Visar resultat för..."Dikter bilder"

Simone Weil - dikter, bilder och tankar med Simone Weil är en poetisk konstbok om Simone Weil. Genom dikter, essäer och bilder utforskas skörhet, empati, det mänskliga livets skönhet och motsägelser - för dig som vill stanna upp, känna och reflektera.

Simone Weil - dikter, bilder och tankar med Simone Weil är en poetisk konstbok om Simone Weil. Genom dikter, essäer och bilder utforskas skörhet, empati, det mänskliga livets skönhet och motsägelser - för dig som vill stanna upp, känna och reflektera.

Parallellt med sitt måleri skrev Ernst Josephson (1851-1906) ett stort antal dikter. Flera av dem publicerades i två böcker som kom ut under hans livstid. Svarta rosor som gavs ut 1888 och Gula rosor som kom ut 1896. Föreliggande volym, Svarta rosor och några gula, innehåller samtliga dikter ur Svarta rosor och ett urval av dikterna i Gula rosor. Dikterna har illustrerats med Ernst Josephsons egna bilder. Förordet har skrivits av Totte Wiberg, som även ansvarar för idé och formgivning. Boken tillägnas Göthilda Fürstenberg. Det var något Ernst Josephson själv hade tänkt, men så blev det inte, inte förrän här och nu. Totte Wiberg är konstnär och författare. Som konstnär är han representerad på ett flertal museer i Sverige och utomlands, bland annat Moderna Museet i Stockholm. De böcker han skrivit har framför allt handlat om konst, men han har också behandlat mer udda ämnen. Som exempel på Totte Wibergs bokproduktion kan nämnas: Totte Wiberg. Rosor i maten. Warne Förlag, 2004. Totte Wiberg. Den moderna tomten föddes i Göteborg (Jul i Göteborg). Warne Förlag, 2004. Totte Wiberg. Berömda luffarschackspartier. Kommunlitteratur, 2007. Totte Wiberg. Fürstenbergska galleriet: mecenatparet, konstnärerna och samlingen. Warne Förlag, 2009. Totte Wiberg. Konsten i vinets värld. Langenskiölds Förlag, 2018.

År 2014 gick Leo Sörlin, Sofi Bornheim och Leif Holmstrand in på en bilskrot i Malmö med några få medhavda material och fler suddiga, halvuttalade visioner. På plats improviserades lekfullt och allvarligt scener dels framsprungna ur konstens performancehandlingar, dels ur den fotografiska berättelsens traditioner. Leo Sörlin dirigerade förloppet och dokumenterade det med kamera. Det hela blev gradvis rituellt och ceremoniellt snarare än nyktert sökande efter narrativ. Kanske ett halvår senare kom prosalyrik och verser till under en arbetsresa till Tokyo företagen av Leif Holmstrand. Orden tog sig i stort sett upp ur fotomaterialet på egen hand, för att senare strös över bildytorna och där skapa genklanger, korsvägar och sammanhang. Den visuella slutformuleringen skall tillskrivas Leo Sörlin och Sofi Bornheim. Och efter detta hopmonterande av dikt och foto kändes boken »Platsen där bilarna köar döda« alltmer oundviklig. Innan den kunde förverkligas behövde projektet dock presenteras någon annanstans, i en annan form. För att testa sin bärighet. Det skedde under happeningserien »Asami Kannon 2015« på Inter Arts Center i Malmö, som utställning, händelse, podcast, bildvisning, scenografi. Sen gick tiden, och nu är boken här.