Han spände sin båge och var skicklig på runor, brädspel och språk. Han dödade Fafner och erövrade skatten som denne ruvat på. Så beskrivs Sigurd Fafnesbane en hjälte som hyllas för sitt mod och sin verbala talang.

Det är en myt med rötter i muntligt berättande som med tiden har fått stor spridning genom främst eddorna och isländska sagor, men även genom europeisk hjältediktning. Här belyser historikern Agneta Ney gestalten Sigurd i olika berättartraditioner från folkvandringstid till medeltid. Hon diskuterar hjältemyten och manligt ideal i kontinuitet och förändring. Författaren lyfter också fram en mängd av de runmonument och andra ikonografiska källor där myten återberättas. På bland annat Överhogdalsbonaderna, norska träsniderier och brittiska stenskulpturer upprepas den fascinerande berättelsen om Sigurd Fafnesbane över tid och rum.

Bland ormar och drakar vänder sig till alla läsare som är intresserade av arkeologi, vikingatida och medeltida historia, nordiska språk och litteraturhistoria.

Varför bär hon manskläder? Man kan ju inte se på henne att hon är kvinna! , utbrister en av Jeanne d Arcs rannsakare under rättegången mot henne på 1400-talet. Då var klädedräkten en viktig symbol för könsidentitet. Tvetydigheter om kön ville man till varje pris förhindra. På nordiskt område var det exempelvis enligt lag förbjudet för kvinnor att bära manskläder, och straffet för sådana identitetsbrott var landsförvisning i tre år.

Men kvinnor levde inte alltid efter lagen. Kvinnor förklädda till män har förekommit under olika epoker, i samhällen som organiserats på olika sätt, i myt och verklighet. Den mest kända är Jeanne d Arc, som i likhet med de mytologiska amasonerna och de fornnordiska sköldmörna överskred samhällets normer, men motiven, innebörden liksom reaktionerna på deras respektive gränsöverskridande varierar beroende på samhällelig kontext.

Drottningar och sköldmör berättar om kvinnor som i olika sammanhang bröt mot det medeltida samhällets mest grundläggande kulturella koder Jeanne d Arc, de merovingiska drottningarna och de isländska sagornas Brynhild och Hervor. Begreppet gränsöverskridande avser här framför allt könsöverskridande, men det indikerar också att kvinnor kunde överskrida andra gränser, som till exempel mellan stånd eller klasser.

Agneta Ney är fil. dr i historia, universitetslektor vid Högskolan i Gävle och verksam som forskare vid Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala.

Han spände sin båge och var skicklig på runor, brädspel och språk. Han dödade Fafner och erövrade skatten som denne ruvat på. Så beskrivs Sigurd Fafnesbane - en hjälte som hyllas för sitt mod och sin verbala talang.

Det är en myt med rötter i muntligt berättande som med tiden har fått stor spridning genom främst eddorna och isländska sagor, men även genom europeisk hjältediktning. Här belyser historikern Agneta Ney gestalten Sigurd i olika berättartraditioner från folkvandringstid till medeltid. Hon diskuterar hjältemyten och manligt ideal i kontinuitet och förändring. Författaren lyfter också fram en mängd av de runmonument och andra ikonografiska källor där myten återberättas. På bland annat Överhogdalsbonaderna, norska träsniderier och brittiska stenskulpturer upprepas den fascinerande berättelsen om Sigurd Fafnesbane över tid och rum.

Bland ormar och drakar vänder sig till alla läsare som är intresserade av arkeologi, vikingatida och medeltida historia, nordiska språk och litteraturhistoria.

De isländska sagorna berättar återkommande om vänskap, men det är framför allt mäns vänskapsband som står i fokus. Band av det slaget är knutna till den samhällsstruktur som beskrivs och bekräftas ofta med gästfrihet, gåvor och gengåvor. Vad med kvinnorna då? I sagorna berättas ofta om kvinnor som hyser agg till varandra, mer sällan om vänskap. Var kanske vänskap mellan kvinnor inte en angelägenhet för sagornas författare och vad kunde det i så fall bero på?

I en berättartradition om vikingatidens kvinnor belyser historikern Agneta Ney hur den närmast osynliga vänskapen mellan kvinnor trots allt kommer fram och vilken betydelse de banden har. Kan det röra sig om tjänster och gentjänster som i manliga nätverk? Handlar det kanske i stället om uttryck för välvilja? Ney diskuterar även sagornas källvärde, muntliga tradition och historieskrivningen i sig.

Vänskap mellan kvinnor på vikingatiden vänder sig till alla läsare som är intresserade av vikingatida och medeltida historia och till dem som vill ta del av den fornisländska litteraturens berättarkonst.

Han spände sin båge och var skicklig på runor, brädspel och språk. Han dödade Fafner och erövrade skatten som denne ruvat på. Så beskrivs Sigurd Fafnesbane en hjälte som hyllas för sitt mod och sin verbala talang.

Det är en myt med rötter i muntligt berättande som med tiden har fått stor spridning genom främst eddorna och isländska sagor, men även genom europeisk hjältediktning. Här belyser historikern Agneta Ney gestalten Sigurd i olika berättartraditioner från folkvandringstid till medeltid. Hon diskuterar hjältemyten och manligt ideal i kontinuitet och förändring. Författaren lyfter också fram en mängd av de runmonument och andra ikonografiska källor där myten återberättas. På bland annat Överhogdalsbonaderna, norska träsniderier och brittiska stenskulpturer upprepas den fascinerande berättelsen om Sigurd Fafnesbane över tid och rum.

Bland ormar och drakar vänder sig till alla läsare som är intresserade av arkeologi, vikingatida och medeltida historia, nordiska språk och litteraturhistoria.

Varför bär hon manskläder? Man kan ju inte se på henne att hon är kvinna! , utbrister en av Jeanne d Arcs rannsakare under rättegången mot henne på 1400-talet. Då var klädedräkten en viktig symbol för könsidentitet. Tvetydigheter om kön ville man till varje pris förhindra. På nordiskt område var det exempelvis enligt lag förbjudet för kvinnor att bära manskläder, och straffet för sådana identitetsbrott var landsförvisning i tre år.

Men kvinnor levde inte alltid efter lagen. Kvinnor förklädda till män har förekommit under olika epoker, i samhällen som organiserats på olika sätt, i myt och verklighet. Den mest kända är Jeanne d Arc, som i likhet med de mytologiska amasonerna och de fornnordiska sköldmörna överskred samhällets normer, men motiven, innebörden liksom reaktionerna på deras respektive gränsöverskridande varierar beroende på samhällelig kontext.

Drottningar och sköldmör berättar om kvinnor som i olika sammanhang bröt mot det medeltida samhällets mest grundläggande kulturella koder Jeanne d Arc, de merovingiska drottningarna och de isländska sagornas Brynhild och Hervor. Begreppet gränsöverskridande avser här framför allt könsöverskridande, men det indikerar också att kvinnor kunde överskrida andra gränser, som till exempel mellan stånd eller klasser.

Agneta Ney är fil. dr i historia, universitetslektor vid Högskolan i Gävle och verksam som forskare vid Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala.

Han spände sin båge och var skicklig på runor, brädspel och språk. Han dödade Fafner och erövrade skatten som denne ruvat på. Så beskrivs Sigurd Fafnesbane - en hjälte som hyllas för sitt mod och sin verbala talang.

Det är en myt med rötter i muntligt berättande som med tiden har fått stor spridning genom främst eddorna och isländska sagor, men även genom europeisk hjältediktning. Här belyser historikern Agneta Ney gestalten Sigurd i olika berättartraditioner från folkvandringstid till medeltid. Hon diskuterar hjältemyten och manligt ideal i kontinuitet och förändring. Författaren lyfter också fram en mängd av de runmonument och andra ikonografiska källor där myten återberättas. På bland annat Överhogdalsbonaderna, norska träsniderier och brittiska stenskulpturer upprepas den fascinerande berättelsen om Sigurd Fafnesbane över tid och rum.

Bland ormar och drakar vänder sig till alla läsare som är intresserade av arkeologi, vikingatida och medeltida historia, nordiska språk och litteraturhistoria.

De isländska sagorna berättar återkommande om vänskap, men det är framför allt mäns vänskapsband som står i fokus. Band av det slaget är knutna till den samhällsstruktur som beskrivs och bekräftas ofta med gästfrihet, gåvor och gengåvor. Vad med kvinnorna då? I sagorna berättas ofta om kvinnor som hyser agg till varandra, mer sällan om vänskap. Var kanske vänskap mellan kvinnor inte en angelägenhet för sagornas författare och vad kunde det i så fall bero på?

I en berättartradition om vikingatidens kvinnor belyser historikern Agneta Ney hur den närmast osynliga vänskapen mellan kvinnor trots allt kommer fram och vilken betydelse de banden har. Kan det röra sig om tjänster och gentjänster som i manliga nätverk? Handlar det kanske i stället om uttryck för välvilja? Ney diskuterar även sagornas källvärde, muntliga tradition och historieskrivningen i sig.

Vänskap mellan kvinnor på vikingatiden vänder sig till alla läsare som är intresserade av vikingatida och medeltida historia och till dem som vill ta del av den fornisländska litteraturens berättarkonst.