Ivar Lo-Johansson – författare

Denna kärleksroman, som Ivar Lo-Johansson betraktade som sin egentliga skönlitterära debut som författare, skrevs redan 1929, men gavs av privata hänsyn inte ut förrän tre år senare. Först då avslutades det verkliga kärleksförhållande som tar en sådan fiktiv ände med förskräckelse i romanen.

Höstens klassiker från Albert Bonniers klassikerserie rymmer fyra svenska genombrottsromaner från 1900-talet.

/LÄTTLÄST/

Adrian vet inte vad han ska göra med sitt liv. Han tar olika slags arbeten och läser mycket. Adrian kommer från landet. Men i mötet med staden förändras han.I klassikern Kungsgatan beskriver Ivar Lo-Johansson livet i Stockholm på 1920-talet och vad människorna gör för att kunna bo kvar i staden.Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson är bearbetad till lättläst av Johan Werkmäster. Susanna Alakoski har skrivit förord.

Lättlästnivå: 4(1 är lättast och 6 svårast)

Krönikor kallade våra äldsta historiska författare sina mer eller mindre litterära skildringar av de svenska kungarna, och En krönika kallas denna boks berättelser om furstar från Gustav Vasa till Karl XII. Det är fullt logiskt att Ivar Lo-Johansson, som förut skrivit om statarna och om arbetarna, om helgon och prostituerade, om tjuvar och bödlar och allsköns patrask, till slut också skrev en hel bok om furstarna. Det är demokratiskt att räkna också kungarna till mänskligheten, utan dem skulle författarens samhällsbild inte stå färdig.

Furstarna är, både genom sin kraftfulla konstnärliga gestaltning, sin djupa förtrogenhet med vår svenska historia och sin förmåga att nå fram till en bärkraftig och levande människotolkning långt bortom den förstenade historiesynens schabloner, ett av de märkligaste verken i Ivar Lo-Johanssons författarskap.

Godnatt, jord (1933) fick det sociala mörker som omgav statarna, vårt lantarbetarproletariat, att rämna. I dess obarmhärtiga ljus kunde man äntligen se hur stort förtrycket och armodet var. Rykande av verklighet skildrar romanen statarnas liv på ett gods i Sörmland – vardagsslit och fattigmiljöer, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Ur det myllrande kollektivet framträder en rad enskilda människoöden med förunderlig närhet. Omkring dem alla doftar det sörmländska landskapet, lummigt av ekar, prunkande av vallmo. Den var 30–talets första statarroman.

Godnatt, jord är också den första och stilbildande av arbetarförfattarnas självbiografiska romaner – en berättelse om barndomens oändliga äventyr och ungdomens revolt. Godnatt, jord är både som socialt dokument och förblivande dikt en av de viktigaste böckerna från förra århundrade.

När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång.Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare.Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år.Till hundraårsdagen av Ivar Lo-Johanssons födelse 1901 utges tre av hans mest lästa böcker.

"– Vad ni skaffar till världen mycket barn, sade folk ibland åt statarna. Era barn föds hit som loppor, som loppor precis föds de … Sluta upp med att skaffa flera barn!"Ivar Lo-Johansson, 1901-1990, var en av de mest uppmärksammade och lästa proletärförfattarna.

"Den gången Adrian hade fyllt sju år, tog hans far, bonden i Humla by, honom med in till Stockholm i ett lövlass. Det var natten före midsommarafton. Det var blått i luften. På marken var det tyst och vått. Adrian fick sitta på en säck framme i skrindan. Hela natten åkte de sorundabornas urgamla stadsväg förbi fält, gårdar, kyrkor och glesa, malmartade skogsmarker. Så småningom fick de sällskap med andra landsbor, som också skulle sälja löv. Vägen före och efter dem kom till slut att likna en vandrande skog av björkar."Ivar Lo-Johansson, 1901-1990, var en av de mest uppmärksammade och lästa proletärförfattarna. Kungsgatan är en av hans tidigare romaner.

”Till en början satte jag mig att försöka skriva resten av manuskriptet utan a. Jag tänkte att jag efteråt kunde fylla i tomrummen för den felande bokstaven med bläck. Jag skrev också ett par sidor på det sättet. Men aldrig förr har jag vetat att mitt språk innehöll så många a:n.”

Det här är ingen bok som lär ut själva skrivandet som hantverk. Det här är en bok om de händelser som kan infinna sig när man som författare är mitt uppe i sin skrivprocess. Närmare bestämt är det en bok om när författaren Ivar Lo-Johansson skriver sin roman Godnatt, jord. Ett intressant perspektiv om hur processen går till från idé till färdigt manus. Inte minst ett historiskt dokument om hur det gick till på den tiden då varken dator eller USB fanns att tillgå.

Att skriva en roman publicerades första gången 1957.

I Analfabeten (1951) reser Ivar Lo-Johansson ett äreminne över sin far, stataren och herrgårdstorparen med generationer av lantarbetare bakom sig. Det är en varm och levande bok, buren av försiktig ömhet men också leende humor.

När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång.Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare.Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år.

Soldaten börjar den 2 september 1939, dagen för andra världskrigets utbrott, och slutar fredsdagen, 7 maj 1945. Ivar Lo-Johansson låg under beredskapsåren inkallad på trupp som menig soldat. Soldaten sätter vårt lands ställning under kriget i kritisk belysning. Den glanslösa militära vardagen kontrasteras effektfullt och utmanande mot hemmafrontens förljugna idealbild av den svenska beredskapen.

Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

”Jag hindrades länge som ung att genomdriva en bokhylla hemma fast hyllan bara var en halv meter bred och inte tog så stor plats. Det var ett tecken på rädsla att inte vara fattigdomen trogen.”

Till en författare innehåller arton essäer med arbetarlitteraturen som gemensamt tema. Den handlar mindre om författarna själva än om det centrala i det kollektiva framträdandet på 30-talet – idéerna, miljön, estetiken, tendensen och allt det som skiljer arbetarromanen från den borgerliga romanen.

Samtidigt är den en sammanfattning av Ivar Lo-Johanssons yrkesmässiga erfarenheter. Som sådan är den en i vår litteratur fullkomligt unik, stimulerande och överraskande läsning för alla litteraturintresserade.

Till en författare utkom 1988 och blev Ivar Lo-Johanssons sista bok.

Ivar Lo-Johansson skildrar i Socialisten hur han bröt upp från författarskapets isolering, då att han insett att diktaren gör rätt för sig endast såsom ombudsman för en stor sak. Sedan han ställt sin dikt i de förtryckta jordproletärernas tjänst, förunnades det honom att se sin dröm om den verklighetsförvandlande kollektivromanen besannad. Socialisten är en berättelse med klassen som hjälte. Bland de ombudsmän inom Lantarbetareförbundet som är romanens huvudpersoner porträtteras två mer ingående än de andra, Gunnar Sträng och Gösta Netzén.

Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Ivar Lo-Johansson är en av Sveriges mest folkkära författare. I likhet med sina jämnåriga kolleger skaffade han sig sina erfarenheter under svåra former, samtidigt som han verkade som kroppsarbetare inom olika yrken. Han inledde 1925 en period av resande runt om i Europa och finansierade sitt uppehälle genom att i böcker och artiklar berätta om det han sett. Hans reserapporter skiljer sig från andra genom att de tar upp arbetarnas levnads- och försörjningsvillkor i olika länder.

Reseböckerna är Vagabondliv i Frankrike, 1927, Kolet i våld, 1928, Nederstigen till dödsriket, 1929, samt Mina städers ansikten, 1930. Sviten ger bilder, förutom Frankrike, från England, Österrike, Ungern och Sverige.

Godnatt, jord (1933) fick det sociala mörker som omgav statarna, vårt lantarbetarproletariat, att rämna. I dess obarmhärtiga ljus kunde man äntligen se hur stort förtrycket och armodet var. Rykande av verklighet skildrar romanen statarnas liv på ett gods i Sörmland – vardagsslit och fattigmiljöer, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Ur det myllrande kollektivet framträder en rad enskilda människoöden med förunderlig närhet. Omkring dem alla doftar det sörmländska landskapet, lummigt av ekar, prunkande av vallmo. Den var 30–talets första statarroman.

Godnatt, jord är också den första och stilbildande av arbetarförfattarnas självbiografiska romaner – en berättelse om barndomens oändliga äventyr och ungdomens revolt. Godnatt, jord är både som socialt dokument och förblivande dikt en av de viktigaste böckerna från förra århundrade.

När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång. Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare. Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år.

"Vishetslärarna" vill inordna godhetsdriften bland de mänskliga passionerna.

Visdomens frukt är godhet, säger den vise kung Salomo vid det fruktbärande besöket av den sluga drottning Bilkis av Saba i bokens första sedeskildring. De tre närmaste är också historiska, handlar om Diogenes som bodde i ett vindat, om Jesus som fiskardräng vid Gennesarets sjö, och Ansgars resa till Sverige som Nordens apostel. De följande närmar sig nutiden, rör sig i den, eller går in i framtiden, som "Furst Krapotkin och bonden", "Rättegången mot Gandhi", "Odalbonden" som inte sökte visdomen i böcker utan i att odla jord, "De två tidningsredaktörerna" och "Lärarinnan i Lustigkulla skola", som på olika sätt vill förmedla sin förkunnelse. "Den filosofiska apotekaren" får erfara sanningen av att det är lättare att skriva tio band filosofi än att genomföra en enda av dess grundsatser i praktiken. I alla de fjorton berättelserna, som "Visdomens brunn", "Sorgen över Gagarin", "Läkaren och döden" och "Framtidens kärlek" visas hur svårt det är inte bara i alkemisternas krets att finna De vises sten.

Det är hela tiden fråga om händelser bland människor som söker det visa för att nå det goda. Bokens tes är att en vis människa inte kan vara ond. Och även om det ibland går galet för en del av optimisterna, är vi tvungna att bygga vårt liv på en mänsklig godhetstro.

Med Karriäristerna fullföljde Ivar Lo-Johansson 1969 sitt Lidelsernas epos. Det är en passionskatedral med flera torn, men byggkroppen utgörs av den mänskliga lustan. Kärlek, passion, glädje, sorg, martyrskap, girighet, maktlystnad är passionskvartettens innehåll och främsta budskap.

Karriäristerna är, liksom de föregående Passionerna, Martyrerna och Girigbukarna fullt fristående böcker, rör sig över var sitt tema, och kan därför mycket väl läsas i vilken ordning man önskar. Ingen lidelse är så renodlad att den utesluter de andra. Författaren har syftat till att koncentrerat berätta om intressanta människor, som helt ger sig hän åt sina passioner, och hur människans storhet och elände är beroende av dem.

De tio berättelserna i Karriäristerna handlar om hävdelsedriften, om lusten att komma sig upp, att dominera, vid behov också förtrycka andra. Det är självfallet att boken på grund av sitt ämne rör sig om så kallade handlingens män och kvinnor, som tycks ha lyckats i livet. Det är inte fråga bara om enkla strebrar, utan om konstnärer, kungar, politiker, uppfinnare, affärsmän, kyrkoherdar, lycksökare, skökor, tjuvar, bödlar som drar förbi i ett uppkomlingarnas brokiga upptåg.