Visar resultat för..."Klyftan"

I Tidsklyftan, Jeanette Wintersons omarbetning av En vintersaga, framträder Shakespeares eviga teman hämnd, svartsjuka och förlåtelse, mot bakgrund av finanskrisens London och amerikanska New Bohemia. Leo är övertygad om att hans gravida fru Mimi bedrar honom med hans barndomsvän Xeno. En gång i tiden delade han och Xeno allt, men händelser i deras förflutna förmörkar deras relation, och Leo kan inte tro annat än att barnet Mimi bär på är Xenos. Hans vanvettiga svartsjuka kommer att leda till att han mister allt. Leo vill inte veta av Mimis dotter och hon blir Perdita, den lilla förlorade. Över haven förs hon till en främmande kust och växer upp i den amerikanska södern, under Sheps skyddande hand, ovetande om sitt ursprung. Ända till Xenos son 16 år senare får upp ögonen för den hjärtskärande vackra flickan – men kan det som en gång förlorats återbördas, och kan förlåtelse överbrygga tidens djupa klyfta?

I Tidsklyftan, Jeanette Wintersons omarbetning av En vintersaga, framträder Shakespeares eviga teman hämnd, svartsjuka och förlåtelse, mot bakgrund av finanskrisens London och amerikanska New Bohemia. Leo är övertygad om att hans gravida fru Mimi bedrar honom med hans barndomsvän Xeno. En gång i tiden delade han och Xeno allt, men händelser i deras förflutna förmörkar deras relation, och Leo kan inte tro annat än att barnet Mimi bär på är Xenos. Hans vanvettiga svartsjuka kommer att leda till att han mister allt. Leo vill inte veta av Mimis dotter och hon blir Perdita, den lilla förlorade. Över haven förs hon till en främmande kust och växer upp i den amerikanska södern, under Sheps skyddande hand, ovetande om sitt ursprung. Ända till Xenos son 16 år senare får upp ögonen för den hjärtskärande vackra flickan – men kan det som en gång förlorats återbördas, och kan förlåtelse överbrygga tidens djupa klyfta?

”Gapet öppnar sig. En femhundra meter lång spricka mellan sjö och tjärn uppträder i världen. Det här är en huggsax, ett tandat sår.”

I något som kan vara en skog strax utanför en typisk vardaglig ort finns en klyfta kring vilken berättelsen slingrar sig. Klyftan kan vara några stenblock eller ett oändligt svart hål. Runt klyftan rör sig en samling gestalter, påtagligt realistiska, märkbart konstruerade. Det är Ann, Hanna, Johannes och Lars, som pulserar fram och tillbaka mellan den unga tonårstiden och vuxenvärlden tjugo år senare. Det är Pim och Pom och Hinkmannen och en trollslända som iakttagande flyger över dem.

Leif Holmstrand tar steget från lyrik till roman i en trolsk berättelse som flödar fram i skikt av våldsam drömskhet och fladdrande flykt.