och rädd till sin natur och Astrids frispråkighet och livsbejakande väsen gör honom ängslig och osäker. En oktobernatt rymmer en av fångarna. Han hittas fyra meter ut i Långholmskanalen med en tung sten vilande på ryggen. Astrid kräver av fängelseledningen att få se den döde en sista gång. När Leopold får veta skälet till detta rämnar hans tillvaro för ett ögonblick...

Kärlekens innersta rum är en roman om förtryck, om det osynliga våldet och om ondskan som kan gömma sig bakom rättfärdighet och skenbar välvilja. På ett avklarnar, poetiskt språk har Björn Ranelid skrivit en tätt sammanhållen roman, där han mycket subtilt berör några av de viktigaste frågorna i vårt samhälle.

"Mitt namn skall vara Stig Dagerman", skrev den unge Stig Dagerman på en papperslapp som han sköt över till sin bäste vän och bänkgranne under en lektion i skolan. De orden var utgångspunkten för Björn Ranelid i denna roman om kärlek och ondska, skuld och förlåtelse.Med djup inlevelse berättar Björn Ranelid om Stig Dagermans liv, från födelsen 1923 på Norrgärdet i Älvkarleby, där modern efter sex veckor lämnade honom hos farföräldrarna, fram till självmordet 1954. Genom nära kontakter och förtroendefulla samtal med Stig Dagermans anhöriga och vänner och genom att studera brev och andra handlingar har han trängt in i Dagermans liv - hans uppväxt, hans komplicerade förhållande till kvinnor, kärleken till barnen och hans känslor av skuld och otillräcklighet som ledde till flera självmordsförsök. Ranelid väver in Stig Dagermans verk, hans resor, kontakterna med samtida författare - Lindegren, Vennberg, Ahlin, Lagercrantz, Ekelöf - och vad de betytt för Stig Dagerman.Mitt namn skall vara Stig Dagerman utkom första gången 1993 och fick lysande recensioner. "Björn Ranelid har åtagit sig att skriva åt Stig Dagerman. Det är ett oerhört projekt. Och det är suveränt genomfört, på trots mot all rimlighet", skrev Bengt Holmqvist i Dagens Nyheter. Romanen var också huvudbok i Månadens Bok.

Pojken ligger i sin moders nakna famn. Ett hjul av eld rullar genom rummet. I den mörka källaren stampar skammen.Förbjuden frukt från ett fruset träd är en bred uppväxtskildring från 1900-talet. Två familjer och deras söner står i centrum. Fredrik Hansen, född på Fyn före kriget, har en far som skälls för att vara zigenare och modern är judinna. De har ett hönseri som bränns ner av nazistsympatisörer på fyrtiotalet och familjen flyttar till Malmö.

Den andre pojken, Viktor Nilsson, får vi följa från begynnelsen. Han föds på Österlen 1958 och växer upp på sina föräldrars bondgård. Det är han som smakar den förbjudna frukten och det tynger hans axlar under hela uppväxten. Vem eller vilka ska han gå till med sin svåra hemlighet?

Viktor utbildar sig till trädgårdsmästare och börjar odla både blommor och rotfrukter. Han är framgångsrik i sin verksamhet och får namnet Blomsterkungen. Han lär känna Fredrik och Astrid Hansen som flyttat till Österlen. Fredrik är pensionerad matematikprofessor och hustrun är jurist. När Viktor Nilssons pappa och mamma dött blir han varse den grymma sanningen om sitt och familjens liv. Han har skrivit dagbok sedan han var elva år. En dag lämnar han över sina dagböcker till Fredrik Hansen. Då är Astrid drabbad av demens. Från den stunden börjar ännu en fas i dramat vars upplösning är utan nåd.

I Björn Ranelids nya roman blandas fantasin med handfast realism. Det doftar jord och eld, kåda från kärnveden i en tall och choklad från Mazettifabriken i Malmö. Det handlar om svek och skam och om att kunna uthärda livet, människans ständiga och trogna följeslagare.

Stockholm ligger i ruiner. Döda människor flyter i vattnen, bråte hopas på gatorna, skadade människor syns överallt. I denna katastrofdrabbade stad går Björn Ranelid och hans barnbarn Ryder Jackson. De har ingen möjlighet att ta kontakt med sina anhöriga. De sover i ett bergrum inne i Mariaberget och var eller varannan dag går de till Jakobs kyrka, där mat till de nödställda delas ut. Björns uppgift är att ta hand om barnbarnet, se till att han överlever och hålla honom på gott humör. Därför berättar Björn ljusa minnen från sin egen barndom. Människornas namn och namn på platser i staden är också autentiska. Trots förödelsen finns det ljuspunkter. En kör sjunger i kyrkan och en orkester spelar i operahuset. I slottets östra flygel, som inte har rasat, startas en skola. Människor visar barmhärtighet. Med andra ord: de grundläggande värdena återupprättas. Konsten, musiken och det talade ordet överlever. Människorna lyssnar på varandra. Ansikten, möten, blickar betyder något. Och kärleken förstås. Det handlar om att återerövra det fundamentala när civilisationen har krackelerat. Kärleken och de sista människorna på jorden är något aldrig skådat, en apokalyps med självbiografiska inslag. Björn Ranelid spänner sin inlevelseförmåga till bristningsgränsen och uppfinner ett språk och en värld utan förebilder.

Försvarsmakten håller presskonferens. Sveriges överbefälhavare rätar till glasögonen och ser ut över de församlade journalisterna. Han ska tala om den senaste tidens kränkningar av svenskt luftrum och svenska farvatten. Han har haft hemliga överläggningar med NATO och med andra stormakters underrättelsetjänst och nu väger han varje ord på guldvåg – som han gjort så många gånger förut inför olika församlingar.

Men den här gången är det inte som det brukar vara. Överbefälhavaren och generalen Axel Wiman har inte bara Sveriges säkerhet i tankarna; hans privata tillvaro tränger samtidigt in i medvetandet. Det är som om hela livet kokas ihop i hans hjärna i denna stund. Uppväxten på gården i Skåne, den utvecklingsstörda systern, gymnasietiden med vännen och rivalen Viktor… Gamla skuldkänslor blandas med fruktan för hur det ska gå med Axel Wimans svårt sjuka hustru och deras son, som lever med droger och lögner.

Och när överbefälhavaren får syn på Viktor i pressuppbådet brister det för honom. Han får inte fram ett ljud, börjar gråta, faller nästan ihop – och journalisterna rapporterar över världen om den svenske överbefälhavarens kollaps framför kamerorna.

I Överbefälhavarens hemlighet målar Björn Ranelid åter ett porträtt av en sammansatt människa och ett liv med ljusare och mörkare sidor. Det blir en berättelse om framgångens pris och medkänslans villkor.

Minnena i en människa är obotlig. David Hill möter fiskargumman Elin Ask som uträttar mer än Gud för några människor i staden. Hennes son uppfinner räknemaskiner, och professorer och ingenjörer förundras av att han dagligen rullar en träkärra längs havet och avstår från ”det stora livet”. Esias lever i kärleken till sin hustru som överger honom. Han är vetenskapsman och experimenterar med djur i stadens läkemedelsfirma, men en dag flyttar han möss och kaniner till sin bostad och därefter upphäver han människan som råder över och förvaltar det andra i skapelsen.

Amelie är en pågående kontinent i en tämligen kort skugga, när Den Dagens första sol gäller och hon hotas och jagas av virologer och filologer så länge språket om henne inte lever hos de många.

En före detta straffånge hyr flygelrummet i änkans hus. Han är Alexander Orson, talare, filosof och droskchaufför och hans kunskaper i Livet förvandlar honom till en fredlös man bland änkans vänninor. I kärleken till Amelie reder Alexander ett språng ut i det möjliga lexikonet, medan det Oerhörda sker åter framåt mot det första.

"Min debut hade en ovanligt lång tid av förberedelser. Jag syftade till att erövra ett språk som jag skulle vara ensam om och doppade därmed min tumme i svärta och satte den som ett sigill och bomärke på vita arket. Mina anspråk var oerhörda och jag krävde av mig själv att stilen skulle vara som ett signalement på personen och författaren Björn Ranelid. Av alla mina böcker är denna roman helt säkert märkligast och djärvast i fråga om stil och form."

Jakob Sebastian Eldh är ännu ett barn, när han blir fader. Han lyssnar till en krukmakares blodtoner och allt är i vardande. De möts i en liten verkstad i husets källare, som är nära och bortom de andra människornas sinnen, och den sommaren antar tinget och det levande denna väntan på Ordet, det rena och det sanna. Rebecka Sander formar skönheten på sin drejskiva och trotsar åldern och dess tyranni.

Rebecka överger Jakob och flyttar från rummet som hon hyr av glasmästaren Sören Källman. Han är en krympling och bär puckel på ryggen, en kupa för sorgen och husmänniskornas dom, tills han drar sig undan det allmänna och väljer friheten i vansinnet.

Jakob undervisas länge av fadern, Aron Eldh, och han ungår inte den vuxna människans utmaningar och de inställda möjligheterna. Senare bevittnar han händelserna som blir till mirakler bredvid vanan och vissheten och han lovar att inte förminska dem, när historiens apostlar hotar dem.

Arvid Stiller har sin smedja nära Beckholmsbron på Djurgården i Stockholm. Han är en skicklig hantverkare, som får beställningar på konstsmide av kunder över hela huvudstaden. När hans hustru Greta lämnar honom för en annan man bemäktigas han av en sorg så stor att han försöker ta sitt eget liv. Dock räddas han och inleder ett förhållande med lärarinnan Karin Berlin.

Vid Ryssviken ligger Emma Hedes pråm som inretts till ungkarlshotell. Där utspisar den originella värdinnan, som är gift med en naturvetenskapsman, ett blandat klientel, tidvis med hjälp av Karin Berlin.

Arvid Stiller blir ombedd att laga ett konstfärdigt konstruerat och smyckat hissgaller av en kvinna i Diplomatstaden. Han lägger ner hela sin skicklighet i detta arbete, och upplever den skapande konstnärens lycka och vånda. Men trots den tillfredsställelse han känner och den kärlek som strömmar mot honom från Karin kan han inte glömma sin första hustru Greta.

Diplomingenjören Karl Hall flyr kriget och kommer till Sverige. I staden vid Öresund kallas han Juden på berget, men han är framgångsrik uppfinnare och flygplansinstruktör. Polis och myndighet kränker honom och han förolyckas under oklara förhållanden. Hustrun Ingegerd blir tokig.

Dottern, den undersköna Teresa, föder en son några månader efter faderns död. Då är hon femton år. Pojken tas ifrån henne och hon finner att Gud tillåter det och korsfäster honom.

Teresa flyttar till Stockholm och köper en stuga på Ekerö. Hon är sinnlig och frimodig och människorna förundras och dras till henne: Vem är hon och vad gör hon i våra liv?

Hon viger sitt liv åt att söka sonen och att ge Karl upprättelse.

På ön möter hon provinsialläkaren Johan Brunius, bonden Martin Björk och dennes bror. Deras och andras öden knyts samman och bildar varpen i en gobeläng som Teresa väver.

Påfågeln vilar i en gammal ekklyka av sorg och längtan på Djurgården, medan finsnickaren Fredrik Sabel slipar alrot, björk och ebenholts i sin verkstad på Rådmansgatan. Tine Hestrup på Odense, som tar emot stadens ledande män i sin säng, skriver ner sina minnen och uppdrag åt Fredrik Sabel att läsa som älskare till den skygga och mycket förmögna änkan Agnes Blad, dotter till en skånsk skräddare.

Dvärgen Valentin Bager liknar en eldsländare där han ligger i sjuksalen och väntar på att klinikchefen Ulla Ringblom skall klippa och raka honom. Han älskar henne. Tre av hans vänner dör efter det att de behandlats med tillväxtshormon, men Valentin överlever. Denna händelse inträffade i Sveriga i början av 1980-talet.

Ingrid Anker växer upp i en av nödbostäderna i det ombyggda vattentornet på Kirseberg i Malmö. Där bor en brokig samling människor -- hederliga och kriminella, stökiga och skötsamma -- och det är inte många steg mellan himmel och helvete i de små lägenheterna. Hon blir vän för livet med Stella och med Olga som flytt från revolutionens Ryssland. Ingrid utbildar sig till servitris och får plats på restaurant Savoy. Där träffar hon en betydligt äldre man, som blir far till hennes barn. Men de flyttar inte ihop, utan Ingrid fortsätter att bo i vattentornet. Först när sonen är vuxen och mannen är död flyttar hon med vännerna Stella och Olga till den fina villan i Fridhem som hon ärvt av sin man.

Under åren har Ingrid utvecklat ett särskilt sinne för liv och död; hon kan ofta känna i förväg vad som ska ske. Och på ålderns höst tar hon kontakt med en författare som har haft liknande upplevelser. Han var kamrat med Stellas son John och de har mötts många år tidigare. Ingrid Ankers och hans liv blir till två linser som glider över, under och i varandra.

I romanen Fantastiska kvinnor i vattentornet är Björn Ranelid tillbaka med en berättelse från det Malmö han älskar och har lärt sina läsare att älska. Det är ett vittnesmål som tänjer på gränserna för vad naturvetenskapen kan förstå.

En fruktansvärd tragedi har inträffat i en by på Österlen. Hur kunde den ske? Hur kan livet gå vidare?

Björn Ranelid målar upp ett samhälle där det vackra och det fruktansvärda lever sida vid sida. I tillbakablickar lär vi känna några av byborna och förstår så småningom vad som har hänt.

Det finns händelser som tycks gjorda enbart av mörker. Men havet, jorden och arbetet ger människorna kraften att resa sig. Och kärleken, som kan ta oväntade vägar.

”Kristallklar prosa om en idyll som krossas”

Skånska Dagbladet

"En höjdpunkt i Ranelids författarskap!" - Ingvar Engvén, BTJ

En fruktansvärd tragedi har inträffat i en by på Österlen. Hur kunde den ske? Hur kan livet gå vidare?

Björn Ranelid målar upp ett samhälle där det vackra och det fruktansvärda lever sida vid sida. I tillbakablickar lär vi känna några av byborna och förstår så småningom vad som har hänt.

Det finns händelser som tycks gjorda enbart av mörker. Men havet, jorden och arbetet ger människorna kraften att resa sig. Och kärleken, som kan ta oväntade vägar.

”Kristallklar prosa om en idyll som krossas”

Skånska Dagbladet

"En höjdpunkt i Ranelids författarskap!" - Ingvar Engvén, BTJ

När lärarinnan Anna Jensens långa liv är slut samlas några av hennes elever på kyrkogården. En av dem är Björn Ranelid.

Han minns hur hans första skolfröken lärde honom att hålla pennan fint och forma bokstäverna vackert – och hur hon fostrade sina elever med kärlek och tålamod. Hans berättelse blir en skildring av skolan, Malmö och riket Sverige speglad genom Anna Jensen under nästan hundra år.

Kärleken – lycklig och osjälvisk eller missriktad och tragisk – har alltid fått stor plats i Björn Ranelids böcker. Nu är det fyrtio år sedan han debuterade och han firar med en stor berättelse om den vackraste kärleken.

Han skriver om några av de män och kvinnor han har vigt. Han skriver om Milan som tappat lusten att leva, om David som är dömd till livstids fängelse och sist men inte minst om kärleken mellan honom själv och hans hustru Margareta.

”Jag har skrivit en bok om den okränkbara kärleken i människornas värld, men skuggorna hotar i paradiset”, säger Björn Ranelid om sin nya bok.

” Pappan och sonen tar varandra i hand när de möts i besöksrummet. Utomstående skulle kunna tro att det är två främlingar som ser varandra för första gången. Det är en del av tragedin och den obotliga sorgen för dem båda. David har förberett sig på att inte börja gråta. Det är fjortonde gången under sammanlagt nästan nio år som sonen kommer till fängelset och det har skett i hemlighet och lönndom vid varje tillfälle. --- Jag är oerhört ledsen, säger David. Ingen kan vara mer olycklig över det som skett än jag, men det hjälper inte. Kasper sitter tyst och håller tänderna i överkäken mot underläppen. ”

Kniven i hjärtat är en bok om liv och död, en bok på liv och död för huvudpersonerna. De är David, som mördat två människor och sitter i fängelse med en livstidsdom, och hans son Kasper, som börjar närma sig sin far efter många år av tystnad, skräck och misstro.Före katastrofen var David brobyggare, men med sina handlingar har han för alltid rivit broar mellan människorna. Under åren i fängelset har han börjat läsa och genom böckerna uppnått en sorts frihet. Nu vill han också skriva en bok för att förstå hur han kunnat skada sin familj så obotligt. Kasper tar kontakt med en författare som hjälper David att nalkas sanningen om sitt liv.

Björn Ranelid berättar om en tragedi och om vägen ut ur den. Hans språk är fullt av bilder som inte bara är oerhört vackra, utan också rymmer sanningar – dolda och dunkla eller strålande klara.

----

Varje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel...Så inleds Björn Ranelids oerhört självutlämnande berättelse där han skildrar de första femton åren av sitt liv. Med titeln, Till alla människor på jorden och i himlen, riktar han sig med ett allmängiltigt budskap till sin samtid men det är också en kärleksförklaring till hans avlidne far.Björn Ranelid föddes den 21 maj 1949 på Malmö Allmänna Sjukhus, sju veckor för tidigt. De skador på synen som då uppstod lever han fortfarande med. Pappan var reklamtecknare, typograf och konstnär, mamman hemmafru tills hon vid fyrtio års ålder började arbeta i en charkuteriaffär på Södra Förstadgatan. I familjen fanns dessutom en äldre son och en dotter. Björn växer upp på Sallerupsvägen i Ellstorp i närheten av Bulltofta flygplats. Mamman är pingstvän och fyra år gammal sätts Björn i söndagsskola i Elimkyrkan i nuvarande Hippodromteatern. Pappan är inte medlem i kyrkan men följer varje söndag med familjen och försöker förklara för Björn vad som händer. Han går nio år i Rörsjöskolan på Föreningsgatan och är ambitiös och duktig. Tidigt börjar han spela fotboll, är med i Håkanstorps BK och så småningom Malmö FF. Han gör sig också känd som en duktig friidrottare. När Björn är fem år faller han nerför en trappa vid moderns arbetsplats och förlorar medvetandet. Vid detta tillfälle uppstår den extremt höga, gälla ton i huvudet som han sedan dess fått leva med. När han är 11 år inträffar ytterligare en olycka med en skallskada, medvetslöshet och yrselattacker som följd. När Björn kommer i 13-14-årsåldern, i början av puberteten, inträffar något som får konsekvenser för hans kommande liv och för hela hans författarskap.Till alla människor på jorden och i himlen är inte bara en bok om de svårigheter under uppväxten som påverkat Björn Ranelid. Det är framför allt en skildring av en kärleksfull familj i en tidstypisk 50-talsmiljö med några underbara männsikoöden i denna slutna, hårt tuktade värld. Oförglömligt är porträttet av morbror Emil som utvandrade till Amerika. Varje sommar kommer han hem på besök, i vit skjorta, med cigarr och i hyrd Studebaker. Då berättar han hur han bakar bröd i sitt bageri där borta i Los Angeles och levererar hemma hos Marilyn Monroe och Joe DiMaggio. Och den lille pojken lyssnar... Nu återutger vi tre av Björn Ranelids tidigare böcker: Synden, som utkom 1994, Till alla människor på jorden och i himlen från 1997 och Tusen kvinnor och en sorg från 1998.

I ett litet fiskeläge i Österlen i Skåne växer Julius Rhode upp. Hans far är agronom och forskare och familjen har en framskjuten ställning i det lilla samhället. Vid tre års ålder råkar Julius ut för en olyckshändelse, som han först många år senare skall få den verkliga, och grymma, förklaringen till. Då får han också veta varför Irma, hans bästa vän och älskade, vid femton års ålder stängdes in på mentalsjukhus, då uppdagas orsaken till den ohyggliga tragedin i prästgården. Och han beslutar sig för att hämnas - hämnas genom att berätta sanningen.Nu återutger vi tre av Björn Ranelids tidigare böcker i vackert formgivna kartonnageutgåvor: Synden, som utkom 1994, Till alla människor på jorden och i himlen från 1997 och Tusen kvinnor och en sorg från 1998.

Simon Bakke har enligt läkarna bara drygt ett halvår kvar att leva. Han är femtiotvå år och man har nyligen upptäckt en tumör, omöjlig att operera.Som ung studerade Simon matematik och fysik och hade tjänst vid universiteten i Bologna och Köpenhamn. Han tröttnade så småningom på forskning och undervisning och gjorde sig i stället en stor förmögenhet på fastigheter och aktier. En kort tid var han gift, men hustrun lämnade honom plötsligt för en annan man. Sedan dess har han haft otaliga men flyktiga förbindelser med kvinnor.Nu bor Simon Bakke ensam i en stor våning i Stockholm. När han en majkväll återvänder hem möter han en kvinna som städar trappan. Hon är klädd i ett vackert tyg som når ner till fötterna och han skymtar hennes mörka hud genom linnet. Maria är från Somalia. Hon är barnmorska och flydde med sin son till Sverige från inbördeskriget, där hennes man och dotter dödades. Hon blev omskuren vid elva års ålder, hon har sett kameler gråta och hon har fått ett rapp av krokodilen när hon simmade i floden. Simon drabbas av den måttlösa kärleken.Nu återutger vi tre av Björn Ranelids tidigare böcker i vackert formgivna kartonnageutgåvor: Synden, som utkom 1994, Till alla människor på jorden och i himlen från 1997 och Tusen kvinnor och en sorg från 1998.

Ve den som flyr sitt fosterland och kriget, men älskad vare den som stupar.

David Saxon har sett döden på nära håll. Han var en av de drygt sju hundra amerikanska desertörer som kom till Sverige på 1960-talet, på flykt undan Vietnamkriget. Hemma i USA hade han hustrun Mary Ann och två döttrar. Familjen fördömde honom, han fick inte träffa sina barn när han några år senare hälsade på i hemlandet. När hans mor dog några år senare skrev fadern och meddelade att David inte var välkommen till begravningen. Hans yngre bror Jonathan stupade i strid och hyllades som hjälte. Själv försköts han familjen och av sitt land och betraktades som avskum.   Nu bor David på en husbåt vid Skeppsholmen i Stockholm. Han har arbetat som tidningsbud, taxichaufför och nu senast som vaktmästare på en skola. Här fick han kontakt med en ung flicka med fotomodelldrömmar, Vaja, lång, spenslig, mörkhårig och av samiskt ursprung. Hennes mor har fem barn med tre olika män, men har alltid ägnat mer omsorg åt männen än åt sina barn. Hon driver en fotvårdssalong på Söder, och Vaja har nu upptäckt att detta är bara ett lätt kamouflage för moderns prostitution. Vaja är olycklig och söker sig till David och för honom berättar hon sin historia. Det är ljusa minnen från sommarloven hos mormodern i Tornedalen, men också svåra grubblerier efter att hennes sextonårige bror mördats.

Med lidelsefullt engagemang diskuterar Björn Ranelid i romanens form mänsklighetens eviga frågor om synd och skuld, plikt och ansvar. Han har utgått från ett stort dokumentärt material om ett krig som väckte avsky i många länder och drar paralleller till oroligheter i dagens samhälle. Han skriver om vuxna individer som sviker, om barn och unga som är modiga och upproriska. På ett smärtsamt sätt visar han hur krig medför att konflikter flera generationer senare kan blossa upp utan att man förstår varför.

Små barn känner av skalv som lämnar de vuxna människorna oberörda. De sitter som fåglar på gamla telefontrådar och avlyssnar hemliga och allvarliga samtal och sedan lyfter de och flyger mot ljuset eller störtar brända mot jorden. Den 16 mars 1928 blev en ödesdiger dag för Rafael Häger, en vändpunkt i hans liv. Han arbetade som vaktmästare i skolan i den lilla byn på Österlen och var så skicklig med täljkniven att man också anlitade honom som slöjdlärare. Han älskade sin Elise och tillsammans hade de sonen Gilbert, drygt ett år gammal. En söndag i mitten av november bjöd svågern honom med till Brösarp och den lilla inhägnade skogen där en av vännerna hade jakträtt. Svågern hade bil men Rafael kom på cykel. Efter jakten samlades männen och åt och drack, men vid niotiden bröt Rafael upp. Han föreslog att svågern, som druckit rejält, skulle stanna över natten hos värden, men denne envisades med att köra och övertalade Rafael att följa med. Tio minuter senare for bilen av vägen i hög hastighet. Svågern kastades ur bilen och omkom omedelbart, Rafael hade slungats över på förarsidan och var svårt skadad...

Så väver Björn Ranelid samman det verkliga livet med fiktionen i denna stora episka berättelse om livet i en by på Österlen, en roman som sträcker sig från 1928 fram till idag. I centrum står tre fäder och tre söner - Rafael Häger och hans son Gilbert, Nils Anker och hans son Preben, och slutligen Björn Ranelid och hans son August, och naturligtvis har kvinnorna runt omkring dem en avgörande betydelse. Genom brev som infogas i romanen inviger Björn Ranelid sin son i vuxenlivets alla mysterier och han diskuterar också begrepp som skuld och oskuld, solidaritet, engagemang. Med stor berättarglädje och på sin vackraste prosa ger oss Björn Ranelid ännu en fängslande och uppfordrande roman.