Visar resultat för..."Dygd"

Nationalism är frågan för vår tid. Från Donald Trumps "America First" till Brexit och till högerns framgångar i Europa är Västvärldens demokratier inblandade i en våldsam debatt: Borde vi kämpa för en internationell regering? Eller borde varje nation behålla sin självständighet och sitt självbestämmande?   I "Nationalismens dygd" hävdar den politiske filosofen Yoram Hazony att en värld med självständiga nationer är det bästa politiska systemet. Han beskriver hur, med början under 1500-talet, engelska, holländska och amerikanska protestanter återupplivade Gamla Testamentets betoning på nationell självständighet, som ledde till grundandet av de första moderna nationalstaterna. Under senare epoker gav den nationalistiska drömmen frihet från Polen till Indien och från Israel till Etiopien. Radikaler såg Woodrow Wilson och Franklin Roosevelt som bringare av hopp, eftersom de utlovade nationellt oberoende för förtryckta grupper runt om i världen. Samtidigt välkomnade konservativa Ronald Reagans och Margaret Tatchers "nya nationalism".   Men utvecklingen har vänt sig mot nationalismen. Internationalister hävdar att den är grogrunden för rasism och hat. Svaret som de ger - globalt styre - är välmenat. Vad de bortser från, visar Hazony, är att vi alla är påverkade av de band som binder oss till våra familjer, samhällen och nationer. Vare sig de stödjer EU eller Amerikanskt herravälde försöker dagens internationalister att bryta ner dessa lojalitetsband och utplåna de kulturarv som är grunden för individuell och kollektiv identitet. I den processen har de också eldat på en motreaktion runt världen. Det är den nationalistiska traditionen, hävdar Hazony, som vi måste återuppväcka om vi vill begränsa konflikter och hat - och tillåta mänskliga skillnader att blomstra.    Yoram Hazony är chef för Herzl Institute i Jerusalem. Han är författare till böckerna "The Philosophy of Hebrew Scripture" och "The Jewish State: The Struggle for Israel’s Soul". Han bor I Jerusalem.

Den barnsliga relativismen beskriver filosofiska samtal med elever på grundskolans mellanstadium. Syftet med det hela var att författarna ville formulera en teoretisk ram för att utvärdera de filosofiska samtalen med barn och deras idéer om kritiskt tänkande. Av forskarnas samtal med barnen att döma förelåg ingen direkt sammanblandning mellan tolerans och relativism. De flesta omfattade en tolerans i vanlig bemärkelse ifråga om åsikts- och yttrandefrihet. Forskarna misstänker dock att den av tolerans präglade undervisningen indirekt kan ha stimulerat ett relativistiskt tänkande. Det finns ju påbud om aktiv tolerans inför andras värderingar och kultur inskrivet i läroplanen. Författarna kan se en paradox i detta och att den nya relativismen är förbunden med den sekularisering som på kort tid brett ut sig i västvärlden. Ragnar Ohlsson och Kia Sigge är filosofer vid Stockholms universitet. Ohlsson har tidigare utgivit ett flertal böcker, bl.a. Filosofi med barn tillsammans med Bo Malmhester (1999).

Tidskrift för kultur och psykoanalys