Visar resultat för..."Underliga berättelser"

En glimrande vardagsberättelse om en ovanlig jul hos morfar på landet.

Saga ska fira jul med familj och släkt hos morfar. Bilen är fullpackad med sängkläder, julklappar och mat. Det är härligt och pirrigt med julafton. Vad är det till exempel för en konstig julklapp som mamma och pappa har surrat fast på biltaket? Och kan en jultomte också dö, precis som Sagas mormor gjorde en gång för länge sedan. Och vem är egentligen den där jultomten som delar ut klapparna när morfar gått ut för att köra in traktorn i garaget?

Det här är den första bilderboken om Saga på Solrosvägen. Den är en bildmässigt utökad version av en berättelse som tidigare ingått i kapitelboken Sagasagor: Ballonglängtan, kurragömma och två tomtar i diket.

Läs också:

Sagasagor. Studsmatta, simskola och en borttappad tigertass

Sagasagor. Syskonsjuka, kämpaglöd och en envis framtand

Sagasagor. Fiffiga kroppen och finurliga knoppen

Sagasagor. Bananbus, finskor och en superjobbig superhjälte

Sagasagor. Ballonglängtan, kurragömma och två tomtar i diket

Uma och Ulla är på lekplatsen. Men när deras pappor är upptagna med att dricka kaffe bestämmer de sig de ska smyga i väg på en egen utflykt,  som riktiga äventyrare!

Frågan är bara hur de ska hitta tillbaka? 

Han var en av stormaktstidens färgstarkaste gestalter. Johan Bure -- eller Johannes Bureus, som han hette på latin -- var Gustav II Adolfs lärare och vän, med åren upphöjd till kunglig bibliotekarie och riksantikvarie. Och djupt övertygad om att Sverige utgjorde hela den västerländska civilisationens urhem. Det var forntidens svenskar som en gång härskat över Europa, och det var forntidens svenskar som en gång odlat visdomen i dess klaraste form -- en visdom som fortfarande låg gömd i deras hemlighetsfulla runor.   

Men Bure var också alkemist, magiker, mystiker och domedagsprofet. Efter en gudomlig vision 1613 blev han övertygad om att han förvandlats till "en gud iklädd mänskligt kött", satt att förkunna världens undergång för mänskligheten -- en övertygelse som väckte ont blod bland kyrkans och maktens män.   

Vid tidens ände är en livfull och underhållande skildring, inte bara av Bure och hans liv, utan av hela den främmande tankevärld han levde i och formades av. Här berättas om Luther och reformationstidens myller av domedagssekter och om renässansens fascination för ominösa monstervarelser och för ockulta vetenskaper som alkemi, magi och kabbala. Här skildras tidevarvets syn på häxeri, svält och pest; här berättas om besatta pigor och gudfruktiga exorcister, om mystiska rosencreutzare och trettioåriga krigets vidrigheter.  

Håkan Håkansson är docent i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och arbetar vid Universitetsbiblioteket i Lund. Han har tidigare varit verksam vid bland annat The Warburg Institute i London och hans avhandling Seeing the Word: John Dee and Renaissance Occultism belönades med Clio-priset 2001. Vid tidens ände utkom 2014 och nominerades då till Augustpriset.  

»en fantastisk bok« Henrik Höjer i Forskning & Framsteg  

» den mest fascinerande och förföriska historiska text jag läst på länge Högt möter lågt, vidskepelse möter förnuft, skönlitterära partier blandas med akademiska utläggningar, vidunderligheter kontrasteras mot vardagslivets torftigheter.« Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet