Visar resultat för..."Valda skrifter"

Descartes var 41 år när han publicerade sin första bok. 1637 utkom en volym som bland annat innehöll den berömda avhandlingen om ”metoden”, "Discours del la méthode pour bien conduire son raison et chercher la verité dans les sciences". Denna avhandling ingår i detta urval av Descartes skrifter tillsammans med hans "Betraktelser över den första filosofin" (1641) och "Avhandling om själens passioner" (1649). Avhandling om metoden hör till den filosofiska litteraturens mest klassiska verk; den är också den mest personliga och levande av Descartes skrifter. Redan genom att vara skriven på franska, och inte på latin, innebar den en väsentlig nyhet. Buskapet var också radikalt. Descartes gick till storms mot skolastikens auktoritetstro och hävdar tankens frihet. Hans första metodregel är tvivlet, att endast godta det som sant som jag trots alla ansträngningar inte kan betvivla. Descartes frågar inte vad man kan godta eller vad det mänskliga intellektet i allmänhet kan godta, utan vad jag kan godta, vad som för mig som ett tänkande väsen är otvivelaktigt. Det fasta punkten han nådde fram till var cogito ergo sum, jag tänker alltså finns jag till. Denna radikala självreflektion utvecklade han vidare i sina "Betraktelser över den första filosofin".

Gottfried Wilhelm Leibniz (1646–1716) var en av 1600- och 1700-talets viktigaste tänkare, omtalad som ett ”universellt geni”. Urvalet i denna bok, gjort av Konrad Marc Wogau, innehåller skrifterna Metafysisk avhandling och Monad­ologin, där Leibniz framställer sitt filosofiska system. Den första skrevs 1685–1686, men utgavs först 1846. Monadologin från 1714, publicerad postumt 1728, introducerar ”monad” som det centrala begreppet i hans metafysik. Vid sidan av dessa systematiska skrifter innehåller urvalet tre kortare uppsatser om logik och kunskapsteori samt förordet till Leibniz granskning av John Lockes skrift om det mänskliga förståndet. Boken avslutas med den berömda skriftväxlingen från 1715–1716 med den engelske filosofen och Newton-­anhängaren, Samuel Clarke (1675–1729), som rullar upp en rad grundläggande frågor i Leibniz filosofi.