Albert Engström – författare

”Man kan begripa att det blev en uppståndelse vid Norröns fyrstation när barkskeppet Amabel från Middlesborough en morgon stod fast på Örgrynnan bara några famnar från stranden. Visserligen hade det varit lite tjocka, men inte värre än man borde ha kunnat hålla sig ute på ordentligt vatten och vädret var ju fint som fläsk. Men när fyrmästaren kastat ett öga på besättningen, kunde han nästan begripa. Alle man gingo i bakrus, kaptenens näsa var mörkblå, styrmännens gredelina och matrosernas ansiktsfärg berodde nog inte bara på väder och vind.” Adel, präster, smugglare, bönder är en samling kåserier och teckningar som gavs ut första gången 1923. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska akademien 1922.

Albert Engström ger ett utomordentligt övertygande porträtt av en ovanlig vanlig människa, generös och småsint, bitsk, och leende, stollig och självironisk, patalogisk och vedervärdig men många gånger en högst anständig person.

”Den gamle rallaren: — Jag kan varken läsa eller skriva, ljuger dä gör ja, som om dä vore tryckt.”

Albert Engström, 1869-1940, var författare, konstnär och ledamot av Svenska Akademien från 1922. Känd blev han för sina karikatyrteckningar, och hans skämtteckningar publicerades bland annat i den egna tidningen Strix. Bland kolingar, bönder och herremän innehåller teckningar med text om luffarfilosofen Kolingen och utkom för första gången 1900.

Ett urval i tolv volymer där det yppersta ur Albert Engströms slösande rika produktion har samlats i ett levande samspel av ord och bild. Ord och bild – ty det är just i sin dubbla egenskap av berättare och konstnär som Albert Engström har nått sin enastående popularitet och blivit du och bror med hela svenska folket.

Alla de gamla välkända berättelserna från Småland och Roslagen, från Uppsala och Stockholm och från många andra hörn av Sverige och Europa återfinns här i sällskap med hans odödliga galleri av kolingar, reservlöjtnanter, prostar, grevar, torpare, rospiggar – kort sagt hela svenska folket. Mycket av alltför tillfällig eller tidsbunden karaktär från tidigare upplagor har utmönstrats, men i stället har denna utgåva berikats med ett stort antal noveller, jakt- och naturskildringar, reseskisser, kåserier och annat som tidigare varit okänt för det stora flertalet.

”Skomakarns Lotta stod vid järnspisen och lagade söndagsmiddag. Det skulle bli strömmingsvälling och hon klippte just saltströmmingen i småbitar.” Hemma och på luffen gavs ut första gången 1916. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska akademien 1922.

”Kyrkoherden, på inspektion i skolan: ’Du vet väl vad som menas med en paus, min lille vän?’ ’Ja, dä ä mellan suparna, säger pappa.’” Hjärterdam och Svartepetter är en samling skrönor, iakttagelser och lustigheter med Albert Engströms karaktäristiska illustrationer, som gavs ut första gången 1932. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska Akademien 1922.

”Tydligt minns jag ännu den soliga höstdag, då jag första gången utan sällskap fick traska den en fjärdedels mil långa vägen till Basebo folkskola. Jag var ju stora karlen, hela sex år gammal och hade länge ansett mig vuxen ännu större uppgifter.” Läsebok för svenska folket är en samling självbiografiska skrönor, iakttagelser och lustigheter, som gavs ut första gången 1938. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska Akademien 1922.

"Jag bekänner mig icke till den nudistiska sekten, vars medlemmar träffas då och då i den s. k. naturen för att kläda av sig och gno omkring bland enbuskarna i bara mässingen." Naket o.s.v. är en samling skisser och anekdoter som ursprungligen publicerades 1934. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska akademien 1922.

”En fet gumma stiger in i en tredje klassens damkupé bland idel obekanta. Sitter liksom medpassagerarna tyst en stund, varpå hon suckar och utbrister: – Dä drygt å tia!” Sjöfolk och landkrabbor gavs ut första gången 1924. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska akademien 1922.

”Jag ser mig själv som en liten tolvåring pulsa landsvägen framåt genom drivorna. Jättefurornas kronor gunga vita av yrsnö, mina kläder äro vita och vita moln av snö virvla upp vid varje steg. Jag bär på en korg, som skall till fattigstugan, och i den finns ett dussin ljus, ett dussin julkusar, underligt formade bröd med hedniska linjemotiv, några korvar och ett stycke färskt fläsk. Ty i morgon är det julafton.” Smålandshistorier gavs ut första gången 1929. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska akademien 1922.

”— Men hur kommer dä te, att dä går sa bra för dej?

— Jo, morsgumman sa alltid åt mej: Hav Gud för ögonen och i hjärtat alltid, sa hon, å dä rådet har ja lytt. Å så har ja haft sån tur i smuggling.”

Albert Engström, 1869-1940, var författare, konstnär och ledamot av Svenska Akademien från 1922. Känd blev han för sina karikatyrteckningar, och hans skämtteckningar publicerades bland annat i den egna tidningen Strix. Frälse och ofrälse innehåller teckningar med text om Engströms klassiska gubbar och utkom för första gången 1923.

”På auktionerna i Värmland komma gubbarna ofta i håret på varandra. Anders Larsson i Hyttan, som regelbundet kommer i sådana situationer, utbrast efter en kalabalik vid senaste auktionen bekymrad: – Nu har ja jäklar anamma inte hår te mer än en aksjon te.” Hundra gubbar är en samling skrönor, iakttagelser och lustigheter med Albert Engströms karaktäristiska illustrationer, som gavs ut första gången 1932. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska Akademien 1922.

”Anders i Backtorpet filosoferar: — Ekman vet ja vem dä ä å Lindman vet ja också vem dä ä, men den där Hygien, som bestämmer över hur en ska bo å äta å klä säk, dä har ja aldrig kommet underfund mä va dä ä för en person.”

Albert Engström, 1869-1940, var författare, konstnär och ledamot av Svenska Akademien från 1922. Känd blev han för sina karikatyrteckningar, och hans skämtteckningar publicerades bland annat i den egna tidningen Strix. Kritiska situationer innehåller teckningar med text om Engströms klassiska gubbar och utkom för första gången 1937.

”Man beklagar gumman Jonssons död. – Tack, tack, säger gubben Jonsson. Dä förstås lessamt, att ho sulle lägga sej å dö. Men dä ä då fasen ändå, att ho sulle sta å skaffa sej löstänner så strax förut!” Pampar och stackare är en samling skrönor, iakttagelser och lustigheter med Albert Engströms karaktäristiska illustrationer, som gavs ut första gången 1926. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska Akademien 1922.

”Biskop B. bevistar ett bondbröllop och blir vänligt tilltalad av en gumma: ’Va måns tro han ä – ä han skollärare?’ ’Nej, jag ä biskop i Lund.’ Gumman (med en nedlåtande klapp på armen): ’Aja – dä ska nåen va dä åsså!’” Svenska folket är en samling skrönor, iakttagelser och lustigheter med Albert Engströms karaktäristiska illustrationer, som gavs ut första gången 1923. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska Akademien 1922.

"'Far, va menas mä en vältalare?' 'D’ä en riksdagsman, när han ä hemma.'" Svensk horisont är en samling skrönor, iakttagelser och lustigheter med Albert Engströms karaktäristiska illustrationer, som gavs ut första gången 1926. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska Akademien 1922.

”Lars Olsson tjudrar sin ko på berget och utbrister efter att ha beskådat sitt verk: — Ja, inte har du mycket att äta, men du har en jäkla fin utsikt.” Sötblomster och brännässlor är en samling skrönor, iakttagelser och lustigheter med Albert Engströms karaktäristiska illustrationer, som gavs ut första gången 1932. Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska Akademien 1922.

”Den gamle statistikern till inbrottstjuven: Unge man, lyd mitt råd, välj ett annat yrke, vad som helst, barberare, banmästare eller bankdirektör, men lova mig för er egen skull, att ni slutar med detta. Enligt statistiken inbringar nämligen varje inbrott i medeltal bara 1 kr och 67 öre!” Tokar, kloka som folk är mest gavs ut första gången 1922. Med teckningar och skrönor berättar Albert Engström (1869-1940). Han var både konstnär och författare och valdes in i Svenska akademien 1922.

”Teologikofilaren Bönholm har med några kamrater, likaledes andligt sinnade, tagit sig en s. k. bläcka och varder så mogen, att han måste hemledas av några blivande själasörjare, vilka ännu ej känna sig berusade.” Glad och god gavs ut första gången 1924. Med teckningar och text roar Albert Engström (1869-1940), som var både konstnär och författare och valdes in i Svenska akademien 1922.

”Jag var ganska ung och kom till ön med en mycket poetisk blick på bönder. Hos dem borde den gamla svenskheten bo inne. Deras händer borde man kunna trycka och se dem in i ögonen och känna lugn och trygghet inför den sedan sekler inrotade och osvikliga hedern. Enkelhet i seder och trofasthet i sinnelag borde ha stannat kvar hos dem som ett hugstort arv från tider då bonden länkade gamla Sveriges öden.”

Roslagsberättelser är en samling skrönor, iakttagelser och lustigheter med Albert Engströms karaktäristiska illustrationer, som gavs ut första gången 1942.

Albert Engström (1869-1940) var både konstnär och författare, och valdes in i Svenska Akademien 1922.