Visar resultat för..."Monologer"

”Vad är en droppe i havet,att den bidrar till mängden?Vad är ett stort hav,att det består av oräkneliga droppar?

/.../”(Ur dikten Att vara med)

"Det är inte många som når ut till alla genom sitt skrivande. Ändå finns vi som försöker."(Att vara med, del ur beskrivningen av upplagan från augusti 2015)

Något litet blygt och kanske nervöst inför den allra första utgivna titeln, formade jag ovanstående ord, som någon slags ursäkt för att ha skrivit boken. Vad Du nu håller i Din hand är den nya upplagan av "Att vara med: en samling dikter, berättelser och monologer". För läsaren som gärna ser till bokens innehåll i första hand är det egentligen ingenting som är förändrat, innehållet är detsamma som i första upplagan. Men öppnar man boken för att börja läsa kan man, trots allt, känna av en viss strukturell förändring. I denna upplaga är texterna mer välsorterade, inledningsvis med monologerna i tur och ordning, dikterna i mitten och följaktligen novellerna på de sista sidorna i boken. För att ge ännu en ursäkt för bokens tillblivelse, lägger jag nu fram det faktum att titeln i läsande stund fyller ett år. Vad skulle då passa bättre än att slipa på den och göra den som ny?!

Fortfarande, naturligtvis, med full medvetenhet om svårigheten att nå ut till precis alla med en simpel textsamling, ger jag ut den andra officiella upplagan av "Att vara med: en samling dikter, berättelser och monologer". 

Tolv texter, som en grekisk kör. Röster som höjs. Rösterna hos de unga som bryter bannstrålen och vänder sig mot sina domare; rösterna hos åldringar som rymt från ålderdomshemmen och berättar sina historier från andra sidan graven; rösterna hos mödrar som sörjer över att de är mödrar och att de gett sin avkomma ett förspillt liv i en värld ödelagd av män; rösterna hos arbetare som startar betongblandare för att de vill få världen att upplösas. 

Vad rösterna har gemensamt är att de alla bär på motsägelser. De blir därmed desto angelägnare i en värld där man ständigt tvingas välja sida. Här är människan varken god eller ond; hon tvekar, lider, hoppas och tvivlar, som vi alla gör. Med en vibrerande prosa som viskar och ropar ger Antoine Wauters utlopp åt det kvävda, ohörda, osedda. Inne i motsägelsernas museum är det livet självt som sätts på prov och rannsakas.

Med Motsägelsernas museum presenteras ett av den franskspråkiga världens mest tongivande författarskap under senare år för en svensk publik.

*

"Vissa författare får texten i sig att bli självlysande. Även om boken är diffus och svävande ... följer man gärna en sådan författare nästan vart som helst."- Mattias Berg, Kulturnytt P1

"Han uppfinner inte ett nytt språk, men hans sätt att skriva roman uppfattar jag som unikt ... Lekfullt och allvarligt i lyckad kombination."- Björn Kohlström, Bernur

"... tankarna går stundtals till Willy Kyrklund .... Motsägelsernas museum hör till den sortens böcker som låter litteraturen vara ett mysterium för läsaren att begrunda."- Elin Kvicklund, BTJ

"... en ljuvlig utmaning att anta."- Lisa Marques Jagemark, Borås Tidning 

Proffessorn är hos frisören och blir klippt av Windy. Medan hon klipper pratar hon på som är brukligt för frisörer, och professorn lyssnar. En lång monolog breder ut sig och ändrar ständigt riktning till oväntade samtalsämnen. Windy menar att hon har övernaturliga förmågor - hon kan tala med döda!

Läsaren tas med på en hisnande färd, högt och lågt, bland existentiella frågeställningar och hisnande associationsbanor.

Windy berättar är andra delen i serien Amerikansk trilogi och publicerades första gången 1999. Serien börjar med Historien med hunden och avslutas med Dekanen.