Visar resultat för..."Expeditionen"

Augustpriset 2025 för årets svenska fackok. "En fängslande resa i ballongfararnas spår, berättad med en oförställd besatthet. Vitön. visar det vackra i att ge allt, inte för att lyckas – utan för att man inte kan låta bli." (ur motiveringen)

”Så medryckande att man blir sittande från första sidan till sista.”SvD

” Bea Uusmas böcker är ren poesi."DN

”Det är vackert som ett impressionistiskt konstverk, upplysande som en fackbok och lättillgängligt som en countryballad om längtan över isvidderna.”

GP

Det började som ett vanligt intresse. Det blev hennes liv.

I mer än tre decennier har Bea Uusma försökt lösa Andréeexpeditionens gåta. Varför dog de på Vitön 1897, trots varma kläder och rikligt med proviant, innan de ens hunnit packa upp sina slädar?

2013 gav hon ut Expeditionen. Min kärlekshistoria som tilldelades Augustpriset och hyllades av kritiker och läsare världen över. I Vitön. den fristående fortsättningen på Expeditionen, gräver hon sig ännu djupare in i Andrée-expeditionen. Arrangerar en vetenskaplig polarexpedition till Vitön. Undersöker blodspår och analyserar sönderrostade vapen från 1800-talet. Lyckas dechiffrera den oläsbara texten i Andrées sista dagbok. Med hjälp av ny teknik kan hon få svar på frågor som tidigare inte ens gick att ställa.

Vitön. tar oss längst ut i det som fortfarande är okänt, och längst in i en människa som aldrig kan sluta söka efter sanningen.

»Ett mästerverk.« Aftonbladet

»Sällan har ett Augustpris varit mer välförtjänt.« SvD

»Man glömmer tid och rum när man börjat läsa boken. Som en deckare – men på riktigt.«

Norrbottens-Kuriren

1897 ger sig tre män i väg mot Nordpolen i en ballong.

Snart befinner de sig i en vit mardröm. Trettiotre år senare hittas deras döda kroppar på en öde ö i ishavet.

I snart hundra år har man försökt lösa en av polarhistoriens största gåtor. Vad hände på Vitön? Varför dog de tre medlemmarna i Andrée-expeditionen?

Bea Uusma bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i Arktis permafrusna jordlager. Söker efter sanningen i laboratorieprov och packlistor. Kullkastar gamla teorier och finner nya bevis. Hon följer konsertpianisten som undrar vart hennes fästman tog vägen, och vars händer inte kan sluta skaka.

Expeditionen. Min kärlekshistoria är också en berättelse om Bea själv. Hur kan man bli så besatt av en gammal polarexpedition att man ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår?

2013 tilldelades Expeditionen Augustpriset i fackboksklassen.

Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen. En djärv idé, chanslös från start. Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm.I trettiotre år undrar en kvinna vart hennes fästman tog vägen. År 1930 hittas männen på en öde glaciärö i ishavet. Deras infrusna dagbok meddelar: nödlandning på isen efter tre dagar i luften. I månader drar de sina flera hundra kilo tunga slädar och försöker ta sig tillbaka till fast mark. På Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.I över hundra år har läkare, polarhistoriker, författare och journalister försökt lösa gåtan vad som hände på Vitön. Varför dog expeditionsmedlemmarna innan de ens packat upp slädarna, med varma kläder ouppackade, med matkonserver oöppnade, med tre fungerande gevär och lådvis av ammunition?I Expeditionen. Min kärlekshistoria letar författaren och läkaren Bea Uusma efter sanningen om expeditionens öde. Hon gräver i arkiv och i polartrakternas permafrusna jordlager. Hon reser i Arktis och till Nordpolen. Hon träffar efterlevande, rättsläkare, osteologer, kriminaltekniker och brottsplatsutredare och söker svar i laboratorieprov, packlistor och i det enda som finns kvar av Andrée själv några nagelfragment som fastnat längst in i hans handskar.Resultatet är inte enbart en bok som kullkastar gamla teorier och ger nya svar på vad som egentligen hände. Berättelsen om världens mest misslyckade polarexpedition rymmer även en konsertpianist vars händer inte kan sluta skaka och en spådam i en cykelkällare i Bredäng. Men det är också en historia om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person som hatar att frysa besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i fel tid.Expeditionen. Min kärlekshistoria ges samtidigt ut i två utföranden: en textbok i mjukband och en påkostad illustrerad utgåva med foton, teckningar, kartor och ett omfångsrikt extramaterial.

”Bea Uusmas nya bok är så medryckande att man blir sittande från första sidan till sista.”SvD

” Bea Uusmas böcker är ren poesi."DN

”Det är vackert som ett impressionistiskt konstverk, upplysande som en fackbok och lättillgängligt som en countryballad om längtan över isvidderna.”

GP

"Den enda vägen ut är att jag går ännu längre in"

Det började som ett vanligt intresse. Det blev hennes liv.

I mer än tre decennier har Bea Uusma försökt lösa Andréeexpeditionens gåta. Varför dog de på Vitön 1897, trots varma kläder och rikligt med proviant, innan de ens hunnit packa upp sina slädar?

2013 gav hon ut Expeditionen. Min kärlekshistoria som tilldelades Augustpriset och hyllades av kritiker och läsare världen över. I Vitön. den fristående fortsättningen på Expeditionen, gräver hon sig ännu djupare in i Andrée-expeditionen. Arrangerar en vetenskaplig polarexpedition till Vitön. Undersöker blodspår och analyserar sönderrostade vapen från 1800-talet. Lyckas dechiffrera den oläsbara texten i Andrées sista dagbok. Med hjälp av ny teknik kan hon få svar på frågor som tidigare inte ens gick att ställa.

Vitön. tar oss längst ut i det som fortfarande är okänt, och längst in i en människa som aldrig kan sluta söka efter sanningen.

Helt oväntat anländer sju koffertar och ett par trälårar till Ontologiska Museet i Stockholm. Den anonyma donationen innehåller anteckningar och dagböcker, fotografiska negativ på glasplåtar, ett besynnerligt kranium och intorkade doftspår.

Dagböckerna visar sig vara skrivna av Beata Gardelius, paleontolog vid Naturhistoriska riksmuseet. Fotografierna och teckningarna är gjorda av Inga-Lisa Blomgren, amanuens vid Geologiska institutionen i Uppsala. Forskningsmaterialet är inget annat än häpnadväckande.

I september 1897 försvinner Beata Gardelius och Inga-Lisa Blomgren under expeditionen till Siljansringen. De båda kvinnornas öde har fram tills nu förblivit okänt.